Lite tidigt att oroa sig för sånt här kanske men min bebis på 8 månader äter i princip allt. Hon är en dröm att mata helt enkelt.
Ni som hade matglada bebisar, höll det i sig eller blev de kräsna och "jobbiga" när de blev lite äldre? Hör ofta om hur svårt det är att få i mat i lite äldre barn och jag skulle gääärna slippa ett sådant barn :)
Vår son var en väldigt matglad bebis som åt allt, och väldigt mycket. Så fortsatte det tills han var just runt 2 år. Då började han få lite idéer om att han inte skulle äta vissa saker, t.ex. potatis och pasta.
Men på det stora hela äter han fortfarande väldigt bra (han är 2,5 år nu), och är det något han inte gillar t.ex. potatisen, så äter han sig ju mätt på det andra, t.ex. kött och grönsaker.
Han älskar även att prova nya saker och smaker. Vissa saker är 'mums' annat är 'blä'. 
Men ett bra råd är ju att aldrig truga och tvinga om ett barn plötsligt får för sig att inte äta, eller äta mindre.
Samtliga tre barn har varit matglada som bebisar. Två av dem är det än (som nio-åringar). Tre-åringen har dock blivit riktigt svår med det där. Men det är mer trots än kräsenhet, känns det som. Just nu är jag glad om hon äter nåt alls hemma. På dagis äter hon dock allt ...
Ettan: Inte så vår att behaga med smaker men ätit små portioner. Nu som 9-åring skulle jag säga att hon är rätt enkel men fortfarande liten i maten.
Tvåan: Matglad bebis, matglad 2-åring, kinkig 7-åring
Trean: Skitsvår bebis, svår tvååring och något enklare 5-åring. Har utökat det han äter men äter fortfarande grymt lite mängdmässigt.
Fyran: matglad bebis, matglad 2-åring.
Vår son var väldigt matglad som bebis. Han åt själv plockmat från start så inga puréer eller skedar eller trugande. Han har alltid varit väldigt matglad och smakar i stort sett allt (vi ber inte om det) och gillar det mesta. Han har haft perioder då han minsann inte skulle äta den där äckliga grytan som han älskade förra veckan men inte mer än så.
Dottern matade vi med sked och trugade enligt BVC råd (skitdumt, jag vet) och vi fick stora problem efter det men det vände när vi struntade i BVC och blev mer avslappnade i oss själva och också där lät det gå i hennes takt utan vår påverkan. Hon har alltid varit svårare med maten och är ganska kräsen. Om det har något att göra med när vi först introducerade mat vet jag inte.
Det är ju naturligt att barn i perioder inte vill äta annat än deras favoriträtter och ändrar smak från en dag till en annan och detta oavsett hur barnet åt som bebis men givetvis är det dumt att t.ex truga. Det bästa tror jag är att låta barnet ta det i sin takt så det utvecklar en sund relation till mat och sin egen förmåga från början.
Ettan åt glupskt allt som liten. Honom matade vi och mixade och hade oss med. Han har alltid fått och älskat att vara med och laga mat. Men före två så hade han blivit kinkig med maten. Riktigt hopplös runt tre. Nu är han snart fem och det är inte bra ännu. Dagis är inte heller imponerade av hans ätande.
Tvåan var lika förtjust i mat som bäbis men åt inte lika mkt. Med henne körde vi plockmat och äta själv grejen. Trodde det var där vi gjort fel med ettan. Nu är hon snart två och det mesta är blä! Vet inte riktigt vad hon lever och växer av.
Men det gör det båda två. De är rejält stora för sin ålder. Ok, inte runda men långa och starka. Pigga och glada för det mesta också. Så de måste ju få i sig det de behöver.
Första barnet åt allt. Det gick alltid så snabbt så var hon mätt och belåten.
Hon började bli jobbig med maten när hon var va 1 år och några månader.
Sen dess är det ett lotteri varje dag. Ska hon äta eller inte. Kanske slänga maten på golvet etc.
Hon är nu 2,5 år och i tidig(avskyvärd) trotsålder. Öh, och det har bara börjat.
En kompis har en dotter som alltid ätit allt och varit intresserad att smaka nya saker. De har aldrig haft problem med hennes ätande! Hon är 4 år.
Här var det matglad bebis