Trött på att biomamman styr allt...

Är bevisen så liten är det förståeligt att den inte är redo att tas hem ännu. Det din sambo kan göra är att själv ta med en lista över hur/var/när han tycker det är lämpligt att träffa bebisen? På café? Hos mormor? Öppna förskolan? Samt hur ofta vilket borde vara ett par timmar några gånger i veckan. Kan det vara att du/ni driver på mamman för hårt med prat om att bebisen skall hem till er och att det är därför hon slår bakut? Som sagt ett annat förslag är ju att de båda gör en plan på umgänge och sedan får göra en kompromiss efter det på FR. Vad var den utlösande faktorn att hon föreslog affären? Det låter ju som det hänt något innan, inte bara att hon en dag under umgänget kom på att "nästa gång ses vi i affären".

Du har hängt upp dig mycket på att ses i "en affär", om vi bortser från just det vad är "all annan skit du och din sambo ställer upp på"? , är du också med på umgängena?

Det hade varit mycket enklare att svara om du berättade omständigheterna ist TS. 
Jag menar, barnet är 4 mån. Ni, och i synnerlighet du, kan ju inte ställa krav på det sättet än. Hon är nyförlöst med allt vad det innebär. Hormoner, amning, sömnbrist och omställningen att bli mamma. 

 

Du ska inte alls bli arg så du kokar, du ska backa.

Det är en fyramånaders bebis, självklart ska ni inte "få ta hem den en stund".

Det är väl bra att pappan också förstår hur det kan vara att handla med en bebis?

Jag har varit den där arga och försmådda mamman och fan att det inte hjälpte när pappans nya tjej skulle börja lägga sig i. Det är mycket känslor som rör sig i en nybliven mamma och det skadar inte att vara lite varsam. Hade någon behandlat mig varsamt och med lite respekt under en endaste sekund av den fula äckliga processen hade det inte behövt bli så mycket problem. 

Jag säger det här i all välmening, Jag som mamma behövde lite tid, jag behövde läka och jag behövde komma över vår relation. Om du backar kanske det går lättare. 

du kommer långt med att vara ödmjuk.. 

situationen du befinner dig i är väldigt känslig, hur tro du att modern mår? bara Ni tre vet om hur er situation ser ut, om varför hon är ensam stående redan och din sambo träffar dig..

Hur hade du mått i hennes situation?? om du hade varit ensam med en fyra månaders bebis och pappan hade en ny som dessutom vill leka mamma pappa barn med ditt barn som du haft i din mage i nio månader och som du älskar över allt annat??!

jag säger inte att pappan inte älskar barnet och att han inte har rätt till barnet.. Dock säger jag bara att situationen som du har gett dig in i är väldigt känslig.. och att du är less.. helt ärligt .. tro du att mamman bry sig om att du är less??  Vill du leka mamma pappa barn så skaffa dig ett eget barn med killen och se hur kul det är när du förväntas lämna över ditt fyra månaders barn till fadern som dessutom har en ny..  Det är INTE lätt.. redan kan man läsa på olika sidor där mödrar beklagar sig om ur svärmödrar lägger sig i och tar över när svärdöttrarna fött barn.. hur tro du man som kvinna känner sig när mannen förväntar sig att man ska lämna över sin fyra månaders bebis till honom och hans nya tjej, bara så där??

Detta är en känslig tid med massa hormoner och kanske till och med bitterhet från Er alla.. för visst är du också bitter? du vill ju träffa bebisen och kanske låtsas att det är din och din sambos bebis?

Om din sambo har problem med situationen så är det hans problem.. ta du et t steg tillbaka och låt modern hitta sin roll som mamma, och när hon är redo så kommer hon.. men att du/ni ligger på förlorar ni enbart på..

En vacker dag så är det du som sitter där med ditt barn och någon utomstående som pressar dig in i något som du inte är redo för.. och kanske då förstår du..  

ps: att du är trött på att hon beter sig som en tonårig och att Du skulle vilja att hon lämnar över bebisen en liten stund.. SERIÖST??!! vem faaan är du att komma med sånt önskemål?? 
 Det är inte din unge.. skaffa dig en egen med honom istället om du så faan vill leka familj 

Om du redan är trött på henne tänk då på hur det lär vara om fyra år?

Barnet är fyra månader. Du har i ger med barnet eller mamman att göra. Du valde en kille som hade ett barn på väg du borde ha förstått att det skulle bi jobbigt.

Självklart kan ni inte ta hem barnet en stund. Barnet behöver sin mamma. Det är en liten bebis och det kommer dröja innan pappan kan ta hem barnet själv. När du får barn kommer du förstå vem det var som var som en tonårig

Måste väl uppdatera lite..trots att jag i ärlighetens namn inte riktigt känner att det skulle ge något. Mitt problem är att jag tycker så grymt synd om min sambo som inte tillåts att vara pappa. Utan han får knappt träffa sin bebis. Det var mamman själv som bestämde hur umgänget skulle se ut..och  vi har gått med på alla hennes krav, trots att en del faktiskt varit ganska sjuka. Och att ordna med umgänge där föräldrarna knappt tål varandra är heller inte lätt. Jag har själv tre barn så jag vet hur svårt det är att lämna bort sitt barn har således ingen önskan om att ha detta barn hemma för att leka mamma, pappa barn som någon uttryckte sig. Barnet har rätt att träffa sin pappa under shyssta omständigheter som främjar deras anknytning. Nej jag tycker inte att affären är ett bra ställe för det...hemma hos modern funkar det inte heller då sambon känner sig obekväm och övervakad. 
Nu har vi löst umgänget lite bättre, han tar med sig barnet en liten stund utanför hemmet bara så mamma finns tillgänglig om det behövs. Och tro mig, jag har full förståelse för att det är jobbigt för mamman. Men såklart känner jag med min sambo som bara  försöker få vara pappa.

Omständigheterna kring varför hon redan är ensamstående är enkla. De hade under en längre tid haft det jobbigt...ett av och påförhållande. Under ett försök att lappa ihop det blev hon visst gravid...de hade dock gjort slut ett antal veckor innan hon upptäckte att hon var gravid. Hon ville att de skulle försöka igen..men inte han. Han klargjorde dock att om han var far till barnet skulle han ta sitt ansvar med allt vad det innebär. Några månader senare träffades vi. Klart att hon säkert känner en bitterhet över att det blev vi istället, men så är det.