kräks

Hur ofta är dom hos er? Varannan vecka?
Jag skulle ha slagit näven i bordet och sagt att antingen hjälper ni till eller så ryker internet,mobil,tv eller något annat de förmodligen sysselsätter sig med.
Jag har en tonåring hemma som är nästan likadan men nu har hon inget val, jag städar inte åt henne, hon får diska sina egna saker, tvätta sina kläder och städa sitt rum helt själv och hon inser att jag viker mig inte.
Jag har dessutom dragit ut internet, och struntat i att fylla på mobiltelefonen med pengar och då blev det fart.
Även om det finns bättre metoder och jag har provat alla så var detta förmodligen det bästa jag testat.
Lycka till! 

dom är hos oss varannan vecka för det mesta. dom börjar bli så stora nu så dom väljer lite själva och det är naturligtvis lättare att vara hos mamma där dom får göra som dom vill. Med andra ord; där dom inte behöver lyfta ett finger. Vi har tagit bort allt det du nämner och då ringer dom till mamma och berättar hur elak pappa är och sen tar det hus i helvete. Blir så trött.

Vad tråkigt att mamman låter ungdomarna slippa undan ansvar.
Jag vet en del unga som slapp allt hemma som faktiskt skötte sig när de fick egna lägenheter, men jag tycker ändå inte man ska slippa bara för att man bor hemma.
Det är ändå ett hushåll som är till för hela familjen och alla bör hjälpas åt.

Tycker mamman det är roligt att städa upp efter sina stora barn hela tiden?
Det är klart att man inte behöver lasta över allt på barnen, men givetvis borde man se till att dom också har sysslor att utföra för att allt ska rulla på, det blir ju bättre stämning hemma och om alla hjälper till så slipper ju en eller två personer slita som djur..

Är det kanske så att mamman inte orkar ta striden om hon själv skulle mana barnen till städning osv?
Trist när det ska vara på två olika sätt, och än mer trist när barnen "väljer" den lättare föräldern utan regler, det är ju inte ett krig de ska städa upp efter precis..! 

nej hon tycker inte det är kul att städa efter dom, men eftersom dom slipper undan så är dom emellanåt mer där än hos oss och det är enligt henne jättebra. Hon verkar använda detta som att få sambons barn att inte vilja vara hos oss för vi är "elaka"

Oj vad trist.. Ni blir ju knappast  "elaka" för att vilja fostra barnen på rätt sätt.. 
Det kan inte ligga något annat bakom allt?
Om de är nära myndighetsålder kanske hon vill att de stanna kvar hemma så länge som möjligt och ger dom en enkel utväg - de slipper ansvar, för mamma fixar.
Annars kanske hon vill vara "bättre förälder" än er som inte plågar barnen med städning, diskning m.m eftersom de är unga..
Så svårt att veta varför man som förälder hellre curlar sönder barnen än gör något bra för dom, som de senare kan tacka en för lite länge fram i livet. 

Men inse att din sambo är ett lika stort problem som mamman, barnen föddes väl inte som tonåringar och han har haft halva tiden på sig att uppfsotra dem bättre. Man kan inte skylla på mamman för allt. Man är 2 föräldrar om ett barn och de flesta barn lär sig skillnaden mellan de två hemmen.

aaså nu kan jag bara tala för mig själv och hur jag var som tonåring (20 nu) och jag var en sån där lat människa hemma med draget internet och utan datorn o mobil och indraget studiebidrag. Inget hjälpte, blev nästan värre eftersom jag vande mig med att bli utan saker och massa skäll.

Fick höra att jag aldrig kommer kunna ta hand om en lägenhet men det var inte problemet att jag inte orkade städa eller hjälpa till utan mer att jag pgs diagnos vill kunna planera min dag lite eget och att mina föräldrar då sa åt mig att dammsuga, när dessutom ingen annan i familjen skulle städa (vilket jag tyckte kändes konstigt eftersom jag tyckte att om jag skulle göra något så kan väl dom lika gärna städa samtidigt så blir allt rent) och bad som att plocka upp sina grejer från golvet vilket dom inte hade tid med så kände jag bara nä, tonårs tänk men fortfarande en rätt attityd enligt mig) 

har nu sedan några månader tillbaka egen lägenhet med pojkvän och bunus VH och det fungerar hur bra som helst. Anledningen till att det aldrig fungerade för mig hemma var att jag inte kunna ha min rutin (som jag insett är väldigt viktigt för mig) eftersom det inte fanns några riktiga städrutiner hemma hos mina föräldrar så rutiner kanske är planen och att se till att om det ska städas så gör alla något tex en dammsugar och en annan diskar/fixar diskmaskinen osv då kan det kännas lite mer peppande och så får du köra på barn varianten och ha en liten belöning för deras hårda arbete. kommer bli en liten omställning men kan nog tro att det uppskattas av de flesta "lata tonåringar"

Och det är toppen att du tar hand om dig själv nu när du flyttat hemifrån, well done!

Men det handlar ju inte bara om att lära sig att klara sig själv när man flyttar hemifrån det handlar ju också om att delar man hem med någon, i det här fallet resten av sin familj, så har man ett ansvar att se till att Familjen AB fungerar. Och då måste alla dra sitt strå till stacken.

Att inte städa på sitt eget rum kan man släppa tycker jag. Men att inte plocka undan sina saker från gemensamma utrymmen är inte ok. Att inte lägga kläderna i tvättkorgen är upp till dem själva - ligger det kvar på golvet så blir det inte tvättat.

Vill de inte hjälpa till m maten så får de laga sin mat själva.

Det är självklart jävligt synd att mamman tar emot dem med öppna armar när de tycker det blir för jobbigt hos er, men är alla bråken värda att förstöra er vardag för? Att leva i en konstant krigszon är inte bra för någon. Om ni slutar be dem komma tillbaka och sätter ner foten hårt - vill ni komma hit så följer ni våra regler annars stanna hos mamma. Gnäller då mamma så får hon ju stötta er i era regler? Kan ni sätta er ner alla inblandade och gå igenom regler ni alla tycker är ok och som ni kan stötta varandra i?

Jag hade inte pallat att behöva bråka m mina tonåringar på det sättet varje dag utan uppbackning från den andre föräldern. Och hade de kallat mig kärringjävel så hade jag inte lyft ett finger för dem. Visar se mig så lite respekt får de inte mitt engagemang tillbaka...