Dricker vin 2 dagar i veckan- blir berusad. Är småbarns mor.

Känner igen mig, du är inte ensam!

Har EN unge som gallskriker såfort man hämtat henne från dagis, hon ska ha de o de..
O skriker att hon är jätte hungrig ( när hon precis har ätit mellanmål på dagis) hämtar henne kl 3 varje dag.

Men så frågar man henne åt du inte mellanmål? jooo men jag är hungrig igen, okej men då går jag in o köper en macka till dig då... Nääää då gapar hon o skriker hon att hon ska ha glass o en dricka!

så jag gav upp så  jag har haft med mig macka till dagis för att jag vet vad som väntar, att hon gallskriker hela vägen till hållplatsen att hon är hungrig)  Men den mackan passar inte, för hon ska ha något från affären!

Hon vet hur hon ska skrika också, så de har kommit fram folk o frågat hur de står till!

Så jävla pinsamt!

Skrik menar jag med att de låter som någon slår ihjäl henne

Ungefär när vårt barn var 1-1,5 år gammal hade jag mycket ångest (GAD) och mitt tvångssyndrom som jag lidit av hela livet var som absolut värst. Det började med att jag rökte på då och då (vilket jag hade gjort innan grav också) men umgicks med folk som rökte väldigt mycket och till sist var det varje dag. Till sist fick jag nog och det kändes inte bra längre, då började jag dricka istället. Det var ångest dämpande och jag älskade ruset och att få komma bort, lyckokänslan ja you name it!. Det blev till sist minst en flaska varje kväll vilket jag nu inser var helt sjukt! Oftast väntade jag tills barnet sov men ibland började jag tidigare. 
När jag började i terapi slutade jag successivt att dricka och idag dricker jag nästan aldrig. Jag kan må hur bra som helst utan alkohol eller droger och kan gapskratta åt något löjligt som jag bara kunde innan om jag var berusad då mitt normala tillstånd utan ruset kändes som en halv depression och jag bara längtade till kvällen.

Jag tror inte jag genetiskt är benägen att bli alkis då jag inte hade sug efter det fysiskt. Jag kunde tvärt sluta, precis som med rökat. Jag drack ganska rejält för några veckor sedan efter ett långt uppehåll (graviditet) och jag mådde så jäkla dåligt dagen efter och fick avsmak direkt. Jag har också lätt att bete mig illa när jag dricker, jag slutar liksom inte, häller i mig mer och mer.

Jag tänker också på alla stackars barn med föräldrar som verkligen missbrukar alkohol och droger. Det börjar alltid någonstans. Det är bra att du inser själv att du har ett problem. Det gjorde inte jag när jag var mitt i det. 
Nu kan jag inte förstå hur jag kunde röka och dricka som jag gjorde. Jag ser på gamla bilder och hur sliten jag såg ut även om jag var väldigt ung. 
Idag har jag nästan ingen ångest alls för jag tagit itu med mina problem, klart ibland är den där men så är ju livet.
Bara tanken på att kunna få sina barn omhändertagna för man sätter alkohol eller droger före är fruktansvärd! För det kan faktiskt hända.

Alkohol är en stor del av vår kultur och man anses nästan som konstig om man inte dricker. Hade alkohol kommit idag hade det nog inte blivit lagligt. Så många missbrukar och dör.

Ja, vad jag egentligen vill säga är väl LÅT BLI SKITEN tills du känner att du har kontroll om någonsin..
Lycka till och glöm inte att småbarnsåren går över snabbt. Jag har det själv tufft med 2 små just nu men vad vore livet utan dem! Det positiva överväger ju det negativa :) 

Så länge man inte blir ett monster eller däckar när man dricker så tycker jag inte det är någon större fara, även när man har barn. Men du borde verkligen dricka försiktigt! Tänk på att du måste kunna vara alert om ditt barn blir sjuk på natten eller om något skulle hända. Och någonstans så börjar ett missbruk. Jag hoppas du är så pass smart att du själv känner när det börjar gå åt fel håll och stoppar i tid. Mitt ex har problem med alkoholen, och vi har ett barn som är tre. Jag kan säga att det är ett rent helvete, hamna inte där! Om folk i din omgivning börjar oroa sig och anmärka på ditt drickande så är det ett säkert tecken på att du ska sluta.

orkar faktidkt inte mr en o dricla

@Anonym(beenthere): Du säger att du inte känner något fysiskt sug, men hur är det med det psykiska? Det är mycket värre, och sitter alltid kvar längre än det fysiska när man slutar med alkohol eller droger. Ja, egentligen är ju alkohol en drog, men det är ju socker, tobak och annat också. Det blir lätt förvirrande att kalla alkohol en drog tycker åtminstone jag.

@TS:Du kanske har glömt denna tråd, det blir ju ofta så, men det skulle vara roligt att höra hur det har gått för dig!

Tack, nej har inte glömt denna tråd! Tack :) Jag har sökt hjälp. Jag dricker fortfarande 1 flaska i veckan. I vissa veckor 2 flaskor. Inget speciellt enligt läkaren, så länge jag kan hantera mig och vara normal i vanliga fall. Jag har fått diagnosen posttraumatisk stressymtom och depression.
Jag fungerar som normalt än så länge :)

Herregud. du är du o jag är jag, vi dricler de som vi gillar :)

dricler = dricker

DÄR VAR MOBBNINGEN IGÅ,NG IGEN-----

Varför svarar du på dina egna inlägg? 

varför har du sökt hjälp. och vilken hjälp får du om läkaren anser att det inte är någon fara?

Jag skulle tro att TS sökt hjälp för att hon varit orolig över sin alkoholkonsumtion med att läkaren inte tyckte att just det var någon fara, däremot anledningen till alkoholkonsumtionen vilket är den diagnos som TS fått. TS får därför hjälp med de underliggande orsakerna till sin "ökade" alkoholkonsumtion.

Men det är bara antaganden utifrån vad TS skrivit tidigare.