Åh gud hur ska vi göra, barn tätt eller inte ?! ÄR det jobbigt eller mest positivt ?

Jag tycker de varit jobbigt.. Tröstar mig med att dem har varandra när dem blir äldre!

Har bara ett barn själv, men utifrån de jag känner som fått två tätt så skulle jag lägga rösten på nej. Har inte hört en enda av dessa föräldrar säga att det inte är jobbigt och "om vi hade vetat så..".

Jag har 14 månader mellan mina och det är lugnt tycker jag. Skulle inte vilja ha längre emellan och nu hoppas jag på en trea inom nåt år så där blir det längre emellan

Har ett år mellan barnen och det är smidigt, för de har oftast varit i samma fas och kunnat leka med varandra

jag kmr ha tre barn tätt, mellan ettan å trean kmr det vara 4 år emellan :) Kan ha varit jobbigt, ja! men vem hade trott annat? men har aldrig ångrat mina val :)

Sitter o funderar på samma.. Min är 10.5 mån.. Vore ju mysigt att ha tätt.. Men orkar man? De gör man kanske:D? Jag inbillar mig att det blir likajobbigt om det är 2-3 år emellan..

Har 18 månader mellan mina och den yngsta är bara 4 veckor. Visst har det varit kämpigt då jag/vi inte är vana att dela våran uppmärksamhet till sonen (han är äldst) det har varit mycket gnäll trotts separationsångest från hans sida. Men han är super glad över lilla syster! Jobbigast är nog nätterna då sonen vaknar när han hör lilla syster grina men det blir bättre o bättre!

Jag säger kör på! :)

Har tre barn 18 mån mellan de två äldsta och sedan en sladdis som är 7,5 år yngre än närmsta syskonet. De första åren var helt vansinnigt jobbiga men kanske mest för att vår etta var en sådan som gnällde, skulle bäras dygnet runt o aldrig sov de första åren. Sedan ett par år med mycket konflikter, de slogs som hundvalpar jämt om man inte bar på en av dem. Efter det underbart, de har alltid varandra, samma aktiviteter passar båda, inga konflikter. Skulle med facit i hand gjort om det och tom skaffat trean så fort det gått för även om det blir jobbigt i början kan man ha igen det tusenfallt senare. Ni kanske inte ens får jobbiga första år då er son tycks vara lättsam så sätt igång att jobba på nästa:)

Vi har två barn och det är drygt 3,5 år mellan dom och de har sedan minstingen varit drygt 1 år lekt jättefint ihop. De är nu 8 år och 4,5 år. De måste inte vara nära i ålder för att leka bra. Vart vi än varit; hemma, med husvagnen, hos farmor, på charterresa så har de alltid kul ihop. Det var ganska skönt när storasyster var lite mer självständig när lillebror kom, ville hjälpa till, hade sin egen dockvagn med docka och skötväska, gick att prata med och hon kunde förstå att hon fick vänta en stund tills jag ammat klart osv.. Nu väntar vi trean och storasyskonen kommer vara 5 och 8, 5år. Jag har en komois som har tre barn tätt (5år 2,5år och 10mån) och där går allt i ett. De har liksom inte hunnit njuta av bebistiden helt och hållet. Så TS: njut av din lilla nu och ett par år till och sen skaffa nr två!

Jag har 23 månader mellan mina och har inte ångrat det en sekund. Men hade absolut inte velat ha tätare, ju yngre den äldsta är, desto mer blir det ju som att ha två bebisar samtidigt.

Det finns fördelar med att ha många år mellan barnen precis som det finns fördelar med att ha tätt mellan barnen. Jag har erfarenhet av båda delarna och jag skulle ändå rekommendera att ha minst 3 år mellan barnen. Sen brukar det ju bli bra hur man än gör .

det man får komma ihåg är att det dröjer flera år innan barnen har nytta av varandra som lekkamrater. Om dom ens HAR nytta av varandra... det är inte säkert. 

Tiden fram tills att dom själva kan börja leka med varandra aktivt är en lång kamp o väntan .  Det är ingen dans på rosor .

jag har 21 månader mellan ettan o tvåan och det gör jag aldrig om . Inget jag rekommenderar. Det finns så mycket fallgropar att ramla i längs med vägen och jag gick omkring med ständigt dåligt samvete för att jag inte hann med.

Att ettan är lugn o stillsam betyder inte att tvåan nödvändigtvis måste vara det....    har man ork att ta ett kolikbarn som gör att även storasyskonet vaknar o kinkar på natten? tex...   Har man ork med en krävande bebis på olika sätt och som kanske gör livet med syskonet jobbigt?  

Det är många frågor man måste ställa sig innan .  Jag önskar att nån hade ställt dom frågorna till MIG när jag blev gravid med tvåan.

8 år efter tvåan kom trean och det var grov skillnad....

 

Om syskon är nära eller längre i från varandra i ålder behöver inte ha inverkan på om de kommer att leka mycket med varandra eller inte. Det är ju egentligen barnens personligheter som avgör det. Så skaffa inte barnen tätt oga av att de ska leka kunna ha glädje av varandra, ställ istället frågor runt det praktiska så som NyfikenGul skrev.

Jag har 2 år exakt mellan mina. Det har varit jobbigt ja, men ju leker de (och bråkar!) massa. Så längre än två år mellan skulle jag inte vilja ha :)

första jag hör som haft de så kämpigt, om du haft de som du beskriver.

Mina har lekt med varandra sen minsta börja krypa vid 7 månader, dom är jämt med varandra, myser, leker, å såklart bråkar ;)

Men de beror ju på vad man får för barn! mina har varit snälla, jämt.

yngsta sov hela nätter vid 1,5 månaders ålder. Därför får jag väl igen allt nu med nummer tre ;)

Men jo, förstår vad du vill få menat, Att man ska tänka på ALLT å inte bara det positiva som man oftast ser, man får se in i hur de är med ett kolikbarn tex :)

Jag har 16 månader mellan mina två.

Det var grymt jobbigt dem första två månderna mest för att den minsta var en riktig gaphals som bara skrek dygnet runt och jag kunde knappt lägga ned honom för att gå på toa själv.

Han lugnade ned sig sedan och undan för undan blev allt lättare.
När jag ammade honom hade jag en bok i andra handen som jag tittade i med den älsta.

Den älsta och jag lekte mycket på golvet på hans lekmatta så vi var när varandra alla tre.

Det jag tyckte var lite jobbigt var när dem båda var runt 1.5-3 och skulle klättra på allt. Visste inte riktigt vem man skulle passa. Det blev den minsta och dottern fick klara sig själv.

Dem har under hela sin uppväxt haft mycket glädje av varandra och leker enormt bra ihop.
Idag när dem är 7 och 8 är det så lätt allting. Vi kan göra precis allt tillsammans. 

Jag har aldrig ångrat en sekund detta och min yngsta har haft stor draghjälp i allt av storasyster som har ser upp till så mycket. Det var hon som fick hans första skratt    

                 

Det är 22 mån mellan mina första och jag ångrar det inte. Vår etta var/är som er väldigt lugn och nöjd. Tvåan var en riktig sovare som bebis, de har alltid varit vänner och kunnat leka bra. Det är först nu när de är 7 och 9 som det är lite syskonbråk. Trean är nu 3 mån och jag tycker att det är synd att han inte kommer ha ett syskon nära i ålder att växa upp med. Samtidigt är det svårare eftersom de stora har så mycket olika aktiviteter, läxor, hämta/lämna, kompisar som skriker och springer in och ut. han får bara hänga med. Men också lättare eftersom de är så stora så att de kan göra nästan allt själva och hjälpa till i hemmet och pasa lillebror när jag behöver ex gå på toa.

Det är ju jättesvårt att veta hur det kommer att bli och i efterhand så inser jag ju att om tvåan hade haft kolik och trean hade varit en riktig sovbebis så skulle jag nog föredragit långt emellan.

Har 21 månader emellan, flickan är nu 2 år och 2 månader och pojken är 5 månader. Jag tycker det har gått fint, givetvis är det jobbigt ibland och jag har fullt upp hela dagarna, men jag gillar det. Tack vare att stora bara var 1 år och 9 månader när lillen kom så behövde hon aldrig börja på förskolan utan kan nu vara hemma till lillebror börjar om 1,5 år eller så.