Mår skit när bonus är här :(

Ja jag har försökt att prata med honom otaliga gånger men det är som att prata med en vägg. Han förstår mig inte alls. Nu kommer ju barnen varannan vecka och jag står inte ut överhuvudtaget. Häromdagen så bakade jag med 6 åriga tjejen och hon bara gnällde och bråkade. Det värsta är att jag inte kan säga till henne heller för att sambon tar henne med samma i försvar. Men om JAG gör något "fel", t.ex är trött någon gång och vill vila en stund då kan han ryta åt mig att jag bara e trött jämt då barnen är här. Men då hans 6 åring tjuter och gnäller så säger han bara att stackarn är trött! Fattar inte varför han jämt tar i försvar ett felaktigt beteende? Hon är ju sex år och inte två år! Kanske det är typiskt beteende hos en förälder i en styvfamilj? Allt med barnen skall försvaras? Sedan brukar vi faktiskt hitta på rätt mycket skoj bara jag och sambon när hans barn är bort med men då känner jag att jag måste kompensera och vara med på alla barnaktiviteter sedan då ungarna är där. Annars blir sambon sur.Han beskyller mig för att hata hans barn då jag försöker smita iväg på egna aktiviteter då de är där. Men helt ärligt så avskyr jag deras beteende. Ifall vi är på leklandet så ropar 6 åringen hela tiden : SE PÅ MIG SE PÅ MIG och råkar jag se bort en sekund så kommer hon fram och sliter i mig och gnäller. Och pappan säger alltid att hon bara är trött stackars liten. Jag blev sur en gång och sa att nu är jag också trött! Då snäste han åt mig att: Skärp dig!! Du e väl för fan inget litet barn heller! Att inget surande då barnen är här!! Jag blir så less då sambon förändras helt till värsta mähä då hans jävla skitungar e här varannan vecka!!! Ursäkta elakheterna nu men jag e så jäkla förbannad!! =(  Och enda jag får göra är bara att nicka och le! gaaaaah

Nu tycker jag iofs att det låter som att din sambo kunde sköta saker och ting lite bättre. Men... Det ligger ju ändå lite i vad han säger... Precis som att du tycker att bonusen faktiskt är 6 och inte 2, så är du ju vuxen och inte 6 år... Inte ska väl du gå runt och sura som ett litet barn bara för att dagen inte blir som du hade tänkt dig? Beter du dig så när du och din sambo är ensamma också? Dvs snäser, surar och är trött och behöver vila? Om inte, så förstår jag honom lite...

Nu tycker jag iofs att det låter som att din sambo kunde sköta saker och ting lite bättre. Men... Det ligger ju ändå lite i vad han säger... Precis som att du tycker att bonusen faktiskt är 6 och inte 2, så är du ju vuxen och inte 6 år... Inte ska väl du gå runt och sura som ett litet barn bara för att dagen inte blir som du hade tänkt dig? Beter du dig så när du och din sambo är ensamma också? Dvs snäser, surar och är trött och behöver vila? Om inte, så förstår jag honom lite...

Men hjälp, tror du jag är korkad eller? Självklart jag inte står och surar så att barnen ser. Då måttet är rågat så brukar jag säga att nu tar jag en promenad med hunden till exempel och så får jag gå och lugna ner mig under en timmes länk. Jag har gjort allt jag kan i positiv anda inför flickan men hon bara gnäller och trilskas, är det inte bättre att jag lugnt och stilla säger att nu orkar jag inte längre utan tar en promenad med hunden istället för att ropa: jävla skit unge tillexempel? När jag var ute på promenaden så ringer sambon mig och säger: Vad är du nu sur över?? Sluta bete dig sådär då barnen är här? Han blir skitsur på mig om jag markerar ett fel beteende av sexåringen! Jag tycker att HAN beter sig som en sexåring! Igår hotade jag faktiskt med att lämna men då tycker han att jag överdriver. Till och med hans äldre barn har börjat säga åt den yngre för jag tror att hon skäms över systerns beteende. Jag och den äldre tjejen kommer bra överens och då är hon bara 9 år.Vi går ofta på promenader med hunden ihop utan den lilla pip-lisan och mes farsan och nog är det skönt det! =) Både för 9 åringen och mig!

Jag kan tänka mig att många biologiska föräldrar någon gång blir sur över deras barns beteende, samt ibland också känner trötthet. Sådana känslor tycker jag man ska få känna, sedan har man ett ansvar över hur man reagerar när man blir sur/trött. Om man då går undan och vilar är det bättre än om man är kvar i den situation man blev sur över och blir snäsig. I detta fall kan jag tänka mig att en orsak till personen ifråga blir sur och trött är för att hon saknar kontroll över situationen. Hon vill inte följa med på barnaktiviteter men blir mer eller mindre tvingad att göra det. När hon säger ifrån blir sambon sur och hävdar att hon ogillar hans barn. En typ av känslomässig utpressning alltså.

När det hon egentligen vill är rimligt, hon försöker inte hindra sin sambo att umgås med sina barn, hon blir inte sur när han ägnar mycket tid åt dem. Utan hon är nöjd om hon får ägna den tid barnen är där på det sätt hon vill göra. När hon ägnar tid åt barnen får hon inte säga ifrån till dem. Jag tror inte detta är hållbart i längden, ska man som bonusförälder ägna tid åt sina bonusbarn måste man få en uppfostrande roll.   

Ok, då missuppfattade jag nog ditt förra inlägg. Det lät lite som att du brukade sura och gnälla. Precis som 6-åringen... :) Men jag hoppas det löser sig för er på något sätt.

Ja haha jag skulle gärna sätta mig ner på en stol och skrika jag med ibland men så gör man ju bara inte som vuxen  ;)

Nä, det var väl ungefär så jag såg det framför mig och tyckte plötsligt lite synd om din sambo :)

Sedan brukar vi faktiskt hitta på rätt mycket skoj bara jag och sambon när hans barn är bort med men då känner jag att jag måste kompensera och vara med på alla barnaktiviteter sedan då ungarna är där. Annars blir sambon sur.
Han beskyller mig för att hata hans barn då jag försöker smita iväg på egna aktiviteter då de är där. Men helt ärligt så avskyr jag deras beteende. Ifall vi är på leklandet så ropar 6 åringen hela tiden : SE PÅ MIG SE PÅ MIG och råkar jag se bort en sekund så kommer hon fram och sliter i mig och gnäller. Och pappan säger alltid att hon bara är trött stackars liten. Jag blev sur en gång och sa att nu är jag också trött! Då snäste han åt mig att: Skärp dig!! Du e väl för fan inget litet barn heller! Att inget surande då barnen är här!!

Jag blir så less då sambon förändras helt till värsta mähä då hans jävla skitungar e här varannan vecka!!! Ursäkta elakheterna nu men jag e så jäkla förbannad!! =(  Och enda jag får göra är bara att nicka och le! gaaaaah

Jag trodde att det var så det skulle bli när jag träffade min sambo, att jag & hans ex skulle bli "vänner" eftersom de har barn ihop och jag blev en del av deras barns liv som var ihop med barnets pappa. Men tro mig, denna människa går inte att bli sams med. Hon hatar mig verkligen, fast jag aldrig gjort något för att reta upp henne. Hon är hemsk.