Behöver råd

Jag hade sagt att det är min lediga vecka och jag är upptagen. Sedan hade han fått lösa det själv, sambon alltså. Antingen genom att byta vecka med mamman, fritids, fixa så han kan vara hos någon kompis/farmor osv..Hade även sagt till ´18-åringen att han är hemma själv med sambons barn men att han får dra när han vill och inte har något ansvar. Sedan hade jag dragit.

Om något går sönder, han härjar runt osv. Då hade sambon fått ersätta det som är sönder och ha ett snacka med barnet om att det inte får gå till såhär osv.

Säg till din sambo att om det är meningen att du ska ta hand om hans barn så ska ni komma överens om uppfostran också eftersom du inte orkar vårda en odräglig unge. Om han skiter i det så sätter du igång och uppfostrar pojken själv efter eget huvud när du har huvudansvaret för honom. Ger honom utegångsförbud, drar in alla privilegier som dator/glasspengar/etc vid större bus, gör en polisanmälan när pojken begår brott, bokar tid hos psykolog om pojken uppvisar antisociala tendenser. Ja, du fattar.

Det kommer jag absolut göra, datorn svider nog mest. Faktum är att jag stängde av internet igår vid 12 på natten. Sambon sov redan men barnet var uppe och tjafsade med en kompis via skype. Fick nog och drog ur sladden t

Förstår det. Det är ju inte du som uppfostrat barnet fel.

Tycker synd om barnet när verkligheten kommer ifatt han

Jaha och nyss ringde det på dörren en ilsk mamma stod och skrek om att bonus skjutit iväg hennes sons boll och vägrade hämta den. Sambon är hos grannen och barnet är egentligen hos mamman (bor tyvärr i samma område) kul och få skit för sånt. Försökte förklara att barnet inte är hos oss och att sambon inte är hemma... Kul ...Hur i hela världen ska jag förhålla mig till sånt här

Jag kan tänka mig hur konstigt det blir att försöka säga att barnet är hos mamma idag. Det jag tänker att du ska göra när någon granne kommer till dig för att skälla att bara stå rakt upp och ned och lyssna, förhålla dig helt neutral, detta har inte med dig att göra, du lyssnar på någon som är upprörd, det kan man göra utan att man behöver ta åt sig. Du kan till och med hålla med, beklaga, förstå. Sedan säger du att du ska vidarebefordra till hans föräldrar. Ta telefonnumret av grannen, berätta att du ska be föräldrarna att ringa upp.

Jag vet inte vad du arbetar med men om du kan tänka dig som en dag på jobbet och en kund kommer in och är missnöjd med en produkt och sätter igång att skälla. Då vet du att det inte är dig som personen skäller på. Den kanske gärna vill att du ska ta hela ansvaret men du vet att du inte är ansvarig, det är det som du har din chef till, du lyssnar på kunden och är förstående men det är din chef som får ta tag i problemet och reda ut med kunden hur denna ska kompenseras.
Det jag menar är alltså att du kan inta en mycket professionell roll och sakta men säkert kommer grannarna förstå att visst kan de komma till dig och beklaga sig men det är till syvende och sist barnets föräldrar som bär ansvaret. Så småningom kanske de lär sig att om de vill skälla så ska de spara detta tills de pratar med föräldrarna.

Du gav dig in i ett liv med en man som har barn, då får du ju räkna med att ansvar följer med. Vill du inte ha något ansvar över barnet så skulle du kanske ha valt ett annat liv.

Du kan ju inte på allvar mena att ts är ansvarig för vad sambons 11-åring hittar på för bus i grannskapet och framför allt inte under mammans veckor?

Det kommer aldrig med något automatiskt ansvar för någon annans barn någonsin. Vad är det för dumheter.  

Absolut inte. Baserade mitt inlägg på vad ts skrev i trådstarten. Vad som händer när ungen är hos sin mamma är en helt annan sak, det ska hon givetvis inte stå till svars för! Men bor ungen hos henne halva tiden av sitt liv så är det lite konstigt att ts blir arg över att få ta ansvar för denne då pappan arbetar. Vad räknar man med? Att barnet inte ska vara hemma bara för att pappans tjej inte vill vara ensam med det?

Ja, faktiskt. Om barnet inte uppför sig på ett vettigt sätt (vilket barnet i ts fall inte verkar göra) så får barnet antingen vara på fritids eller så får pappan ordna annan passning. Inget konstigt alls med det i mitt tycke. 

Och jag baserade mitt inlägg på vad du skrev. "Du får räkna med att ansvar följer med"
Och jag säger det igen, nej det kommer inte med något ansvar såvida du inte själv tycker att det är ok att ta på dig det. och det är ok för barnets föräldrar.

Ja vad räknar pappan med? Att hans sambo ska ta hans ansvar för hans barn. Om pappan arbetar och barnet är för litet för att ta hand om sig själv så får barnet vara på dagis eller fritids.  
Om barnet är tillräckligt gammalt för att vara ensam hemma så får han ta hand om sig själv.
Om någon kommer och vill diskutera barnet när förälder inte är hemma, be dem återkomma när förälder är hemma.   

Bonus får glatt knata över till sin mamma (i mitt fall).
Sambon försökte i början med det där, tills jag visade att jag inte vara kapabel till att ta hand om barnet. Jag menar, visst kan jag laga mat (för jag ska ändå ha mat) själv. Men på kvällarna/nätterna när jag är ledig så ränner jag ute/umgås med vänner/jobbar osv. Så till en viss mån ja. Visst kan man mötas halvvägs, men det är ju självklart på dina villkor. Du ska ju inte behöva känna att du stjälper dig själv. 
Läste om en kvinna som var tillsammans med en man som förväntade sig att nu när han skulle iväg så skulle hon vara tvungen att ta på sig allt. Nej, inte alls. Han hade ordnat allt, t.o.m fryst ner färdiga matlådor och märkt dom med dag lunch/middag så barnen fixade det där själva. Nu vet jag inte hur gamla dom barnen var, men en sån man vill man ju bara krama om :D

Jag vände mig i min trådstart till personer som gör lika, och nej det kommer inte med nåt ansvar om man själv inte vill

Det rådet ska jag lägga på minnet..tack