Ångrar cub test jättemycket och vill bli lugn igen.

Vi fick också 1:2 på alla 3. Vår son är snart 2 månader och helt frisk:) vet inte alls hur man ska tänka med nästa barn. Det var dom värsta veckorna i mitt liv när vi väntade på svar från fvp. Men allt gick jätte bra som tur var:)

Alltså alla tre trisomier.

Tack för alla era svar och berättelser! Jag ser att alla är olika och gör olika. Man måste ju göra vad som känns bäst för en själv. Solrosor: Jag beklagar sorgen. Vad tungt och jobbigt. Önskar er all  lycka framåt. Men det var några lyckliga glädjehistorier som kom här på slutet också! Underbart!!!Härligt att höra !Tack. Det säger kanske något om sannolikhet och inte sanningen med det här testet som några av er skrev!  Men, jag undrar: varför fick jag bara Ett svar på testet? Jag förstod det som DS eftersom barnmorskan nämnde det men vet ju inte. De andra två ni skriver om hörde jag inte om(13 och 18?). Eller gällde testet för alla 3?  
Jag känner mig lite lugnare nu efter lite kommunikation med er och vänner och idag med min mamma som fött många barn......Jag kommer inte göra fler prover och ska därmed jobba med att släppa den STORA oron och tänka att de nog ser en del på UL i v 20. Jag ska tänka positivt att det finns en STOR möjlighet att det går bra.

KRAM till er:) 

Ja, det tycker jag också låter konstigt - att du bara fick 1 svar. Jag fick också tre olika svar. Ett svar för varje trisomi. Ring tillbaka och fråga specifikt eller be henne åtminstone förklara lite mera. Det hade nog jag gjort. Skönt att du känner dig bättre. Å tack - ja,det är en sorg. Men jag blir också så enormt glad av att läsa de här solskenshistorierna som kom här i tråden. Tänk att få så dåliga svar på kuben och så är ändå allting helt perfekt med barnet. =) Härligt! Fortsatt lycka till!

Vi fick först ett svar. 1:2. När vi sedan kolla lite närmare så hade vi 1:2 på alla 3. Så förmodligen kanske du har 1:147 på trisomi 13. 1:147 på trisomi 18 o 1:147 på DS. Jag vet inte om det stämmer men. Tänk på att det är så mycket mycket större chans att barnet är friskt med dom siffrorna. Jag var 22 när testet gjordes o fick 1:2 då hade det ju verkligen inget med åldern att göra. Ändå var allt bra:)

Jolly23: Vad fantastisk historia du berättat! Du också, zbaby! Så fint att höra, men vilen ORO ni måste haft......Jag har skrivit till BM nu för att fråga...Det känns eg. som jag bara vill släppa det här nu men det är väl ändå bra att veta så vi får se vad hon säger. Tack för hopp ni ger. Jag tycker själv det finns mycket hopp.....Reser på semester nu och hoppas det ger mer lugn och ro....KRAM!

Vi visste att vi vill gå vidare med fvp om vi fick högrisk men man tror ju inte att man ska få det i alla fall! Speciellt inte i min ålder, är 22år. Vi fick 1:5 som risk och de följande veckorna var ett helvete. Som tur var så hittades inga kromosomfel, men jag hann ångra graviditeten många gånger... Tredje barnet och det var både nackspalt och blodprov som drog ner.

Det är nog bra att veta vad man ska göra om man får dåligt resultat innan man gör kub.

Jag fick 1:118 eller något liknande,minns inte wxakta siffran, men det var hög risk. Blev helt förstörd då jag också haft många mf och vi försökt skaffa barn jättelänge. Bokade och bokade av FVP flera gånger. Vägade helt enkelt inte göra det trots att jag visste att risken är väldigt liten. Vi fick i stället en utökad organscreeening i v 18 (alltså mer än UL som görs i v. 20). De såg inget konstigt alls och sa att min risksiffra halverades i och med detta så efter det var jag inte fullt så orolig. Min son var helt frisk.

Jag vill bara lägga in en liten varning för att göra ett utökat ultraljud med syfte att bli lugnad. Precis som KUB-testet kan det istället ställa till det och skapa ännu mer (onödig) oro. Vi fick 1:237 på KUB-testet, gjorde inte FVP men ett utökat UL i v 19. Då hittades två mjuka markörer för DS och plötsligt var risken 1:2! I vecka 18+9! Så det blev FVP då istället och en vecka av total panikångest vid tanken på abort i v 21. Som tur var visade FVP att allt var bra men jag var orolig resten av graviditeten och hela det första halvåret efter födseln att något hemskt skulle hända så att jag skulle förlora henne såsom jag gjort i tanken så många gånger under den där hemska veckan.

Den som inte vill göra abort ska nog helst inte göra så många tester, det är min slutsats.  

Jag ville bara berätta. Man kan inte styra över vad som sker.. Verkligheten kom bara rakt emot mig nu. Babyn finns. Kram till er alla tjejer

Jag håller med. Jag gjorde ju mitt "vanliga" UL och blev sen skickad eftersom de såg avvikelser..och nu är jag här...i det här.

Varför göra kub om man redan beslutat sig för att behålla barnet oavsett? Ger oro i onödan och slösar med landstingets pengar..

Ja det undrade läkaren också. Men allt är inte alltid så enkelt. Man kan göra misstag. Vet inte om du läste mitt inlägg: det var ju det jag mådde dåligt över.......Man kan som jag, vara extremt orolig efter upprepade missfall och felaktigt inbilla sig att man ska bli lugnad...