Utredning hösten 2013 och över 30?

Hoppas att det finns hopp om livet hos er! Imorgon ska vi få våra provsvar, börjar att bli riktigt nervös nu..som den pessimist jag är så går väl allt åt skogen men jag hoppas att det ska ordna sig på åt vis...

Lycka till med proverna! 

Vi fortsätter utredningen och nästa undersökning är äggledarspolning på tisdag (om jag har haft mens innan dess, annars måste vi ändra tiden). Och min man har fått tid för spermaprov (äntligen!).

Vi börjar landa i att det kanske inte kommer bli barn för oss, att vi kanske inte får göra IVF osv osv osv. Vi gör hela utredningen och kollar sen upp alternativen och bestämmer oss efter det. Det är inte helt kört för oss men vi försöker vara realistiska.

Uppdatera här när du/ni fått svaren!

Hej! Jag har börjat äta levaxin då mitt TSH var ännu högre nu. Nästa mens kommer jag att börja äta Pergotime för att stimulera ägglossning.. Ska prova det i 3 omgångar och hjälper inte det skall spolning göras oc sedan IVF verkar det som. Mitt FSH var bra, dock var makens prov något nedsatt så det kan vara en förklaring till att det ta tid oxå. Han verkar vara inne på att jag har endometrios s vi får se hur allt blir. Känt mig lite nere men nu är det bara att köra på längs med denna linje och hoppas på det bästa. Hur har det gått för er?

Då är ni ju igång med åtgärder i alla fall! Jag vet flera som blivit gravida med Pergotime  Och ni har fått en del svar på vad det kan vara som gör att det tar tid och ni har en plan! Så skönt ändå att ni har en plan! 
Har du känt dig nere pga barnlösheten? Det kommer och går det där tycker jag....ibland är jag helt övertygad om att vi kommer få barn och ibland känns det hopplöst och vissa dagar tänker jag att vi kanske kan leva ett lyckligt liv, bara jag och mannen....Känslorna och tankarna går verkligen hit och dit, upp och ner....Det värsta tycker jag nästan är när man gör nåt, typ middag med vänner där alla har barn och det enda som det pratas om är BARN, bara barn barn barn heeeeela tiden....Varför är det som att kvinnor som har barn bara är intresserade av att prata barn? Gör barnens pappor också så? Pratar de bara barn när de träffas i sina grabbgäng? Jag tror faktiskt inte det....Visst jag fattar att det är ju i kvinnans kropp allt händer och som mamma blir man ju mer bunden vid barnet i början pga amningen....att nyblivna mammor bara pratar barn DET har jag inga problem med.....men när det är kvinnor som har äldre barn, förskolebarn, skolbarn...? Har de INGA andra intressen? Jag VET att barnen är det största som hänt dom, att dom älskar sina barn över allt annat, att barnen är deras första prio osv , jag fattar det...men är det inte så för papporna? Är inte barnen det största som hänt dom? Älskar inte papporna barnen lika mycket? Varför har papporna annat att prata med sina vänner om?

Jag var tvungen att avboka tiden jag hade för äggeldarspolning i slutet av november eftersom min mens strulade, jag har en ny tid för äggledarspolning nu i veckan som kommer och min man har lämnat spermaprov.

När man gör spolning så ska man inte ha haft ÄL innan och vem tror du har typiska ÄL-flytningar nu i dagarna? Jorå, jag såklart. Jag har dock inte testat med ÄL-test och jag tänker inte göra det för om det är postitivt så kommer jag vela angående spolningen och få för mig att kanske avboka tiden och börja hoppas att vi ska lyckas själva....Vi som inte lyckats själva på fleeera år....Jag skulle börja tänka nånting i stil med:" Vi kanske redan har lyckats pricka in ÄL eller kommer lyckas pricka in ÄL och tänk om det skulle bli nåt och spolningen förstör det?" Jag/vi har redan grejat med ÄL-tester och vi har prickat in "umgänge" vid positiva utslag på ÄL-tester och ÄL-flytningar måååååånga gånger men det gav ingenting, så näe jag ska inte testa med ÄL-tester. Men jag är sugen på att ÄL-testa, det ska gudarna veta ha ha ha!

Hoppas att Pergotime hjälper! Lycka till

Idag har jag genomgått äggledarspolning. Det gjorde inte så ont som jag trodde men behagligt var det inte! Jag har passage i mina äggledare så det var ju bra nyheter i alla fall. Jag fick lämna infektionsprover (hepatit, syfilis, HIV, röda hund) också. Nu väntar vi på svaret på mannens prover och sen blir det IVF. Läkaren tyckte inte att det är någon idé med Pergotime för oss så det blir IVF. Känns skönt att utredningen snart är klar men det känns också skrämmande med IVF.....Vi hoppas på det bästa....men vara beredda på det värsta.

Jag hoppas att Pergotime fungerar för er

Hej! Vet inte riktigt varför jag varit nedstämd, beror nog på barnlösheten och att man kastas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden tänker jag att det kan funka med Pergotime och andra inte, att det inte alls ska fungera. Hur som helst ta jag första tabletten på söndag så då är vi igång..känner mig lite nervös samtidigt som jag längtar. Vill våga hoppas på detta men jag vet inte, orolig att mannens spermier sätter stopp. Vet inte varför killar inte pratar om barn på samma sätt som oss.. Såklart så är ju barnen det största som hänt dem med men de verkar inte ha samma behov av att prata om barnen. Tror det är mkt personbundet oxå hur man är, har kompisar som pratar mkt om sina barn och dem som pratar mindre om sina. Men jag är inne på din linje att vi tjejer ska prata mkt mer om barnen. Jobbigt är det blir för mkt snack när man själv önskar barn. Va skönt att d har spolningen gjord! Bra att det var fri passage och att det inte var helt fruktansvärt, förstår dock att det nog inte är så trevligt direkt. Hur länge skulle ni få vänta på besked m spermieprovet då?

Ja det känns som en bergochdalbana det här....ena dagen tänker jag att vi måste få barn och vissa dagar tänker jag att vi kan leva lyckligt utan. Och det blir inte lättare när 2 kompisar är gravida och den ena inte kan prata om annat.....jag VET att hon är lycklig och uppspelt och det får hon ju såklart vara men....Det är lite som när någon är nykär och bara pratar om sin kärlek och hur uuuunderbart allt är.....hur glad man än är för den personen så blir man till slut irriterad och tycker att personen är egocentrisk....jag undrar hur jag ska stå ut med henne framöver....jag ska göra som hon gör dvs avbryta andra och börja prata om mig själv.....
Jag håller tummarna för att Pergotime ska fungera för er. Ni är ju gång med åtgärder i alla fall! Och OM Pergotime inte fungerar så kan det ju bli som test för att se hur din kropp reagerar på hormoner? Kanske kan det säga nåt om hur din kropp reagerar?
Jag äggledarspolningen var inte så hemsk som jag trodde den skulle vara men trevligt var det inte! de hade en konformad kateter som de brukar använda men det fingerade inte på mig.....de försökte måååånga gånger och till slut fick de ta till ballongkatetern och då gick det....men hualigen skönt var det verkligen inte!
Det kan ta 2-3 veckor innan vi får svar på spermaprovet....det är snart 2 veckor sedan han lämnade provet men nu är det ju jul och nyår så vi får nog vänta till efter nyår kan jag tänka mig.

Håller tummarna för er!

Nu har jag tagit sista halvan pergo idag. Inte känt av något än så länge, kanske lite huvudvärk till och från men det kan lika gärna bero på att det har varit sjukt mkt att göra på jobbet hela veckan. Hoppas verkligen att detta ger mig en bra ägglossning och förhoppningsvis en liten bebis. Har känt mig sjukt nere och gråtfärdig de senaste två veckorna, vet inte vad det är med mig men det kanske vänder. Har som sagt varit mkt på jobbet så mkt beror nog på det. Va jobbigt med din vän som håller på sådär. Har ingen i min närhet som håller på så just nu iaf, de som är gravida pratar inte om det på det sättet samt att de vet om våra problem. Du känner inte att du kan prata med henne om det? Hoppas att ni får svar på mannensprov snart, men det får ni säkert nu här efter nyår. God fortsättning!

Usch så jobbigt att känna sig nere!
Stress på jobbet kan nog göra sitt till, det kan göra vem som helst nedstämd och gråtfärdig. Hoppas att det lugnar sig på jobbet snart! 
Jag håller verkligen tummarna för att du får en bra ÄL och att det lyckas för er!
Tyvärr kan jag inte prata med min odräglige "vän"...hon har en del fördomar om "äldre mammor" ( dvs om man är över 30...som ju jag är med råge) och hon är en sån där som tror benhårt på att stress gör att man inte blir gravid....suck....Visst stress är väl ingen positiv faktor i det hela men det är INTE grundorsaken till fertilitetsproblem och det är definitivt INTE orsaken i mitt fall.....Jag har redan sagt till henne att de allra flesta som har problem med fertiliteten har MEDICINSKA orsaker till problemen men det går inte in....
Jag vägrar att anförtro mig åt någon som har fördomar om "äldre mammor" och som tror att stress gör att man blir infertil och "bara man gör allt rätt så blir man gravid....typ"

Jag hoppas verkligen att det tar sig för er nu

Känns lite bättre nu, inte fullt lika nere och gråtmild! Ältestet visade positivt i fredags iaf så hoppas på ägglossning. Nu moler det på i magen och känner mig uppblåst så jag antar att Pergotime har gjort sitt i äggstockarna hoppas detar till något positivt. Men har lite svårt att tänka alltför positivt, varför skulle det fungera nu lixom? Förstår att du nte vill prata med henne, skulle jag inte heller ha gjort! Helt galet att människan inte har bättre koll än så! Hoppas att ni får några positiva besked snart!

Hoppas det fungerar med Pergotime, det vore ju skönt för er att slippa IVF eller liknande. Håller tummarna för er! Någon av oss ska fasen plussa!

Vi har fått svar på mannens prov och det var inte heller så bra, han har mindre än hälften så många spermier som man ska ha...suck! Vi verkar vara lika fertila som en stenöken...
Vårat landsting har ändrat sina riktlinjer så jag med mina dåliga värden är inte välkommen.
Det som återstår är privatklinik och det är inte ens säkert att de vill ta emot oss och sannolikheten att lyckas med IVF bedöms som väldigt små. Inga bra nyheter alls. Vi har kommit i det där otrevliga läget där vi ställer oss frågor som de som får barn "naturligt" aldrig behöver ställa sig...nämligen "Hur långt är vi beredda att gå för att försöka få barn?"  och "Hur mycket ork, tid och pengar vill och kan vi lägga på att försöka?"
Om vi visste att IVF skulle lyckas DÅ vore det ju inga tveksamheter, men med våra dåliga odds känns det tveksamt. Det är just det där att för oss handlar om hur långt vi är beredda att gå för att FÖRSÖKA bli gravid, det handlar inte om "hur mycket är ett barn värt?" utan om "hur mycket är det värt för att försöka få mig gravid?"
Det känns så märkligt att tänka i termer som pengar, tid och ork och "hur långt är vi beredda att gå?" men det är där vi är, det är hit vi har kommit, tyvärr.
Jag har funderat kring äggdonation och jag önskar att jag vore mer "modern" eller vad man ska säga, jag önskar att jag ville det men nej, det är inte för mig/oss helt enkelt.
Så nu fortsätter vi på egen hand ett tag och funderar lite. Jag hoppas att du vill fortsätta skriva här i tråden ändå, jag kommer hålla koll på tråden och fortsätter heja på er och hålla tummarna.

Kram och lycka till!

Hej! Va tråkigt att ni fått de besked ni fått livet är verkligen inte rättvist. Jag hoppas att ni ska lyckas på något sätt trots motgångar, håller tummarna för er iaf. För oss är det som vanligt, fick mensen i torsdags så första Pergotimekuren fungerade inte. Provsvaren var dock bra, hade haft ägglossning och mitt TSH ligger numera på ca 0,7 vilket är bra. Ska äta pergo i 2 omgångar till så får vi se vad som händer, har inte alltför stora förhoppningar tyvärr. Kramar!