I lördags åkte jag Öresundståget från Köpenhamn och såg två barn i en tvillingvagn på ca 5/6 år. Och i en annan vagn var det ett barn på kanske 4/5år.
Varför har föräldrar vagn till så gamla barn?
Mitt barn klarar sig fint utan vagn och han är betydligt yngre.
Barnen i vagnarna var inte handikappade. Och jag pratade med dem, de hade bara varit i Köpenhamn under dagen, precis som vi.
Jag blir mörkrädd när jag ser sådana föräldrar.
Nu bor vi i Stockholms innerstad och i kollektivtrafiken kan jag ofta störa mig på äldre barn i barnvagn. Det är ofta jag inte får plats med min barnvagn till 1,5-åringen för att utrymmet tas upp av barn som, enligt mig, borde kunna gå istället. Jag förstår att det är själviskt, men när man bussarna åker förbi är det lätt att bli bitter...
Jag är en av de "hemska" föräldrarna som har en 4.5åring i vagn o jag bor i Stockholm. Jag tycker det är synd att döma folk utan att veta. Själv bryr jag mig inte ett dugg om hur andra gör och varför och jag har heller ingen lust att försvara mig själv heller. Men jag ska berätta varför min dotter fortfarande åker vagn. Hon har ganska så svår astma och när hon får svårt att andas så tar luften o orken slut och hon kan helt enkelt inte gå. Jag ORKAR inte bära henne samt väska o annat som jag ofta har med mig. Hon har dessutom en del balansproblem kvar efter en kraftig hjärnskakning hon fick för ett år sen vilket gör att hon snubblar när hon blir trött. Hon ser ut som vilken frisk o pigg tjej som helst så de av er som stör sig på att stora barn åker vagn stör er säkert på mig o min dotter också! Men hon åker verkligen inte vagn av lathet varken från hennes eller min sida, så tänk gärna ett varv till nästa gång ni ser ett större barn i vagn.....
Min dotter på 1,5 år är också riktig duktig på att gå, hon kan gå länge och långt. Men vad spelar det för roll? Min son på 5 år kan inte gå lika länge och långt, fysiskt kan han, men hans handikapp (som ingen ser) gör att han inte klarar av det.
Tja i storstad då man kanske går mycket och det är trafik kan jag mycket väl förstår det.
Inte samma som att ha dem i v agn en vanlig dag utan större mål till dagis.
När jag var i NY med mina var dottern 5 år och sonen 3, perfekt att ha dem i vagn då även om jag inte brukade ha dem så hemma.
Jo det går bussar typ 2 km från där vi bor. En grusväg 2 km lång som folk kör som idioter så vagnen är med SÅKLART! Men han åker inte ofta men blir han trött så får han sitta
Linastrumpan - Nu tror ju inte jag att var och varannan 5-åring i vagn har ett dolt handikapp. Men givetvis kan man ha sina speciella anledningar till att ha barnet i vagn. Och nej, det kan ju givetvis inte jag se och borde inte vara så kvick att döma. Men man måste ju ändå kunna diskutera fenomenet "fullt friska, enligt många för gamla, barn i vagn" utan reservation till varenda avvikelse som kan förekomma?
Jag hade med mig vagn en gång till min tjej när hon var 3 och vi skulle på grönan (mycket för att kunna dra extrakläder i då det var osäkert väder). Men då vek jag ihop den på bussen så att den inte skulle ta upp plats för de som hade så små barn att de faktiskt behövde vagnen. Skämdes ordentligt över grannen som var med och ställde sin vagn (också utan barn) och tog upp plats så att andra inte fick komma med bussen.
Vinterankan - Det är precis så jag också tänker. Skönt att veta att det finns fler som resonerar så!
Jag använde vagn länge med min äldste son. När han blev runt 5 år fick han använda ståbräda på sulkyn. Min pojke har Aspergers syndrom och har stora motoriska problem och som liten hade han ständigt ont i fötterna. Alla handikapp/ funktionshinder syns inte utanpå.