Anonym (vemsomhelst)

Äldre 7 Aug 13:10

51 svar

vägen till snuskgubbe

Hej på er!
Tänkte skriva av mig lite och delge er följande berättelse om mig själv. Jag närmar mig nu de 50 och det går minst sagt utför med passionen, samlivet och min sexualitet.
Började säkert som många andra med att upptäcka hur det gick att onanera och känslan av att lägga av en salva. Höll på så ett par år innan jag äntligen fick min sexdebut. Vi var båda oskulder och jag var kär uppöver öronen. Det tog slut och jag träffade fler tjejer och med öppenhet omtänksamhet och att kunna tala med mina partners blev jag "en hejare" i sängen. Hade svårt att överhuvudtaget förstå att det kunde finnas problem med sex i förhållanden. Det var ju bara att prata med varrandra!! upptäcka och lära sig varrandra! vad är problemet??
Sexet fungerade helt enkelt bra och var bra på alla sätt.
Sedan träffade jag min nuvarande fru. Hon fick inte orgasm när vi höll på men jag tänkte att det här löser sig nog med tiden. Det gäller att inte sätta press eller krav utan med tiden löser det sig säkert. Tänkte att sex inte var det viktigaste heller utan det finns andra värden i ett förhållande och saker som skall fungera.
Men, med åren blev detta ett problem. Jag började få nobben ibland så när jag väl fick komma till så var det över på några juck. Jag kännde att jag började förvandlas till ett sexuellt missfoster. Den forne store älskaren fick nu inte längre spelrum utan sexet skedde nu snart helt efter fruns premisser, in-ut-in-ut-sprut. Jävligt pinsamt, men frun hävdade att detta var det skönaste för henne och på detta sätt skall det ske. Barna kom och åren gick och det blev allt glesare mellan gångerna. Jag tar upp problemet flera gånger med min fru vilket ett tag resulterade i ett sexavtal med schemalagt sex. Tyckte inte detta fungerade, ibland var det som att onanera i en slida. Jag ville ju känna mig åtrådd, inte bara stoppa in!!!. Jag tycker detta är ett större och större problem och är rädd att äktenskapet äventyras av detta. Pratar om det med frun, vi går i terapi vilket avbryts eftersom vi inte har tid med detta anser hon. Jag känner att slaget i sängkammaren är förlorat. Det blir inte bättre, så är det! face it!
Fy fan, jag mår piss och nu börjar funderingarna kring detta uppta en mycket stor del av min tid.
Jag börjar undersöka andra möjligheter, registrerar mig på victoria milan bland annat. inget resultat (så konstigt...) Jag börjar porrsurfa lite grann och runka till x-tube. Jag provar köpa lite telesex. Just nu känns det som om runkandet och telesexet är det som står till buds för att kunna hantera min sexualitet. Inget jag är stolt över eller som jag vågat erkänna för någon. Förrut hade jag ofta sexuella fantasier om kvinnor jag mötte och tyckte om kvinnor i största allmännhet, nu börjar jag mer se på dem som "jävla kärringar". Så kände jag aldrig förrut.
Det går utför och det känns inte bra. Om jag fortsätter med porrunkande och telesex vet jag inte, men det känns inte bra.
Där är jag nu.

Så, bakom varje snuskgubbe finns det säkert en historia

Med Lem

Äldre 19 Aug 12:38

#41

P30 skrev 2013-08-19 12:00:30 följande:

Jag vet inte var någonstans du läste snett, men jag skrev:

Du är till 100% ansvarig för ditt liv.

Det innebär inte att:

Du är ansvarig endast för ditt eget liv.

Jag ser det inte som en propagandaklyscha, jag ser det som sanningen.

Många människor går runt och ger ansvaret för att de inte skilt sig, gift sig, fått barn, påbörjat en utbildning, avslutat en utbildning, sökt nytt jobb, sagt upp sig, inte är lyckliga och whatnot till någon annan än sig själv. Tyvärr funkar inte livet så. Alla de sakerna är DITT ansvar, ingen annans. Från och med dagen då du fyller 18 så har du ansvar för ditt liv och från och med dagen du fyller 21 har du till 100% ansvar för ditt liv.

På din dödsbädd kanske det lindrar smärtan att få skylla på att din pappa behandlade dig dåligt när du växte upp, men ärligt talat - är det verkligen OK att leva ett helt liv utan att ta tag i sina sår?

Ett ansvar är inte ett vattenglas som blir fullt. Bara för att du har ett ansvar gentemot ditt eget liv och din egen lycka innebär inte det att du inte har ett ansvar gentemot andra om du är en god och välfungerande människa. Du kan däremot inte kräva samma ansvar tillbaka.

Man har ansvar gentemot andra människor som inskränker ens möjligheter att ta ansvar för sitt eget liv.

Andra människor har möjligheter att påverka mitt liv så att jag inte själv kan styra över det.

Måste jag ge exempel?

Anonym (Filura)

Äldre 19 Aug 13:00

#42

P30 skrev 2013-08-17 16:45:00 följande:

Alltså ibland förstår jag hur det kommer sig att den stora massan människor finner sig i att leva ett undermåligt liv. Att inte tycka att man är värd något bättre. Att vara rädd att inte hitta någon annan och ruttna bort ensam på sin ålderdom. Du är ju 50 år! Inte 75. Du har förmodligen närmare halva livet kvar om du rör på dig och äter sunt. När gav du upp egentligen? Det finns väl INGEN människa som tar beslut om att bryta upp utan att ha ångest kring hur det skall gå, att undra om man gör rätt? Det där med eldskrift på himlen finns liksom inte längre. Du har ett väldigt enkelt val. Vara kvar i förhållandet. Gör en graf hur ert liv tillsammans har känts och utgå från att det kommer att fortsätta på samma håll. Eller lämna, riskera lite grand och ha möjlighet att bli kär, känna närhet och börja LEVA istället för att ägna dig åt att transportera din kropp mot döden. Du är till 100% ansvarig för ditt liv.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Eh va? Är man död bara för att man ej har så mycket sex man vill? Liiiite långt draget kanske? Hur är det med halvkroppsförlamade? Blinda? Döva? De med social fobi? De som ej har sitt drömboende? De som bara fick döttrar/söner när de önskade andra sorten? Jag tycker det är lite äckligt att generalisera så som du gör. "Ruttna bort ensam i sin ålderdom"? Va?

Anonym (Filura)

Äldre 19 Aug 13:02

#43

P30 skrev 2013-08-19 12:00:30 följande:

Jag vet inte var någonstans du läste snett, men jag skrev: Du är till 100% ansvarig för ditt liv. Det innebär inte att: Du är ansvarig endast för ditt eget liv. Jag ser det inte som en propagandaklyscha, jag ser det som sanningen. Många människor går runt och ger ansvaret för att de inte skilt sig, gift sig, fått barn, påbörjat en utbildning, avslutat en utbildning, sökt nytt jobb, sagt upp sig, inte är lyckliga och whatnot till någon annan än sig själv. Tyvärr funkar inte livet så. Alla de sakerna är DITT ansvar, ingen annans. Från och med dagen då du fyller 18 så har du ansvar för ditt liv och från och med dagen du fyller 21 har du till 100% ansvar för ditt liv. På din dödsbädd kanske det lindrar smärtan att få skylla på att din pappa behandlade dig dåligt när du växte upp, men ärligt talat - är det verkligen OK att leva ett helt liv utan att ta tag i sina sår? Ett ansvar är inte ett vattenglas som blir fullt. Bara för att du har ett ansvar gentemot ditt eget liv och din egen lycka innebär inte det att du inte har ett ansvar gentemot andra om du är en god och välfungerande människa. Du kan däremot inte kräva samma ansvar tillbaka.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Många har personlighetstypet/diagnoser som gör att man ej klarar att utbilda sig. Världen är inte skräddarsydd för alla typer av folk helt enkelt. Läs lite seriös psykologi.

P30

Äldre 19 Aug 13:19

#44

Med Lem skrev 2013-08-19 12:38:53 följande:

Man har ansvar gentemot andra människor som inskränker ens möjligheter att ta ansvar för sitt eget liv.

Jag håller inte med. Självklart har jag ett ansvar för att se till att mina barn får en bra uppväxt. Det innebär inte att jag skall skylla på barnen för att jag inte tagit mitt ansvar. Många gör så, men jag ser det inte som rätt.

Att ta ansvar för ditt eget liv och ha delansvar för andras liv innebär inte någon motsättning. Återigen: ansvar är inte ett glas som kan vara fullt eller halvfullt.

Med Lem skrev 2013-08-19 12:38:53 följande:

Andra människor har möjligheter att påverka mitt liv så att jag inte själv kan styra över det.
Måste jag ge exempel?

Ja, du får gärna ge exempel kring vilka omständigheter andra människor påverkar det så att du själv inte längre har det fulla ansvaret för ditt liv.

Det är naturligtvis skillnad på att kunna göra vad man vill med sitt liv, sin tid och sina pengar och att ha ett ansvar gentemot sig själv att styra livet mot det mål man satt upp, eller mot lycka. Det är väldigt, väldigt sällan - som man inte har möjlighet att ta ansvar för sitt liv för att andra styr det. Om man är omyndig - naturligtvis, om man helt saknar ekonomiskt skyddsnät och är en ensamstående mamma i centralafrika till viss del. Men för människor boende i Sverige tycker jag inte det är ok att skylla på andra.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

P30

Äldre 19 Aug 13:35

#45

Anonym (Filura) skrev 2013-08-19 13:00:09 följande:

Eh va? Är man död bara för att man ej har så mycket sex man vill? Liiiite långt draget kanske? Hur är det med halvkroppsförlamade? Blinda? Döva? De med social fobi? De som ej har sitt drömboende? De som bara fick döttrar/söner när de önskade andra sorten? Jag tycker det är lite äckligt att generalisera så som du gör. "Ruttna bort ensam i sin ålderdom"? Va?

Man kan vara i högsta grad levande helt utan sex.

Det handlar om att leva på riktigt. Om det är viktigt med sex och man kan göra något åt situationen tycker jag det är tragiskt att så många inte gör det. För mig är det viktigt med sex, jag har gjort något åt det. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare - och självklart - sex är bara en liten, men viktig del av mitt liv.

Anonym (Filura) skrev 2013-08-19 13:02:46 följande:

Många har personlighetstypet/diagnoser som gör att man ej klarar att utbilda sig. Världen är inte skräddarsydd för alla typer av folk helt enkelt. Läs lite seriös psykologi.

Ah, ok, det var där skon klämde. Du ville bli psykolog, klarade inte av det och projicerar ditt misslyckande.
Och självklart - det kan du ju inte berätta här. Men du vet och jag kan gissa hur det ligger till.

Du valde ut ett av rätt många exempel där människor tenderar att skylla ifrån sig.

Jaja, du väljer hur du skall leva ditt liv. Någonstans efter vägen kanske det ändå blir uppenbart att det inte duger att vara bitter utan att agera.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Anonym (Filura)

Äldre 19 Aug 14:11

#46

P30 skrev 2013-08-19 13:35:28 följande:

Man kan vara i högsta grad levande helt utan sex. Det handlar om att leva på riktigt. Om det är viktigt med sex och man kan göra något åt situationen tycker jag det är tragiskt att så många inte gör det. För mig är det viktigt med sex, jag har gjort något åt det. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare - och självklart - sex är bara en liten, men viktig del av mitt liv.

Anonym (Filura) skrev 2013-08-19 13:02:46 följande:

Många har personlighetstypet/diagnoser som gör att man ej klarar att utbilda sig. Världen är inte skräddarsydd för alla typer av folk helt enkelt. Läs lite seriös psykologi.

Ah, ok, det var där skon klämde. Du ville bli psykolog, klarade inte av det och projicerar ditt misslyckande. Och självklart - det kan du ju inte berätta här. Men du vet och jag kan gissa hur det ligger till. Du valde ut ett av rätt många exempel där människor tenderar att skylla ifrån sig. Jaja, du väljer hur du skall leva ditt liv. Någonstans efter vägen kanske det ändå blir uppenbart att det inte duger att vara bitter utan att agera.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Eh va? Det är så väldigt mycket i ditt inlägg jag inte ens begriper, konstiga angrepp angående saker du har noll koll på. Du får gärna förklara var du fick allt det dör ifrån. Låt mig beskriva så att du kanske förstår (även om jag inte längre har några höga förväntningar). Det föds tusentals barn i världen varje dag. Det föds människor som inte klarar mer än att andas samt göra gurglande ljud och dregla. Det föds människor som blir toppresterande, som klarar sådant som andra ej har kapacitet till att någonsin kunna uppnå. Det finns även människor i alla grader däremellan, även om kanske 70-80 procent kan sägas ha ungefär samma förutsättningar. Vi har alla (någorlunda normala) en drivkraft att må bra, att tillfredställa behov, därför lyckas de flesta någorlunda, andra jättebra och några inte alls. Det beror på så ofantligt många olika saker att det är förmätet att sätta likhetstecken mellan "ej lyckad enl samhällsnormer" och "lat person som inte försökt nog". Det handlar sällan om grundläggande vilja, utan om förutsättningar. Jag tycker inte att någon människa har SKYLDIGHET att lyckas med någon annans "mål" och andras åsikter om vad som är korrekt. Borde jag förresten återgälda tjänsten att hitta på elaka saker om dig, kanske är det nya sättet att ge komplimanger?

Med Lem

Äldre 19 Aug 14:36

#47

P30 skrev 2013-08-19 13:35:28 följande:

Man kan vara i högsta grad levande helt utan sex.

Det handlar om att leva på riktigt. Om det är viktigt med sex och man kan göra något åt situationen tycker jag det är tragiskt att så många inte gör det. För mig är det viktigt med sex, jag har gjort något åt det. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare - och självklart - sex är bara en liten, men viktig del av mitt liv.Ah, ok, det var där skon klämde. Du ville bli psykolog, klarade inte av det och projicerar ditt misslyckande.

Och självklart - det kan du ju inte berätta här. Men du vet och jag kan gissa hur det ligger till.

Du valde ut ett av rätt många exempel där människor tenderar att skylla ifrån sig.

Jaja, du väljer hur du skall leva ditt liv. Någonstans efter vägen kanske det ändå blir uppenbart att det inte duger att vara bitter utan att agera.

Ibland resonerar du på ett väldigt "illuminerande"

sätt.

Me no like..

Så här: Man måste självklart alltid göra det bästa av sitt liv. Men man har ibland utan egen förskyllan inte möjligheten att välja det bästa tänkbara. Bara en rimlig kompromiss mellan motstridiga ansvar.

Ditt påhopp på skoklämmet är direkt vidrigt. Skäms!

P30

Äldre 19 Aug 16:05

#48

Anonym (Filura) skrev 2013-08-19 14:11:19 följande:

Eh va? Det är så väldigt mycket i ditt inlägg jag inte ens begriper, konstiga angrepp angående saker du har noll koll på. Du får gärna förklara var du fick allt det dör ifrån. Låt mig beskriva så att du kanske förstår (även om jag inte längre har några höga förväntningar). Det föds tusentals barn i världen varje dag. Det föds människor som inte klarar mer än att andas samt göra gurglande ljud och dregla. Det föds människor som blir toppresterande, som klarar sådant som andra ej har kapacitet till att någonsin kunna uppnå. Det finns även människor i alla grader däremellan, även om kanske 70-80 procent kan sägas ha ungefär samma förutsättningar. Vi har alla (någorlunda normala) en drivkraft att må bra, att tillfredställa behov, därför lyckas de flesta någorlunda, andra jättebra och några inte alls. Det beror på så ofantligt många olika saker att det är förmätet att sätta likhetstecken mellan "ej lyckad enl samhällsnormer" och "lat person som inte försökt nog". Det handlar sällan om grundläggande vilja, utan om förutsättningar. Jag tycker inte att någon människa har SKYLDIGHET att lyckas med någon annans "mål" och andras åsikter om vad som är korrekt. Borde jag förresten återgälda tjänsten att hitta på elaka saker om dig, kanske är det nya sättet att ge komplimanger?

Det jag har hävdat igenom hela den här tråden är ingenting annat än att du är ansvarig för ditt liv, så att det blir så som du vill ha det. Vi har alla olika förutsättningar. Som jag skrev är förutsättningarna bättre i Sverige än på de allra flesta andra ställen.

Jag har aldrig någonsin varken hävdat eller ens tyckt att vara lyckad efter samhällsnormen varit något att fara efter. Kanske snarare tvärt om - samhällsnormen förstör många liv då de tar fokus från sådant som är viktigt i livet.

Jag tycker inte heller någon har en skyldighet att lyckas med någon annans mål. Jag hävdar att du som person ansvarar för ditt eget liv, oavsett om det är att bo som sexlös eremit i en grotta i skogen och lagerkransen hängande inramad på grottväggen eller bli börs-VD med tre parallella och utåt sett lyckade familjer.

Du får gärna hitta på elaka saker om mig, det brukar vara lite underhållande. Jag vet ju vem jag är och det vet inte du, på samma sätt som att det är tvärt om. Ibland kan det bli träffsäkert, ibland blir det fel. Så känns det bra för dig tycker jag att du skall köra på.

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

P30

Äldre 19 Aug 16:14

#49

Med Lem skrev 2013-08-19 14:36:39 följande:

Så här: Man måste självklart alltid göra det bästa av sitt liv. Men man har ibland utan egen förskyllan inte möjligheten att välja det bästa tänkbara. Bara en rimlig kompromiss mellan motstridiga ansvar.

Absolut. Du kan alltså inte skylla på någon annan, du väljer själv och du ansvarar själv för ditt liv. Du gör (normalt) det som känns bäst för dig (och därmed de som du har delansvar för.)

Det känns som om vi har kommit väldigt OT här. För att återgå till TS:en - om det går så långt så att man börjar se på kvinnor som jävla kärringar, då är det dags att ta sitt ansvar gentemot sig själv och göra sig fri, att möjliggöra både för sig själv och sin partner att få ett riktigt och sant liv.

Med Lem skrev 2013-08-19 14:36:39 följande:

Ditt påhopp på skoklämmet är direkt vidrigt. Skäms!

Jag håller faktiskt inte med dig och jag skäms inte. Jag tycker att det mesta var relevant och sagt med en skämtsam ton. Det skulle kunnat inkludera en smajley för att lätta upp det tycker jag så här i efterhand.

Detta är trots allt ett diskussionsforum där själva syftet är att ha olika åsikter och att föra fram dem på ett omväxlande sätt. Ibland ömsint, ibland rappt. Om man blir sur av att någon gissar runt hur personen fungerar är det kanske dags att göra något annat?

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Anonym (j39)

Äldre 20 Aug 08:32

#50

Att ta personligt ansvar är att säga: "Jag är en del av orsaken till resultatet jag befinner mig i."

Med Lem

Äldre 20 Aug 11:30

#51

P30 skrev 2013-08-19 16:14:53 följande:

Absolut. Du kan alltså inte skylla på någon annan, du väljer själv och du ansvarar själv för ditt liv. Du gör (normalt) det som känns bäst för dig (och därmed de som du har delansvar för.)

Det känns som om vi har kommit väldigt OT här. För att återgå till TS:en - om det går så långt så att man börjar se på kvinnor som jävla kärringar, då är det dags att ta sitt ansvar gentemot sig själv och göra sig fri, att möjliggöra både för sig själv och sin partner att få ett riktigt och sant liv.Jag håller faktiskt inte med dig och jag skäms inte. Jag tycker att det mesta var relevant och sagt med en skämtsam ton. Det skulle kunnat inkludera en smajley för att lätta upp det tycker jag så här i efterhand.

Detta är trots allt ett diskussionsforum där själva syftet är att ha olika åsikter och att föra fram dem på ett omväxlande sätt. Ibland ömsint, ibland rappt. Om man blir sur av att någon gissar runt hur personen fungerar är det kanske dags att göra något annat?

Ibland kan och ska man faktiskt skylla ett tillkortakommande på nån annan. Det ligger t ex bakom systemet med att skadestånd utdöms. Det är dessutom nödvändigt för att undvika utvecklingen mot ett översittarstyrt samhälle.

Det är däremot ingen ursäkt för att i längden inte göra det man kan för att det ska bli bättre. Dock kan det vara orimligt att måsta klara av det ensam.

Ta Tomas Quick/Sture Bergwall, t ex.

vägen till snuskgubbe

INNEHÅLL