Hur mycket ansvar ska man egentligen ta?

Sant! Men borde va upp till alla föräldrar att tänka så! Sen självklart när man flyttar ihop med en ny partner måste den vara medveten om att barnen tar sin tid osv Den nya partnern gör ju där ett val att leva med mig samt mina tre tidigare barn.....:)

Sedan kan jag tycka att det är tråkigt att det finns så många föräldrar som inte vill ta hand om sina barn och ge dem den tiden och lägga pengarna på dem utan använder nya partners som ekonomisk tillgång och även för substitut för en förälder. Tråkig och dåligt. Man gjorde ju det valet när man skaffade barn, nu får man lixom hålla det beslutet.

Ja har väl blivit så i mitt fall, mina barns pappa är inte så aktiv i deras liv! Fattar inte det heller.....men det är han själv som förlorar på det!

Eller nej...haha förstod nu va du mena.....vad jag mena är att mitt ex anser min nya sambo ska betala för mina barn!

Jag tror du vet själv att det här är helt galet, och att det är upp till dig att ändra situationen.

Vad du än gör, skaffa inga barn med en sån mansgris!
Jag hade åkt iväg när barnet kom. Bara så att han får se hur mycket det är att göra.....
Hur kan du ställa upp så? Dum? 

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer!

Jag inser att jag själv har ställt till den här situationen också. Ibland känns det mest som: "hur fasiken gick det här till"? Att jag inte insett vad som håller på hända tidigare. Det är precis som att man sovit under några år och sen helt plötsligt inser hur tokigt det faktiskt har blivit.

Jag är en sån som är för snäll. Jag har dock försökt att konfrontera honom med detta tidigare. Men de gånger jag försökt har han mest blivit irriterad och tycker att det bara förvärrar situationen om det är han som måste stiga upp på morgonen, ringa om möten och så vidare. Hävdar att han faktiskt har ett jobb att sköta och det har ju inte jag. Då har jag givet vis gett med mig igen bara för att slippa allt bråk. Jag vet att det är så fel och på något vis så får han mig liksom att må dåligt över att jag ber honom om att hjälpa mig med henne. Så får jag skuldkänslor och så ger jag med mig ännu mer.  

Men jag ska verkligen försöka ta tag i detta på allvar. Känns skönt att höra hur andra ser på saker och ting också. Har liksom hållit mycket för mig själv. Så tack!   

om han nu faktiskt tycker att det är jobbigt och besvärligt att stiga upp tidigt, visa intresse för sin dotter .. så kanske han borde ge hela vårdnaden till barnets riktiga mamma.. 

du är trots allt inte barnets mor och han har ingen rätt att föra över det ansvaret på dig, barnet är hans ansvar och så länge barnet är där så är det hans.. för varför har han delad vårdnad med modern? för att han vill träffa sitt barn eller för att det ska se ut som att han är intresserad? ..

tycker även synd om barnet som har en sådan pappa.. visst kul att  du är där som stöd för barnet och att du är en person som han/hon kan vända sig till..  dock så har du rätt till ett liv..

dessutom så har du trängt in dig i ett hörn då du saknar utbildning och jobb.. för nu är du helt beroende av honom och detta är ett maktmedel som verkar användas utav honom, för att få dig att vara barnflicka , städerska samt ställa upp för sex.  är det detta du vill med dit liv? för tror knappast att det lär bli bättre om du faktiskt själv får barn med honom..utan ansvaret lär ligga på dig och skulle du separera ifrån honom så är det någon annan tjej som lär uppfostra ditt barn..  

Det är dags att du står upp för dig själv för ingen annan kommer att göra det. 

Börja plugga eller fixa ett jobb. Lek du så mycket du känner för med det stackars barnet. Men föräldraansvaret borde du skaka av dig fortare än kvickt. 

Låter lite sorgligt att du gett avkall på dig själv, tom missat jobbchans för att han ska kunna jobba? Medan han tjänar ihop sina pensionspoäng tar du hand om hans barn. Har han varannan vecka för att slippa betala underhåll? Ville han inte ha barn? Är han snål?

Vilken situation är det som du förvärrar om han skulle gå upp tidigt på morgnarna och ta hand om sitt barn?

Har du tänkt på hur det blir om er relation skulle ta slut? Har du varken jobb eller bostad då? Och kommer du att få träffa flickan då?

Du har hittat urtypen av mansgris som inte fattar att med ett barn kommer ansvar, han har förmodligen aldrig tagit ansvar för dottern innan heller och det finns ofta en anledning till att han var just ensamstående med barn.

Ingenting i världen kommer att få honom att ändra sig så länge du hjälper honom att fortsätta vara en lat jävla skitstövel. Du avgör själv hur ditt liv ska se ut, sätter du inte ditt eget värde så gör någon annan det!

Att leva som en familj innebär att man ställer upp för varandra och hjälper varandra där det behövs, hade det handlat om att han jobbade sådan tid att han  inte hade tid på morgonen är det rimligt att den andra vuxne tar hand om barnets rutiner just på morgonen kanske. Men man DELAR på ansvar man häver inte över allt ansvar på någon annan!!! I det här fallet sitter ju idioten och drönar framför datorn istället för att visa intresse för barnet, då är det ju bättre barnet bor på heltid hos mamman kan jag tycka. 

Han behöver en rejäl spark i arslet så han vaknar till, om han aldrig behöver göra något som handlar om barnet kommer han aldrig heller veta var/vad/när det är saker som barnet ska göra. 

Ts: att vara snäll är en jättefin egenskap. Men tillåt dig att undra över om du blir utnyttjad!

Har du inte haft jobb/egen försörjning under alla dessa år? Jag skulle råda dig att skaffa dig egen försörjning, och därmed bli självständig. Då kommer han att tvingas ta ansvar för sitt barn.

Ja, jag tycker som de andra att det är både märkligt och provocerande att läsa om hur lite han själv verkar ta del av sin dotter och allt som hör hennes vardag till. Men jag undrar också - vad skulle du göra om han gjorde allt det du nu gör? Du har väl inte flyttat med honom till ett hus på landet för att sitta i en soffa och glo in i en vägg? Vad har du för ambitioner och driv? Vad vill du med ditt liv? Jag tycker att det låter konstigt när du skriver att du har så mycket att göra med hans dotter att du inte har energi kvar till ditt eget liv, är det verkligen så?

Anledningen till att jag frågar är att man kanske kan misstänka att han blir lika provocerad av tanken på att du ska göra ingenting (medan han ju åtminstone jobbar och tjänar stålers) som jag och andra blir av att läsa om hur han beter sig. Det är nog betydligt lättare för dig att hävda dig och genomdriva en ordning som ni alla skulle kunna vara nöjda med om du bidrar med motsvarande insats som han gör och att ni tillsammans hjälps åt med annat som du känner dig bekväm med att göra. Du vill väl kanske fortsätta att vara delaktig i livet med dottern, med tanke på att ni väl har en fin relation i vilken du blivit en viktig person för henne?