Nån mer än jag?

Håller både med och inte.

Självklart vet man att mannen har barn sen innan. (Eller kvinnan för den delen) Men man vet ALDRIG hur det blir, vad man kommer att känna osv.
Det beror på så mycket hur relationen blir, mest ansvar har bioföräldern, denne måste engagera sig i både sin sambo och sitt barn, försöka få ihop dem alla till en enhet som fungerar ihop.

De skyldigheter man har som bonusförälder är att inte vara elak mot barnet, att bemöta barnet med respekt utan att tulla på sitt eget jag. Man ska alltså inte tillåta barnet att bete sig illa mot sig, utan säga ifrån att det där är inte ok. Får man i det läget inte med sig sin sambo är förhållandet ganska dödsdömt redan där.

Man kan visst leva bredvid, i viss mån, man behöver inte ta ett föräldraansvar om man inte vill, det räcker att vara trevlig mot barnet, ansvaret är bioförälderns.
Däremot kan det underlätta för alla om man tar ett visst föräldraansvar. Självklarheter är ju att är jag den som lagar mat, så lagar jag ju mat till alla som är där, även om anpassning pga allergier måste ske, hittar jag på en aktivitet så gör jag det med åtanke om alla som är i familjen just då, vad som kan passa alla.

Klart barnet inte säger hej till dig. Skulle inte jag heller göra.

men det är ju farsan det är fel på och som du  tycker illa om. egentligen
rent spontant tycker jag jävligt illa om din sambo bara av det lilla jag läst om honom

Äsch det hoppade iväg. Ibland gör man en aktivitet som inte passar alla, men då ska det inte vara endast EN som blir utesluten.

Personligen anser jag att det är lättare att ta fullt föräldraansvar MEN att jag har fördelen att om jag inte vill, eller har lust, så kan jag avsäga mig det och överlåta det till den andra föräldern. Som exempel: Både jag och min man vill sitta och läsa, då har jag valet att lämna över ansvaret av tillsynen till min man, han kan fråga mig om jag har lust att ta ansvaret, inte förutsätta, jag kan däremot förutsätta att han tar ansvaret över sitt barn.

Jag tycker du har fel. Har redan sagts men förtjänar att upprepas. Här kryllar av klyschor.

Finn fem fel :-P

Ja man blir verkligen ledsen! Det är inget man önskar något barn att behöva uppleva. Kan sätta spår för livet. Jag delar din erfarenhet.

Det finns också bonusbarn som uppför sig bra men ändå blir illa bemötta.

Många bonusmammor beter sig väldigt illa - då kan man knappast förvänta sig glada miner.

Exakt min första tanke

Vilket är djupt tragiskt. Där är det upp till bioföräldern att sätta stopp, precis som det är om barnet beter sig illa trots tillsägelse från bonusföräldern.

Ja alla har inte haft en snäll bonusmamma trots att bonusbarnen varit både snälla, artiga och väluppfostrade. Kan räcka med att de varit hans barn från en tidigare liv. Alla bonusmammor klarar inte av den vissheten tyvärr.

...... och då ska man välja en man utan barn!

Det håller jag absolut med om. Det skulle bespara alla många tårar.

Jag tror oftast att det är någon av eller båda föräldrarna som man stör sig på.

Tex bonusarna är uppe till 2-3 varje kväll. Anledning: föräldern lägger inte barnen....

Barnen är kinkiga med maten. Anledning: föräldrarna har lagat flera olika rätter för att barnen inte velat ha det som egentligen bjuds.

Osv....

Då beror det ju egentligen inte på barnen....

Så titta närmare på din sambo TS och prata med honom om hur du känner. Han kan ändra beteendet.

Nej det är inte lätt va ihop med nån som har barn. Önskar det hade funnits en lista med varningar man kunde tittat på innan man gick in i detta. Jag trodde typ att det enda att tänka på var om man var svartsjuk eller inte. Det var jag inte. Det var lite kul med ett barn, man kunde göra utflykter man inte skulle gjort annars. Men sen har det hänt saker och man har upptäckt saker.

Hade kanske varit bra med en lista på saker att hålla utkik efter. Och saker att rannsaka hos sig själv. Och olika scenarion att ställa sig till.

Men helt ärligt tror du folk inte vet att barnet/barnen finns där? Och dom allra flesta vet hur barn fungerar:

Och varför blir man automatiskt en familj när man flyttar ihop men en som har barn? Räknar inte sambons barn till min familj, däremot är han en medlem i mitt hushåll.  Och det går alldeles utmärkt att leva bredvid varandra, har aldrig och kommer aldrig ta något ansvar för sambons barn.

Vilka är de sakerna man skulle behöva lägga märke till eller tänka på innan?

Jag har pratat med honom flera ggr om att ändra sitt beteende, men då blir han bara arg! 
Han hade vart å hämtat sitt barn förra veckan och jag bad honom att dammsuga lite snabbt...jag sa det t.o.m innan jag åkte till jobbet att du kan väl städa lite, eftersom "namn" kommer ikväll..ja, visst, då hade han bara plockat unden lite i barnets rum...och inte dammsugit huset!

Då frågade jag snällt om han kunde dammsuga på kvällen efter att han hämtat barnet, då blev han jätte arg å hade nästan sönder en lampa för mig som jag har fått av en nu död släkting!

Han blir arg så fort jag ber honom om nånting, men iaf så är jag på väg att lämna honom!