Akut, Hjälp snälla!!!måste sluta med morfin

Lägg upp ett nedtrappningsschema med läkaren som skrivit ut. Sen håller du dig till det, och ber vården dela ut tabletterna så du inte har möjlighet att överdosera. Tillgängligheten gör tjuven.

Ett sådant upplägg, kan förstöra framtida smärtlindring av sjukvården.
Inte för göra sovsött ledsen, men antar risken är stor att smärtproblem kommer komma tillbaka i framtiden.
Och att försöka själv först, hindrar inte att man ber om hjälp senare om det visar sig man inte klarar det.
Sen tyvärr så verkar läkare lite efterblivna när det kommer till detta, inte alla såklart.

Men jag får känslan när man diskuterar detta, att man stöter på för många som får en läkare som ger för branta nedtrappnings doser.
Och därmed misslyckas patienten, och kan ge sig ut på den illegala marknaden.

Jag skulle gärna sluta medicinera med narkotikaklassad medicin men när smärtan är så stark är jag så svag att jag till sist tar till den medicin jag har fått utskriven. Jag klarar mig inte ens på underhållsdosen utan måste ta till behovsmedicin nästan varje dag vilket känns skit. Jag undrar vad jag gör för fel som inte kan stå ut med smärtan så som många andra verkar kunna göra.

Långvarig och tillräckligt intensiv smärta, så har du inte mycket till val.
Då smärta bryter ner dig sakta men säkert psykiskt, om man låter det gå obehandlat.
När man väl bryter igenom och man inte pallar, så blir smärtan med en gång intensivare.
Då din motståndskraft mot smärta har minskat.

Personligen har jag kanske inte varit jätte motståndskraftig mot smärta ens när jag var ung.
Men efter intensiv migrän i ung ålder, pancreatit x2 och nu alla dessa smärttillfällen med psoriasisartriten.
Så är min motståndskraft mot smärta mycket lägre idag.

Det finns Sativex också, men då får du vara tät och hitta en läkare som är villig att skriva ut(vilket inte är lätt).

Ska tillägga att jag inte tar något starkare än alvedon för tillfället, men vet redan nu det är bra en tidsfråga tills det är dax igen.
Och ska vara ärlig att det går rätt bra, då jag får bra hjälp på AVC och sen när man är inlagd.
Enda jag ser lite rädsla för, är att mitt skov blir för långt(+6mån, längsta hitintills är 2mån) och hamnar i ett tyngre beroende.

Okej. Må vara sant. Kan ju dock lägga upp ett nedtrappningsschema själv enligt riktlinjer på nätet tex och sen har ens partner etc hand om medicinerna om man känner att man inte kan kontrollera det..

Vad är AVC? Jag har tagit opioider dagligen i 4 år utan avbrott. Menar du att det vore bra att ta ett avbrott då och då? Blir lite orolig för att bli beroende. Eller det är jag ju på sätt och vis redan. Så det är väl risken att missbruka jag är rädd för. Har diskuterat det med min smärtläkare men hon säger att jag inte behöver vara orolig för det eftersom jag tar medicinen pga värk.

Det låter som en bra idé, speciellt då om man inte klarar av att följa scheman.
Tycker det är sorgligt att om man ber om hjälpt, pga man haft ont en längre tid för smärta.
Så blir man stämplad som en missbrukare.
Vi som har en problematisk smärthistoria, och redan vet om att vi kommer outhärdlig smärta igen.
Då är en sådan stämpel förödande.

AkutVårdCentral akuten som de flesta säger.

Har du ätit i 4år dagligen, så är du redan beroende, man blir alltid beroende av dessa mediciner.
Att vara beroende är inte samma som du inte kan sluta, dock kommer du få otrevlig AT(=Abstinens).
Din smärtläkare har väl rätt, men bara för man har smärta innebär inte att man kan bli en missbrukare.
Men har du följt dos enligt läkare i alla 4åren, så är risken att bli missbrukare väldigt låg.
Det är när du börjar öka dosen, på eget bevåg som man kan börja utveckla ett missbruk.

Sen är det viktigt att veta, och det är att du itne ska lyssna på samhället.
Då de har bara stigmatisering för dig i din situation.
Beroende är naturligt när det kommer till många mediciner, även icke narkotiska mediciner.
Om det kiomemr upp i en diskussiomn för dig, så normalisera det.
Säg "jag har avancerad smärtproblematik", och självfallet blir man beroende och att alternativet är värre än vara beroende.

Att ta kortare uppehåll bra, i ditt fall kommer uppehållet säkert vara upp till 3 veckor för bli fri från beroendet(beroende på vilken substans du tar).
Sen kan man ta ett upphålle typ varannan månad, då mår man så där i 6-48h efter AT satt igång.
Men man tar ytterligare 2-5 dagar, så det går ur helt.
Två fördelar, ETT din medicin blir effektivare igen, TVÅ du går aldrig in ett djupt fysiskt beroende.
Detta kan man göra om smärtan tillåter du sköter den några dagar utan hjälp.
Men har man kronisk smärta, så kommer det bli svårt.
Och antagligen inte ens möjligt i vissa fall.

Ska diskutera med läkaren när jag ska dit nästa gång om att ta ett kortare uppehåll. Skulle vilja testa det för att veta att jag kan sluta. Samtidigt är jag rädd att jag inte skulle klara av ett uppehåll. Ibland får jag för mig att jag ska vara "duktig" och bara ta underhållsdoserna men även om jag kan klara av en eller två såna dagar när smärtan inte är överjävlig så är de dagarna inte så värdefulla pga hur dåligt man mår av smärtan. Kan ju inte göra ett dugg. Är osäker på om jag skulle klara mig utan underhållsdoserna. Det är inte roligt at vara beroende av tabletter men samtidigt gör ju medicinen att livet blir mer fullt av liv och inte bara överlevnad. Det är svårt hur man än gör. Tack för dina synpunkter. Jag har ingen att prata med om sådant. Mina närmaste tycker att det är väl bara att stoppa i sig tabletter när man behöver det. Antagligen för att de inte vill se mig ha så himla ont att jag kräks eller svimmar. Det är nog svårt att förstå känslan av att inte vilja vara beroende av tabletter om man inte själv har varit i samma sits.

Har du så ont som jag för känslan att du har.
Så är nog inte uppehåll det bästa, allt handlar om att du ska kunna stå ut med din smärta under uppehållet.
Kan du inte detta, så är det rätt dumt och göra uppehållet.

Man måste inse att stigmat i samhället ser ner på folk som är beroende.
Det måste man helt skita i, då de har inte en aning i hur mediciner fungerar.
Det tragiska är att andra mediciner man blir beroende som SSRI tex, där finns inget stigma.
Det är sjukt.

Tack för ditt svar. Har pratat med läkaren som frågade om jag ville sluta pga att smärtan hade minskat eller pga åsikter från oinsatta. Då jag fortfarande har så hög smärtnivå beslutade vi att jag skulle fortsätta medicineringen. Men det är precis som du skriver att jag mår dåligt av att folk ser ner på en om de får veta att man tar narkotikaklassad medicin. Jag berättar aldrig om det men ibland ä

Måste fråga vad du har för smärtproblematik?
Med tanke på vad din läkare sa, så verkar det för h*n ett solklart fall som behöver medicineras.

Du kommer råka på denna att folk ser ner på dig, för du medicinerar med starka smärtstillande mediciner.
De är ofta okunniga, och helt fast i samhällets stigmatisering.

Men vi ska veta vi har en massa som är gravt beroende av smärtstillande, men inte längre har en intensiv smärta som kräver så stark medicinering.
Du är också antagligen gravt beroende, men behöver fortsatt medicinering.
Då du inte klarar dig annars.

Hur du ska hantera vad folk tycker om din medicinering(då allmänt).
Min erfarenhet är att inte ens nämna eller prata om det, till personer som har noll betydelse för dig.
För du kommer prata för döva öron, de ger skenet av att förstå.
Sen ställer dom en fråga, som du inser de inte har empatin att förstå.
Dina närmaste som släkt och nära vänner som undrar, får du förklara att det går inte utan.
Här kan du stöta på samma, att de inte förstår.
Men bara inte prata mer om det.

Har du frågor, som du inte vill ta i forumet, så är det helt okey att skicka ett pm om du känner det behövs.

Hej och förlåt att ja helt plötsligt bara drog mig ur tråden, mådde väldigt dåligt.. Klarade inte av att trappa ned på de nya tabletterna ja fick heller utan fortsatte bara äta!

Så en dag kastade jag bara alla tabletter jag hade kvar! Cold turkey är bara förnamnet.. Men ja klarade det.. Har varit helt fri från smärtstillande i 4veckor nu och tur är väl de för ja fick reda på förra veckan att ja ska bli mamma... Ryggen mår bra och ja känner faktiskt inget större sug efter tabletter heller, har nog lilla ärtan att tacka för de när tanken är lätt att slå bort nu mera! Önskar er andra lycka till men cold turkey och ett nej nu jävlar va ända vägen för mig att gå.

hej,,jag sitter i presis sammaläge som du,,och det är fruktansvärt,har ockå opereats och gått/går på tunga mediciner,,i över 15 år nu,,och samma som du,,trot smärta vill jag bli av med tabletterna,,för dels som du säger,,det är inga lyckorus presis,,det är ett helvete på jorden att ha abstinens trots man äter denna medicin,,jag har själmant sagt till min husläkare om en remiss för jag vill läggas in för avgiftning,,och det har jag fått.
har själv lyckats dra ner lite,,men jag kan inte göra någonting på dagarna,benen är såå svaga,finns ingen livslust,och ständig värk,,men jag hatar medicinen
försök säg till om hjälp i form av inläggning på en tub mottagning,,jag ska snart läggas in,,och jag hoppas det blir min räddning,,annars gör jag som jag tidigare gjort,,tar livet av mig,,men hamna i respirator i 5 dagar,,och rädslan att vakna som ett kolli är skrämmande...men annars är det väldigt lite hjälp man får av sjukvård och andra insterner,,men jag har höga förväntningar nu att jag ska komma på fötter,,lycka till..hoppas du vet att du är inte ensam.kram

Jag vet inte om du fortfarande är fast i morfin beroende.Men om du vill bli fri hör av dig till mig så kan jag berätta mer.kram