• Anonym (Malmö2013)

    Är det fel att minska till varannan helg när bebis kommer?

    Vi väntar bebis i november och det är mitt första barn, min sambos andra.
    Hans barn kommer till oss varannan vecka nu och är 12 år.

    Jag känner att det skulle underlätta för mig både fysiskt och psykiskt om vi minskade ner från varannan vecka till varannan helg den första tiden med nyfödd. Typ de första 2 månaderna.

    Är det fel av mig att be om en sådan sak?
    Ge mig gärna era åsikter.
    Vill absolut inte stöta ut bonus, men jag tror att jag skulle må bra av att få komma in i rutiner i lugn och ro och jag är redan stressad över hur livet som mamma kommer att bli.

    Bonus kommer annars hem innan sambon om dagarna, och lägger sig vid 21.30. Vilket betyder att vi inte kommer få någon egentid varannan vecka (dvs prat, hjälp, rutiner, känslor och allt vad det innebär att bli mamma för första gången).

    Ge mig jättegärna feedback på hur ni reagerar över att minska från varannan vecka till varannan helg de första två månaderna!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-08-02 14:03
    Anonym (Malmö2013) skrev 2013-08-02 11:55:38 följande:
    Nu är jag, TS tillbaka.

    Nu har jag haft tid att läsa igenom alla era åsikter, tips och svar.
    Vill verkligen tacka er som lämnar konstruktiv kritik och tips. Jag behöver som sagt se det från båda håll. Kan mycket väl vara så att jag just nu är uppe i konstiga gravidhormoner osv. och att jag "målar fan på väggen". Jag är absolut en person med stort kontrollbehov och har svårt att visa känslor. Det får jag jobba med men det är säkert en förklaring till att jag vill ha all "i ordning" innan bebis kommer. Jag har fått mig många tankeställare av alla inlägg.

    Men som jag skrivit tidigare, det är INTE det att jag vill vara elak och utelämna bonussonen ur familjen! Jag tänker såhär: kanske är det skönt även för bonus att få sova på nätterna, få ha normala rutiner (nyfödd skapar som många skrivit oreda kring rutiner), att inte känna sig som nr 1 pga att bebis får uppmärksamhet (även om vi självklart gör allt för att bonus inte ska känna sig som nr 1!). Då kanske det är bättre att vara mer hos mamma första tiden?

    2 månader kanske var att ta i från min sida inser jag nu, jag kanske bara behöver några veckor... Men jag syftade INTE på att bonus inte ska få komma alls på 2 månader så som vissa tror. Jag menade bara att minska till varannan helg. Och att bonus självklart får träffa den nyfödda så snart som möjligt. Och att telefonkontakt finns. Och om han vill komma förbi någon extra dag så är det såklart inga problem!

    Några svar: Om jag skulle lämna bort vårt barn vid nästa bebis ankomst? -Tja, jag kan faktiskt inte se något fel med att de skulle kunna bo hos mor/farföräldrar en tid om vi skulle behöva det. Men detta handlar om att bli FÖRSTAGÅNGSFÖRÄLDER, vilket jag tror är en stor skillnad mot att redan varit med om upplevelsen att bli mamma.

    Hur hade jag reagerat om min sambo får en ny familj och vill att jag ska ta mer ansvar för vårt barn under en tid för att de ska få komma in i rutiner som förstagångsförälder? -No problem! Jag skulle ha full förståelse för att de (nya mamman) önskar få en fungerande vardag och skulle såklart mer än gärna ha mitt barn hos mig mer under den tiden!

    Till er som lämnar elaka komentarer och kallar mig och min sambo för vidriga saker: jag blir helt mållös över att man kan kalla någon jävla svin, idiot, superego, korkad mm! Jag har ingen större erfarenhet av forum, och som någon kallade det "att kasta sig in i lejongropen" är verkligen så det känns. Jag tycker att det är tråkigt att inse hur folk beter sig bakom anonyma alias.

    Men som sagt till er andra, TACK!, för era tips och förslag på tankesätt. Som det känns idag så har jag fått lite mer insikt att det kanske inte blir så farligt iaf :)

  • Svar på tråden Är det fel att minska till varannan helg när bebis kommer?
  • Ruffa
    Anonym (mor ror) skrev 2013-08-24 23:23:18 följande:



    Eller hur?! Tycker man borde se till att hela familjen mår bra tillsammans. Jag har bett biomamman att sova över men hon vägrar. Jag tycker vi alla borde hålla ihop. Förstår inte vad som är fel, vill hon inte vara med sitt barn? Nu när det finns en bror borde hennes barn få vara här hela tiden, och biomamman också, min man och hon har ju en gång skaffat barn ihop men nu passar det inte minsann inte längre. Älskar hon inte sitt barn?

    Haha Tungan ute
  • Ruffa
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-24 09:13:51 följande:
    Fast för TS' man är det inte "någon annans barn" utan det är hans biologiska barn, lika mycket som TS' barn kommer att vara hennes o mannens biologiska barn.

    Som någon skrev ovan så är det barnens behov som kommer först - o hur man som vuxen kan gå in i en relation där det finns barn sedan tidigare o sen kräva att det tidigare barnet flyttar på sig när fler barn kommer in i familjen, det har jag svårt att förstå.

    När ska bonussonen flytta nästa gång? När TS känner sig vissen i förkylning? När hon har mens? Om hon gör en blindtarmsoperation? 
    Ja men nu var frågan hur TS skulle må efter sin förlossning, inte hennes man.

    För TS är det någon annans barn.

    Barnens behov kan inte alltid komma först, ibland får de stå tillbaka för att någon annans behov är större.
    Det är en del av livet.    
  • Ruffa
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-24 09:15:17 följande:
    Vad grundar du den sista meningen på? Varför tror du att det är så?

    Skulle du kunna tänka dig att be din egen 12-åring flytta hemifrån ett par månader o bara få komma hem varannan helg? Skulle en 12-åring ha mindre behov av mamma/pappa menar du? 
    Jag tror att det är så helt enkelt, jag tror det kan vara tuffare för ett barn att mamma får ett nytt barn som kommer att ta all hennes tids än att pappans fru/sambo får det.

    Pappan är ju inte bunden till barnet i början på samma sätt som mamma.

    Om jag mådde dåligt är det inte lika påfrestande att ha mitt eget barn i närheten som någon annans.

    Ja en tvååring har väl större behov av att ha sina föräldrar nära än en 12 åring, det är väl det normala i en självständighetsutveckling?     
  • Anonym (Mamma M)
    Ruffa skrev 2013-08-27 11:33:07 följande:
    Jag tror att det är så helt enkelt, jag tror det kan vara tuffare för ett barn att mamma får ett nytt barn som kommer att ta all hennes tids än att pappans fru/sambo får det.

    Pappan är ju inte bunden till barnet i början på samma sätt som mamma.

    Om jag mådde dåligt är det inte lika påfrestande att ha mitt eget barn i närheten som någon annans.

    Ja en tvååring har väl större behov av att ha sina föräldrar nära än en 12 åring, det är väl det normala i en självständighetsutveckling?     
    Fast det där med mina barn o någon annans barn tycker jag att man väljer bort i mångt o mycket när man flyttar ihop med någon som har hemmavarande barn sedan tidigare.
    Jag kan bara gå till mig själv, men jag skulle aldrig låta mina barn flytta bort bara för att min nya partner kräver det när vi får vårt första gemensamma barn.

    Barnen bor ju här hemma lika mycket som vi andra, o är en lika stor del av familjen!
    Oavsett vem som är deras mamma eller pappa!
    Och oavsett ålder - självklart behöver en 12-åring sina föärldrar på ett annat sätt än en 2-åring, men när det gäller att inte känna sig önskvärd i sitt eget hem så anser jag att alla barn behöver sina föräldrar precis lika mycket! 
  • Ruffa
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-28 11:00:28 följande:
    Fast det där med mina barn o någon annans barn tycker jag att man väljer bort i mångt o mycket när man flyttar ihop med någon som har hemmavarande barn sedan tidigare.
    Jag kan bara gå till mig själv, men jag skulle aldrig låta mina barn flytta bort bara för att min nya partner kräver det när vi får vårt första gemensamma barn.

    Barnen bor ju här hemma lika mycket som vi andra, o är en lika stor del av familjen!
    Oavsett vem som är deras mamma eller pappa!
    Och oavsett ålder - självklart behöver en 12-åring sina föärldrar på ett annat sätt än en 2-åring, men när det gäller att inte känna sig önskvärd i sitt eget hem så anser jag att alla barn behöver sina föräldrar precis lika mycket! 
    Men så är ju inte verkligheten - mina barn, andras barn, känslor - det är inget man bara väljer att bortse ifrån, man känner som man känner. Och sen får man agera på det så att det blir så bra som möjligt för alla.
    Och det kan se olika ut i olika situationer.

    Det handlar ju inte att någon ska flytta bort - jag fattar inte hur man kan få det till det - utan att barnet spenderar lite mer tid i sitt ena hem ett tag.  
  • Anonym (mor ror)
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-28 11:00:28 följande:
    Fast det där med mina barn o någon annans barn tycker jag att man väljer bort i mångt o mycket när man flyttar ihop med någon som har hemmavarande barn sedan tidigare.

    Jag kan bara gå till mig själv, men jag skulle aldrig låta mina barn flytta bort bara för att min nya partner kräver det när vi får vårt första gemensamma barn.

    Barnen bor ju här hemma lika mycket som vi andra, o är en lika stor del av familjen!

    Oavsett vem som är deras mamma eller pappa!

    Och oavsett ålder - självklart behöver en 12-åring sina föärldrar på ett annat sätt än en 2-åring, men när det gäller att inte känna sig önskvärd i sitt eget hem så anser jag att alla barn behöver sina föräldrar precis lika mycket! 



    Vilket betyder att du som redan har barn jämför dig med en förstagångsmamma. Ja, uppenbarligen kan du bara gå till dig själv. Din situation liknar inte på långt när varken förstagångsmammans eller bonusbarnet så då blev det svårt för dig att tänka dig nåt annat.
  • Lillusen
    Ruffa skrev 2013-08-27 09:16:59 följande:
    Men nu var det inte jag som började gapa om vad som var omänskligt eller inte. Hade jag sagt att jag tyckte det var "omänskligt" att TS skulle behöva ha sin mans barn i närheten hade jag nog själv tyckt att jag gått överstyr. Vi kan väl hålla diskussionen på en nivå där den hör hemma.. 

    Nej, du tycker bara att det är fjantigt att barnet inte kan hållas borta. Och ja, jag tar gärna stora ord i min mun vad det gäller ett barns mänskliga rättighet till sin familj.
  • Anonym (Stor)
    Lillusen skrev 2013-08-28 19:12:35 följande:

    Nej, du tycker bara att det är fjantigt att barnet inte kan hållas borta. Och ja, jag tar gärna stora ord i min mun vad det gäller ett barns mänskliga rättighet till sin familj.
    Han ska va mer tid hos sin mamma under en kortare period, inte bli förvisad till Sibirien. Så han kan utöva sina mänskliga rättigheter till sin familj hur mycket han vill, fast hos mamman denna gången.
     
  • Anonym (Mamma M)
    Ruffa skrev 2013-08-28 11:18:20 följande:
    Men så är ju inte verkligheten - mina barn, andras barn, känslor - det är inget man bara väljer att bortse ifrån, man känner som man känner. Och sen får man agera på det så att det blir så bra som möjligt för alla.
    Och det kan se olika ut i olika situationer.

    Det handlar ju inte att någon ska flytta bort - jag fattar inte hur man kan få det till det - utan att barnet spenderar lite mer tid i sitt ena hem ett tag.  
    Fast jag tycker fortfarande inte att det är okej att barnet ska vägras bo varannan vecka under två månader maa att pappan o hans nya sambo ska få barn, o det är sambons första.

    Jag fattar liksom inte hur man som ny partner öht kan komma med ett sådant krav - o jag fattar inte hur pappan i sin tur kan gå med på det?!? Om han nu gör det dvs...

    Jag undrar återigen om någon här inne skulle kunna säga till sitt eget barn (som man är vårdnadshavare till) att denne fr.o.m nu o två månader framåt enbart får komma hem på helgen eftersom den nye partnern vill "landa" hemma med den nya bebisen??
    Jag skulle då inte göra det. 
  • Anonym (mor ror)
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-28 23:22:03 följande:
    Fast jag tycker fortfarande inte att det är okej att barnet ska vägras bo varannan vecka under två månader maa att pappan o hans nya sambo ska få barn, o det är sambons första.

    Jag fattar liksom inte hur man som ny partner öht kan komma med ett sådant krav - o jag fattar inte hur pappan i sin tur kan gå med på det?!? Om han nu gör det dvs...

    Jag undrar återigen om någon här inne skulle kunna säga till sitt eget barn (som man är vårdnadshavare till) att denne fr.o.m nu o två månader framåt enbart får komma hem på helgen eftersom den nye partnern vill "landa" hemma med den nya bebisen??

    Jag skulle då inte göra det. 



    Två månader säger du. Varför diskuterar du två månader? Är det öht okej för dig med någon tidslängd eller går gränsen för dig vid just två månader?
  • Anonym (Stor)
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-28 23:22:03 följande:
    Fast jag tycker fortfarande inte att det är okej att barnet ska vägras bo varannan vecka under två månader maa att pappan o hans nya sambo ska få barn, o det är sambons första.

    Jag fattar liksom inte hur man som ny partner öht kan komma med ett sådant krav - o jag fattar inte hur pappan i sin tur kan gå med på det?!? Om han nu gör det dvs...

    Jag undrar återigen om någon här inne skulle kunna säga till sitt eget barn (som man är vårdnadshavare till) att denne fr.o.m nu o två månader framåt enbart får komma hem på helgen eftersom den nye partnern vill "landa" hemma med den nya bebisen??
    Jag skulle då inte göra det. 
    Två månader är lite överdrivet, om det inte händer några större komplikationer som gör att dom måste bo på sjukhuset.
    De första två VECKORNA efter hemkomsten är mer realistiskt, att han stannar hos mamman och bara kikar in om och hälsar på bebisen. 
  • Ruffa
    Lillusen skrev 2013-08-28 19:12:35 följande:

    Nej, du tycker bara att det är fjantigt att barnet inte kan hållas borta. Och ja, jag tar gärna stora ord i min mun vad det gäller ett barns mänskliga rättighet till sin familj.
    Ja jag märker det, jag antar att allas världar är olika stora..
  • Ruffa
    Anonym (Mamma M) skrev 2013-08-28 23:22:03 följande:
    Fast jag tycker fortfarande inte att det är okej att barnet ska vägras bo varannan vecka under två månader maa att pappan o hans nya sambo ska få barn, o det är sambons första.

    Jag fattar liksom inte hur man som ny partner öht kan komma med ett sådant krav - o jag fattar inte hur pappan i sin tur kan gå med på det?!? Om han nu gör det dvs...

    Jag undrar återigen om någon här inne skulle kunna säga till sitt eget barn (som man är vårdnadshavare till) att denne fr.o.m nu o två månader framåt enbart får komma hem på helgen eftersom den nye partnern vill "landa" hemma med den nya bebisen??
    Jag skulle då inte göra det. 

    Vad spelar det för roll om man är ny partner, gammal partner, supergammal partner eller framtida partner?

    Det är väl den nuvarande partnern som gäller! Och hennes känslor gills!

    Och för att svara på din fråga,: Om jag var man, och om min partner skulle ha barn, och om hon kände sig osäker/mådde dåligt så JA då skulle jag kunna styra så att mitt barn bodde mer hos sin mamma en tid. Inga problem!
Svar på tråden Är det fel att minska till varannan helg när bebis kommer?