2-månaders inte nöjd med sin pappa?

Jag tror nog att det helt enkelt är tiden som får göra sitt till där.... När sonen blir större kommer det ordna sig. Han är Fortfarande väldigt liten.

Det är liksom naturens ordning. För en 2-månadersbaby är maten viktigare än något annat (anser babyn) och ett helammat barn föredrar alltid sin mamma. Hon luktar mat, hon producerar mat och hon tillhandahåller mat. På det sättet är också hennes lukt och famn mer hemtam än pappans. Det där ändrar sig när babyn blir större.

Okej, men kan jag ändå lämna honom med sin pappa (om jag har pumpat och lämnat) i ett par timmar 1-2 ggr i veckan, eller kan det vara skadligt för min son? 

Det där är förstås inte många överens om, men min personliga erfarenhet är att det är skadligt för pappans och babyns förhållande till varandra. Pappan får ständigt ägna sig åt att misslyckas med att göra babyn nöjd, och babyn kan bli lite avogt inställd till den där pappan som bara inte har rätt grejor. Det är liksom ingen bra grogrund för framtiden. Så fort babyn börjar äta fast föda, så blir det genast en annan sak ...

Jag tror det är onödigt. Barnet talar ju tydligt om att det inte funkar. Om bara några månader kommer det att vara helt annorlunda.

Din mamma är kanske mer van vid små bäbisar och har kanske ett mer säkert handlag med din son.
Jag förstår att det är jobbigt för pappor att uppleva att de kommer i andra hand, men i de allra flesta fall föredrar så små bebisar sin mamma. Det är bara så det är, inget att haka upp sig på. Han har ju bara funnits på jorden i 10 veckor och vet inget annat än dina hjärtslag, din röst osv.

Det kanske är för tidigt för honom att du lämnar honom längre stunder, vänta några månader så går det säkert mycket bättre.       

Skriver här som pappa och exakt i samma situation som din sambo. Min sambo helammar också och vi har en jättesnäll son på ca 2.5 månad. Vi var alla hemma första månade och då gick det bra att hjälpa till och hålla honom och gosa medans min sambo duschade eller liknande. När jag sen började jobba så ändrades allt och det blev tvärnit för mig med honom. Min sambo kunde inte gå på toaletten utan att han skrek hos mig. Det är klart att det var jobbigt men samtidigt får man intala sig att det kommer bli bättre. Ett tips som funkat för oss är att göra positiva saker för bebisen tillsammans. Vår son älskar att bada och vi började med att min sambo badade honom bara när jag var hemma så jag fick vara med. Nu efter 3 gånger så håller jag i honom när han badar och det går bra. Känner också att han börjar lita på mig och jag kan nu igen få vara ensam med honom utan att tårarna flödar.

Lycka till

Känner igen det där... Jag och min sambo var båda hemma nästan tre månader och lillan visade inga preferenser trots att jag helammade (han matade ibland det jag pumpat ur när jag var borta och tom ersättning då ochdå) när han sen började jobba ändrades allt på tre dagar, bebis plötsligt jättemammig! Jag ser det som att det därför är extra viktigt att pappan får mer tid ensam med sin bebis så deras relation inte försämras ännu mer, för bebisen är det kvantitet och inte kvalitet som spelar roll... Och så länge jag är i närheten sitter bebisen bara och tittar efter mig, så fort jag gått därifrån kan de leka som vanligt! Så vi tror väl alla olika, men jag tror det är skadligt för relationen mellan pappa och bebis om dom aldrig får vara ensamma tillsammans...