Det är inte alltid rätt att säga rätt. Eller hur :) Särskilt när barnen trycker på dina knappar och vet vad de ska säga för att göra dig ännu argare och mer irriterad. Vad är det värsta du har sagt till barnen när du blivit arg?
Tips: Spana in det här
#t=45" target="_blank">klippet Barnen fick frågan: Vad är det värsta din mamma har sagt? Barnen är brutalt ärliga."
håhå jaja vågar man 
När de är små, under tonårstiden så är nog det värsta jag har sagt att nu får de tusan knipa igen truten innan jag blir knäpp...inte så snällt men inte jätte farligt va 
Ehh så har vi det här med tonårngar, min äldsta är 21 och näst äldsta är 19 år, kan väl säga att jag kan väl ha sagt både det ena och det andra åt dem när vi har bråkat.
Jag brukar aldrig bli arg och tappa kontrollen så att jag skriker men ärligt talat med tonårsdöttrar i huset så hände det faktiskt lite då och då, tror att det värsta jag har skrikit är att de är helt dumma i huvudet och att de faktiskt måste hjälpa till mer hemma annars kommer de att bo i soptippar när de flyttar hemifrån och inte har lärt sig hur man tar hand om ett hem....det jäkligaste är att de nu bor själva och har jätte fint hemma och fixar allt utan problem, eller det är kanske något bra förresten 
När de är små, under tonårstiden så är nog det värsta jag har sagt att nu får de tusan knipa igen truten innan jag blir knäpp...inte så snällt men inte jätte farligt va 
Det är helt normalt att vara arg ibland på barnen. "Sunda" konflikter är en del av livet. Be om förlåtelse är bra! Det lär sig de små mycket av, att vuxna blir sams igen och ber varandra och barnen om ursäkt.
När jag var lite sa min pappa att han skulle lämna bort oss till barnhem om vi inte slutade bråka. Det är inte ok tycker jag och det sårade djupt. Så det skulle jag aldrig säga till mina barn. Har svårt för tomma hot.
Varför fattar du inte?
Jag måste ibland gå därifrån för att just INTE säga något dumt, låser in mig på toa då. För att få andas och tömma skallen i två minuter medans sonen är superledsen utanför.
Sen är de bara att gå ut och ta de med han.
Och efteråt mår man ju apa för att man låst in sig och låtit sonen va ledsen... Men samtidigt måste man ju få överleva som förälder också.. SÅ ja.. Jag vet inte om de är så illa?
Men nog så jobbigt iaf!
Min mamma var så förvånad över att min dotter inte svär! Jag undrade vad fan hon menade med det och hon sa men för helvete vi svär ju skit mycket hela jävla tiden! och när jag och dottern var på väg hem efter så sa jag: men du behöver inte vara så väldigt försiktig när du åker över de förbaskade trottoarkanterna med cykeln. så jag kanske inte svär lika mkt när hon är med! ;)
Man är ju bara människa... det är klart det blir fel ibland. Viktigast är ju ändå att faktiskt vad man gör efteråt - pratar igenom vad som hänt och hur man kunde ha gjort annorlunda. Lära barnen konflikthantering
Haha!! Ja, herregud. Visst har jag svurit framför barnen. Många många svordomar har kommit ur min mun vid mina sämsta ögonblick här i livet. Inget jag är stolt över. Har nog sagt "jävla unge" en gång också. Men det ångrade jag rejält efteråt och bad om ursäkt för. Ber alltid om ursäkt om jag sagt något dumt eller betett mig illa.
Har nog inte sagt något hemskt till dem förutom ja ha men då skiter vi i att gå till parken då om ni inte kan klä på er. Ibland har jag dock muttrat 'jävla skitungar, jävla pissliv' för mig själv utan att någon hör, när det har varit någon riktig skitdag. Får ändå dåligt samvete iom att de inte alls är skitungar och jag har faktiskt ett rätt bra liv
Snälla, snälla var tyst nu gumman annars kommer mamma bli galen och ge bort dig till jävulen.
Mitt barn var några månader gammalt och jag hade inte sovit på två dygn. Min man reagerade dock på vad jag sa och kommer ihåg det än idag. Usch vad jag skäms.
Tänker verkligen för mig vad jag säger annars.