Alexi skrev 2013-08-18 13:22:04 följande:
Hur sjutton efterlever man det? Vad gör ni om regeln inte följs? Och vi vuxna skriker ju också, både att man ropar från en våning till en annan, tex, men också om vi blir riktigt arga. Skriker ingen av er någonsin?
Jag har varit väldigt tydlig med att jag inte accepterar skrik. Skriks det så går jag till dottern, säger åt henne att sluta skrika. Det är inte acceptabelt, precis som lögner och våld. Vi slåss inte, vi skriker inte och vi ljuger inte. Har varit väldigt tydlig med hur fel och hur dumt sådant är, redan ifrån början.
Jag frågar min dotter väldigt om hon vill att jag också ska börja skrika, och svaret är så såklart nej. Då blir hon tyst. Om hon skriker och om inget mot förmodan skulle hjälpa (som när hon var mindre) så får hon gå in på sitt rum, och då förklarar jag att jag inte tänker lyssna på skrik och gap.
Vi vuxna skriker inte, nej.
Regeln efterföljs med framgång eftersom vi ALDRG ruckar på den. Det är aldrig ok att gapa och skrika. Är man konsekvent till 100% så förstår även barn till slut.