Vaggande av bebis, tror ni det försvinner?

Vi har en spjälsäng med ena långsidan borttagen. Den har vi ställt bredvid vår dubbelsäng och lagt kuddar i skarven. På så sätt är det nära till närhet, men säkrare för henne. Nuförtiden kryper hon lätt över till vår säng, men hon har även lärt sig att ta sig ner från sängen genom att krypa baklänges med benen först. Vi har inga ben på vår säng, så det är nära till golvet (ca 40 cm), och ett tag hade vi vadderat med täcken runtomkring.

Natulcien: Då får det nog bli madrass på golvet =) Synd vi bor ganska litet bara...

Stickkontakt: Precis, det är olika mest hela tiden vad som fungerar för de små tycker jag. Det är väl det som är en del i utmaningen att vara förälder kan jag tro! :)

Skogsvitter: Ja, det vore skönt att kunna ligga bredvid henna bara, men det kommer väl med tiden..

Ellie: Det var smart, jag får klura på om vi kan lösa det så, eller om det får bli madrass på golvet i alla fall.

Tack så mycket för era tankar och råd! Det känns bättre nu! Det gäller bara att inte tänka på de där som har barn som somnar i princip överall och hur enkelt som helstt, ni vet i matstolen, på en filt i trädgården och ja, sånt där... =P         

Haha, jag tror att de flesta har mer krävande barn än så, men det är föräldrarna med "enkla" barn man hör mest av. Det är ju mycket tydligare när ett barn somnar överallt hur lätt som helst, än ännu ett barn som måste bäras omkring :)

Jag var lite avundsjuk på min syster när våra barn var nyfödda (nästan samtidigt). Hennes barn var just en sån som somnade hur lätt som helst, bara man lade honom i tex babygymet, och sov nästan dygnet runt de första veckorna. Mitt barn somnade nästan aldrig och bara i väldigt korta perioder. Barn är olika och man får lära känna sitt eget barn, fast precis när man tror att man vet allt om barnet så ändrar det beteende totalt.

Ja, det är nog så att man lägger mer märke till ett barn som är "tyst och lättsövt" =)

Känner igen det där med att vara lite avundsjuk... Min sambos syster fick barn ett par månader efter oss. Och han verkar vara ett sådant barn som inte gör mycket väsen av sig, somnar precis som du skrev i babygymet och lite varstans. Äter sällan och sover mycket. Vår lilla tjej är precis tvärtemot. =)

Men det är bara att påminna sig om att det ju är för barnet som man är mammaledig och verkligen passa på att ta tillvara på den tiden. Det lilla knytet går ju och kommer nog alltid gå i första hand.

Det jobbigaste för mig är nog det som du skrev att när man tror sig veta allt eller åtminstone lite om sitt barn, så ändrar han/hon beteendet. =) Jag är lite långsam med förändringar tror jag =P en sak somman får träna bort som förälder!     

Vårt "mellansteg" från bära/vagga till "ligga bredvid" var att sitta i sängen med sonen/dottern sittandes i famnen, nynna och så gunga lite från sida till sida...man slapp både stå och gå och kände inte alls av samma trötthet i armar/axlar!

Okej, jag hoppas och tror att vi kan komma dit snart med :)

Ligg breve henne o vänta ut henne. Grinar hon så låt henne göra det. Ligg kvar tills hon kommer till ro. NEJ vär o kånkar ni nu kommer ni absolut få göra det tills ni sätter stop för det själva. Erbjud villkorslös närhet men inget bärande (shit hur ORKAR ni) ? Antar att ni bara har ett barn ?

Att man bär vid 9 månaders ålder innebär inte att man alltid måste göra det. Jag tror att få föräldrar bär sina 3-åringar tills de somnar.
Givetvis kan man som förälder välja att avbryta när som helst, eller så väntar man in barnet. Ofta händer det att barnet själv helt plötsligt inte bryr sig om bärandet så mycket. De flesta barn som helst blir burna accepterar nog alternativ ju närmare 1-års ålder de kommer.

Det där är nonsens. Barn bryter vanor och mönster och lär sig nya saker hela tiden, helt utan ingripande av föräldrarna. Det händer ju hur mycket som helst i utvecklingen på ett par månader i den åldern över en natt kan de föredra en helt annan form av nattning.

Jag håller inte riktigt med. Visst det är vårt första barn, då har man kanske mer ork att hålla på så. Men jag tänker inte ligga bredvid henne när hon är hopplöst ledsen. Även om hon då får närheten när jag ligger nära, så tror inte jag att det hjälper henne så mycket.
Men som sagt, vårt första barn är det, så erfarenheten är ju inte stor. Men magkänslan och intuitionen säger att det är bättre att då vänta in vår tös tills hon är redo.. Sedan vet man ju aldrig om vi får ångra det beslutet en dag, men det tar vi då i så fall..
På frågan oom vi orkar, så går det bra än så länge.. När hon kommer uppåt tio kilo blir det väl tyngre.. 

Ok men då vill du ju fortsätta, fick känslan av att du ville avbryta beteendet. Vi har aldrig skakat gungat kört vare sig barn vagn eller spjälsäng då vi inte ville ha detta beteende hos barnet o det har funkat på 2 st, min syster gjorde samma som oss o hennes somnar om det är LUGNT, inte om man kör vagnen nervöst fram o tillbaka tex.

Det gör ni nog efter den här 9-månadersfasen kanske?? :) 
 

Två av våra fyra barn har varit såna som velat bli vaggade till sömns (när det inte funkat att söva med bröstet) och de har också vägrat att sova ensamma så vi har fått antingen ha dem liggandes på magen/bröstet i soffan eller ligga bredvid dem i sängen.
Runt 1 års åldern har de kunnat somna utan vaggning utan gnäll alls och sova i sängen ensamma även dagtid.

Vår minsta som blir 14 månader nästa vecka somnar allt som oftast vid amning, på kvällen händer det att det räcker att ligga bredvid honom en stund i sängen. Sen vaknar han 0-1 ggr/natt för att ammas

Det klart att det hade varit skönt att slippa. Men eftersom jag inte är villig att ligga bredvid en hysteriskt trött och ledsen bebis, så får jag väl snällt fortsätta gå runt med henne och tro att det försvinner tids nog.

Då gjorde ni väl ett smart drag att alltid söva bebis utan rörelse. Vår lilla har velat ha rörelse sedan start (hade kanske gått o "bryta" det beteendet smidigare såpass tidigt). Men här har det inte räckt med vanlig barnvagnskörning, utan det ska ha varit med riktigt gung. Detta är dock bättre nu. 

JkpgDeluxe: Vi får tro det :) Tills nästa fas kommer =P

keron: härligt att det fungerar för er nu med sömnen. Och att de vaknar någon gång per natt tycker jag är helt okej =) Nu blir jag mer övertygad om att vår dotter kommer kunna somna utan vaggning tids nog med.
Det krävs i alla fall mindre tid/gång utav vaggning nu för att få henne somna, alltid något positivt! =)