Anonym (orkar inte)

Äldre 23 Sep 16:22

73 svar

Tror jag blir tokig snart, min 6åriga bonus tar kål på mig!

Vet inte riktigt vart jag ska börja, & inte vet jag vad jag vill med den här tråden helller, förmodligen bara skriva av mig. Är ganska dålig på att formulera mig bra när jag skriver, men det jag skriver nu är ju bara en liiiten liiten del av allt, så vi försöker hålla en god ton i tråden utan påhopp, tack

Min bonus som vi kan kalla "Pelle" är boende hos oss, han är hos sin mamma varannan helg (i bästa fall) sen är han även hos sin farmor & farfar lite då & då.

för att ni ska förstå lite av problemet så tänkte jag skriva lite kort vad dom största problemen är med Pelle, jag förstår att det förmodligen finns en anledning till hans beteende men det är fortfarande inte okej. Pelle har ett väldigt utstuderat sätt att vara, han gör allt för att få saker till sin fördel om det så ska till lögner. Han ljuger & hittar på saker varje dag för att man ska tycka synd om homom & därmed låta han få sin vilja igenom. Eller ljuger så han ska få bli "offret" som man ska tycka synd om. Vi älskar honom & försöker på bästa sätt ge honom "bra" uppmärksamhet & eftersom han är ensambarn så cirkulerar det mesta runt honom, han har det bra med oss, får allt & lite till i både kärlek & saker. Men när det gäller mig & min sambo så har pelle väldigt svårt att se nånting bra vi gör, vi är alltid ute på saker som han tycker är kul, ger han saker vi tror han kommer bli glad över, tänker alltid på hans bästa i första hand MEN hur vi än gör blir det ALLTID fel-allt är dåligt vid oss. Medan ALLT farmor & farfar & även mamma gör är SÅ HÄR BRA & STORT för honom (verkar det som)!

Förra veckan var min sambo ute på gården & hade fullt upp, jag lagad mat, så Pelle kom in & åt med mig. Vi åt som vanligt, pelle åt 7 köttbullar & ett helt lass med makaroner, men han ville även ha en hårdmacka till, då sa jag att han kan äta maten först & främst,plus att jag sa att jag inte trodde att det vi hade hårdbröd kvar, efter tjat så kollade jag & det fanns en halv kvar, så han fick väl den då, medan vi åt sa jag att jag skulle gå & lägga mig & vila en stund efter vi hade ätit för att jag hade migrän. När han ätit klart frågade jag om han var mätt i magen, det var han. Innan han sprang ut igen visade jag han lite nya kalsonger & en ny pyjamas jag hade köpt till honom på dagen. Han sprang ut & jag gick & vila. Efter några minuter kommer min sambo & pelle in, Pelle grinar, jag frågar vad det är frågan om, då säger min sambo. " Pelle säger att han är hungrig & vill ha en hårdmacka, för att han inte fick äta så mycket han ville för att du sa att du skulle gå & lägga dig"
Jag blir helt ställd & frågar Pelle varför han springer ut & ljuger om sånna där saker, jag berättade för min sambo hur mycket han åt & att jag hade frågat om han var mätt osv.
sen frågar vi pelle båda två varför han hittar på sånna där saker, pelle håller stenhårt fast vid att det var så & att han är hungrig på en hårdmacka SOM INTE FINNS! Jag säger att det finns ju inte ens några hård mackor kvar du fick ju den sista, & det vet du ju pelle! Men det spelar ingen roll, Det är SÅÅÅ synd om honom!

Ihelgen har Pelle vart hos sin farmor & farfar (där det förövrigt inte finns något som heter regler, eller jo dom lever efter pelles regler & infall, dom skulle aldrig säga nej & dom tror på allt han säger & bekräftar gång på gång att det är synd om honom när han ljuger ihop snyft historier för att få medhåll.) på söndag kväll ringer vi & frågar om inte dom är på väg hit med pelle snart, får till svar att dom är på väg men pelle är så ledsen & vill inte åka hem. Nehepp, förstår precis vad det är tal om. När dom kommer hit med pelle kommer farmor lyftandes in med honom EN SEXÅRING, han grinar, farmor & farfar följer med in Pelle sitter i farfars knä, grinar & vägrar svara när vi talar med honom, han bara säger att allt är så bra hemma hos dom osv. Tidigare i veckan har vi haft dikutioner om att OM vi äter sen middag strax före läggdags så behöver inte pelle även ha en "kvällsmacka" som han annars brukar få om vi har ätit tidigare på eftermiddagen. Iaf, han grinar & säger att "framor & farfar har sagt att jag ska få en kvällsmacka idag, att man inte ska behöva gå & lägga sig hungrig" han har alltså sagt till dom att vi inte ger han kvällsmacka, att han lägger sig hungirg osv, dom sitter med hemma hos oss & kramar & tröstar pelle i över en & en halv timme. DIREKT dom går utanför dörren slutar han grina & allt är "som vanligt" väldigt glad & obrydd i vad som just har hänt.

Jag fattar ingenting, farmor & farfar vet att eddie har det väldigt bra här så det är inte det de handlar om. Utan dom måste vara han till lags helt enkelt, & jag förstår att dom vill trösta osv. MEN dom måste ju vara på "vår sida" om pelle håller på att spela ut oss mot varandra så borde man väl tycka att dom kan trösta han MEn säga att typ " inte behöver du gå & lägga dig hungrig heller, det tror inte vi" eller åtminstonde säga något för att pelle ska förstå att vi vuxna pratar med varandra & att det inte går att ljuga för att få sin vilja igenom. Jag tycker dom gör pelle en stor Otjänst som "låstas" hålla med honom & tro på sånna saker, för dom bekräftar ju på så sätt ATT vi faktiskt är "dumma", nu vet ju jag att dom är fullt medvetna om att pelle lever ett väldigt bra liv här & att han får allt vad han behöver,MEN i pelles värld så är ju dom "på hans sida" så där kan man ljuga om vad som helst för att få någon slags bekräftelse eller vilja igenom eller att vända människor imot varandra till hans fördel!

Dom här gångerna är bara en liiten liiten del som sagt, ungefär samma sak händer dagligen. men fast med olika personer. Det är även med kompisar, om inte någonting passar pelle så kommer han hem & grinar & säger att alla andra är dom dumma, fast vi är mycket väl medvetna om att pelle vill bestämma & om han inte får det så kan han leka en stund till för att sen komma hem & grina & säga hur dumma alla andra är & då bara för han är missnöjd så är INGENTING bra, då är vi skit & allt är bara skit.

Jag hoppas att ni förstår att vi har våra bra stunder också & att vi gång på gång försöker förklara i lugna förhållanden om att man inte kan ljuga & hitta på saker för att få sin vilja igenom. Tillslut blir det ju svårt att tro på nånting han säger, & det har vi sagt, att om man ljuger om saker så kommer tillslut ingen tro på en när man verkligen har något att berätta & det gäller även kompisar!

Och om jag får tala för mig själv så blir jag fruktansvärt obekväm att umgås med pelle själv, för jag vet ju aldrig vad han hittar på & säger till pappa,farmor eller farfar. Och det känns jätte jobbigt & tråkigt för jag har ofta gjort saker med honom själv, som att tagit med han till lekparker & busland, men det är inte värt det när man får se en skopa skit direkt man kliver innan för dörren hemma & han ljuger ihop nåt till pappa & säger att det inte alls har vart kul osvosv..

Får svårt att verkigen ta han till mig & känna att jag tycker om honom så mycket som jag vill när sånna här händelser upprepar sig gång på gång.

USCH, va jobbigt allting känns!

mamman64

Äldre 24 Sep 21:34

#66

Anonym (haha!) skrev 2013-09-24 21:29:48 följande:

Ännu en som inte fattar längre än en centimeter. Pojken ljuger ju enligt ts om många fler saker än just kvällsmackan som endast var ETT EXEMPEL. Hur svårt har ni att läsa som vägrar fatta det?? Vet du vad ett exempel är?

Klart jag vet det....jag skrev svar på TS inlägg där hon skriver om kvällsmackan...läs så kanske DU förstår bättre?!

Ess

Äldre 24 Sep 21:34

#67

Anonym (***) skrev 2013-09-24 20:32:18 följande:

Verkar jag inte jobba?
Så du menar att vårdpersonal inte jobbar?
Du är ju för fan dum i huvudet!!!
Inte undra på att den stackars pojken agerar utåt med en sån dåre i sitt hem.
Det är du som har problem o dem skyller du över på en stackars 6-åring.
Ge honom för helvete sin smörgås o väx upp.
Eller kryp tillbaka till de hål du kommer ifrån.
O med de lämnar jag tråden.

Stackars,stackars barn.

En sexåring kan väl själv plocka fram bröd o smör. Brister viljan att göra det själv så får han be sin pappa.
Det är inget att hoppa på ts för, det är inte hennes unge eller ansvar.

Raz

Äldre 24 Sep 21:46

#68

Ja nog för att en sexåring är trotsig, men han är lite mer än det och mest troligt så är det saknaden av mamman och att ha blivit nobbad av en viktig person i sitt liv, som mamma brukar vara.

Om jag var er så skulle jag först o främst ge honom hjälp att bearbeta alla hans inre känslor, låter nog som det är en evig storm där och det mår han inte bra av, ingen annan heller.

Sök psykolog eller kuratorhjälp till honom, man kan alltid börja i skolan, men han behöver nog mer hjälp än skolpsykolog eller skolkuratorn.

Alla dessa "experter" på att dömma, är inget att lyssna på, dom dyker upp i alla trådar och man blir mest rädd för hur dom själva är med barn?!

Essien

Äldre 24 Sep 21:48

#69

Raz skrev 2013-09-24 21:46:04 följande:

Ja nog för att en sexåring är trotsig, men han är lite mer än det och mest troligt så är det saknaden av mamman och att ha blivit nobbad av en viktig person i sitt liv, som mamma brukar vara.

Om jag var er så skulle jag först o främst ge honom hjälp att bearbeta alla hans inre känslor, låter nog som det är en evig storm där och det mår han inte bra av, ingen annan heller.

Sök psykolog eller kuratorhjälp till honom, man kan alltid börja i skolan, men han behöver nog mer hjälp än skolpsykolog eller skolkuratorn.

Alla dessa "experter" på att dömma, är inget att lyssna på, dom dyker upp i alla trådar och man blir mest rädd för hur dom själva är med barn?!

Anonym (orkar inte) Trådstartaren

Äldre 24 Sep 22:13

#70

Raz skrev 2013-09-24 21:46:04 följande:

Ja nog för att en sexåring är trotsig, men han är lite mer än det och mest troligt så är det saknaden av mamman och att ha blivit nobbad av en viktig person i sitt liv, som mamma brukar vara. Om jag var er så skulle jag först o främst ge honom hjälp att bearbeta alla hans inre känslor, låter nog som det är en evig storm där och det mår han inte bra av, ingen annan heller. Sök psykolog eller kuratorhjälp till honom, man kan alltid börja i skolan, men han behöver nog mer hjälp än skolpsykolog eller skolkuratorn. Alla dessa "experter" på att dömma, är inget att lyssna på, dom dyker upp i alla trådar och man blir mest rädd för hur dom själva är med barn?!

Tack så mycket för ditt svar, du träffade mitt i prick, håller med till 100 % . Vi har pratat om att söka hjälp till honom, så han får bearbeta sin sorg på sitt vis & prata med någon utomstående som han kan lita på & som lyssnar på honom utan oss närmaste vuxna som lägger sig i! Vi måste ta tag i det nu helt enkelt!

Iida01

Äldre 24 Sep 22:32

#71

Har inte läst allas inlägg men har läst några. Ignorera de idioterna som skriver en massa dumt. De försöker bara provocera på ett mycket dumt sätt.

Jag har också en bonus som har ljugit mycket, inte i samma utsträckning som din verkar göra men tillräckligt för att det ska bli ett vardagligt problem.

Det började med att ljuga om att man inte tvättat händerna, att man är JÄTTE hungrig när man ska lägga sig trots att man precis ätit middag, sen "pappa sa", "hon sa" sådant som man faktiskt inte sagt, att hon har ont i magen (oftast för att hon inte vill äta mer av det som är framdukat).
Det blev lite värre saker, inga jätte illa men tillräckligt illa för att vara problem.

Vi satte tydliga gränser, vi tänkte absolut inte tillåta det. Vi sa till henne att sluta ljuga när hon gjorde det, har förklarat vad det får för konsekvenser. Vi ger aldrig med oss!
Vi började även med att säga när vi åt middag "Nu är detta det sista vi äter idag ,så det vill till att äta sig ordentligt mätt". Nu har vi slutat med det för att nu vet de vad som gäller och får då helt enkelt ta konsekvensen av att fjompa med maten.
Det har faktiskt blivit bättre :)

Sätt tydliga regler, jamsa ALDRIG med en lögn, berätta innan vad som händer om man inte äter sin mat till exempel för då blir det inte lika lätt för barnet att ljuga om att man är hungrig för då ligger trots allt valet på honom själv.
Sen om det är jätte illa och han mår dåligt av detta själv kan det ju vara läge att låta honom prata med någon, kurator eller barnpsykolog?

Lycka till TS!

Anonym (herregud)

Äldre 24 Sep 22:40

#72

mamman64 skrev 2013-09-24 21:27:02 följande:

Varför ska det vara som DU vill då? Pojken vill ha en kvällsmacka, ge det och sluta bråka om småsaker.
Min son äter middag varje kväll ungefär samma tid sedan vill han ha en kvällsmacka....Pelle kanske vill ha det så just nu!! Varför vara så himla hårdnackad? Han låter otrygg, han kanske ljuger därför?

SupersurasunkSara

Äldre 25 Sep 08:28

#72

Har svarat tidigare och har nu läst 'ikapp'. I vanlig ordning har en del kräkframkallande personer, antagligen biomammor som kommer bli omnämnda som biomorsan from hell om de skiljer sig och deras man skaffar en ny. Inga som man behöver bry sig om alltså.
Om någon undrar så är jag själv biomamma. Har två bonussöner som bor långt bort så bonusmamma i eg mening är jag inte då den ena träffar vi på hans hemmaplan och den andra kommer hit sällan.

En del verkar ha uppenbara svårigheter att förstå det de läser dessutom.

exempel

faktum som gäller men endast är ett specialfall av ett (viktigare och) mer allmängiltigt faktum ellerföremål som ingår i en större mängd av liknande föremålMan skall alltid vara omtänksam. Ett praktiskt exempel är att man alltid skall dela med sig av det man har.Katten är ett exempel på ett däggdjur.
Pojken åt en stor mängd mat, mer än jag och jag är överviktig och äter följdaktligen för mycket. Pojken växer dock, men mängden mat han åt i detta exempel (se ovan igen om du fortfarande inte förstår vad ett exempel är) var ändå stor.
Han fick sen en macka, den halva som fanns kvar. TS kunde alltså inte erbjuda honom mer hårdmacka som var det enda barnet ville ha.
Hela barnets sätt tyder på att barnet är vant att få som det vill och/eller att barnet inte mår bra, troligen pga modern som skiter i barnet. Barnet fick inte en hårdmacka, som alltså inte ens fanns att erbjuda, då gnäller han hos pappa och ljuger om att han inte fått äta sig mätt. Barnet säger att hos farmor får jag.. Dvs barnet är vant vid att spela ut folk mot varandra.
Är det ett beteende som ska uppmuntras? Nej, man ska klart och tydligt visa att det blir konsekvenser att lögner och att det som är ok hos farmor får vara det hos farmor men här har vi andra regler.

Som jag skrev i mitt tidigare svar så måste pappan och TS vara klara över vilka regler som ska gälla hemma hos dem och stå fast vid det.

Här har vi en bonusmamma som tagit mammarollen för ett barn som hon egentligen inte har något som helst annat ansvar för än att uppföra sig hövligt emot. Men henne klankar ni ner på när hon försöker finna idéer på hur de ska lösa detta för hela familjen, en familj där TS alltså helt klart och tydligt räknar med bonusbarnet.

Självklart kommer det att vara skakigt ett tag, pojken behöver hjälp med att bearbeta sorgen efter mamman och våga lita på att TS inte kommer att dra (vilket är risken så länge pappan okritiskt ställer sig på barnets sida när nu barnet har en historik av lögner)
OM TS nu faktiskt beter sig illa ska pappan givetvis ta barnets parti, men det är viktigt för barnet att lära sig att om det ljuger hela tiden så blir det inte trott när det verkligen gäller.

Ängel1307

Äldre 25 Sep 10:02

#71

Supersurasunk Sara: Du växer och växer för mig. Ser dina inlägg jätteofta och många gånger skriver du väldigt bra

TS. Ta inte åt dig från dem som bara häver ur sig elakheter om vad du gör fel. Ta till dig av bra förslag. Du försöker bevisligen göra något för hela familjen eftersom du skrev denna tråd för att få hjälp.

Anonym (orkar inte) Trådstartaren

Äldre 25 Sep 10:12

#72

SupersurasunkSara skrev 2013-09-25 08:28:02 följande:

Har svarat tidigare och har nu läst 'ikapp'. I vanlig ordning har en del kräkframkallande personer, antagligen biomammor som kommer bli omnämnda som biomorsan from hell om de skiljer sig och deras man skaffar en ny. Inga som man behöver bry sig om alltså. Om någon undrar så är jag själv biomamma. Har två bonussöner som bor långt bort så bonusmamma i eg mening är jag inte då den ena träffar vi på hans hemmaplan och den andra kommer hit sällan. En del verkar ha uppenbara svårigheter att förstå det de läser dessutom. exempel faktum som gäller men endast är ett specialfall av ett (viktigare och) mer allmängiltigt faktum ellerföremål som ingår i en större mängd av liknande föremålMan skall alltid vara omtänksam. Ett praktiskt exempel är att man alltid skall dela med sig av det man har.Katten är ett exempel på ett däggdjur. Pojken åt en stor mängd mat, mer än jag och jag är överviktig och äter följdaktligen för mycket. Pojken växer dock, men mängden mat han åt i detta exempel (se ovan igen om du fortfarande inte förstår vad ett exempel är) var ändå stor. Han fick sen en macka, den halva som fanns kvar. TS kunde alltså inte erbjuda honom mer hårdmacka som var det enda barnet ville ha. Hela barnets sätt tyder på att barnet är vant att få som det vill och/eller att barnet inte mår bra, troligen pga modern som skiter i barnet. Barnet fick inte en hårdmacka, som alltså inte ens fanns att erbjuda, då gnäller han hos pappa och ljuger om att han inte fått äta sig mätt. Barnet säger att hos farmor får jag.. Dvs barnet är vant vid att spela ut folk mot varandra. Är det ett beteende som ska uppmuntras? Nej, man ska klart och tydligt visa att det blir konsekvenser att lögner och att det som är ok hos farmor får vara det hos farmor men här har vi andra regler. Som jag skrev i mitt tidigare svar så måste pappan och TS vara klara över vilka regler som ska gälla hemma hos dem och stå fast vid det. Här har vi en bonusmamma som tagit mammarollen för ett barn som hon egentligen inte har något som helst annat ansvar för än att uppföra sig hövligt emot. Men henne klankar ni ner på när hon försöker finna idéer på hur de ska lösa detta för hela familjen, en familj där TS alltså helt klart och tydligt räknar med bonusbarnet. Självklart kommer det att vara skakigt ett tag, pojken behöver hjälp med att bearbeta sorgen efter mamman och våga lita på att TS inte kommer att dra (vilket är risken så länge pappan okritiskt ställer sig på barnets sida när nu barnet har en historik av lögner) OM TS nu faktiskt beter sig illa ska pappan givetvis ta barnets parti, men det är viktigt för barnet att lära sig att om det ljuger hela tiden så blir det inte trott när det verkligen gäller.

Tack för att du tog dig tid & skrev ett så långt & vettigt svar! Är jätte glad att det verkar finnas folk som förstår! Jag tar åt mig av alls tips & ska försöka mitt bästa för att hjälpa Pelle att få ett tryggt liv med oss! Tack åter igen för ditt svar, det värmer!

SupersurasunkSara

Äldre 25 Sep 11:29

#73

Ängel1307 skrev 2013-09-25 10:02:17 följande:

Supersurasunk Sara: Du växer och växer för mig. Ser dina inlägg jätteofta och många gånger skriver du väldigt bra

TS. Ta inte åt dig från dem som bara häver ur sig elakheter om vad du gör fel. Ta till dig av bra förslag. Du försöker bevisligen göra något för hela familjen eftersom du skrev denna tråd för att få hjälp.

Oj tack

Skriver ibland väldigt oövertänkt också, men det är alltid trevligt att få veta när någon gillar det jag skriver

SupersurasunkSara

Äldre 25 Sep 11:30

#74

Anonym (orkar inte) skrev 2013-09-25 10:12:06 följande:

Tack för att du tog dig tid & skrev ett så långt & vettigt svar! Är jätte glad att det verkar finnas folk som förstår! Jag tar åt mig av alls tips & ska försöka mitt bästa för att hjälpa Pelle att få ett tryggt liv med oss! Tack åter igen för ditt svar, det värmer!

Varsågod. Det är en berg och dalbana ibland det här med bonuslivet, även för mig som inte bor med mina bonusar.

Ess

Äldre 25 Sep 16:52

#75

Iida01 skrev 2013-09-24 22:32:33 följande:

Har inte läst allas inlägg men har läst några. Ignorera de idioterna som skriver en massa dumt. De försöker bara provocera på ett mycket dumt sätt.

Jag har också en bonus som har ljugit mycket, inte i samma utsträckning som din verkar göra men tillräckligt för att det ska bli ett vardagligt problem.

Det började med att ljuga om att man inte tvättat händerna, att man är JÄTTE hungrig när man ska lägga sig trots att man precis ätit middag, sen "pappa sa", "hon sa" sådant som man faktiskt inte sagt, att hon har ont i magen (oftast för att hon inte vill äta mer av det som är framdukat).
Det blev lite värre saker, inga jätte illa men tillräckligt illa för att vara problem.

Vi satte tydliga gränser, vi tänkte absolut inte tillåta det. Vi sa till henne att sluta ljuga när hon gjorde det, har förklarat vad det får för konsekvenser. Vi ger aldrig med oss!
Vi började även med att säga när vi åt middag "Nu är detta det sista vi äter idag ,så det vill till att äta sig ordentligt mätt". Nu har vi slutat med det för att nu vet de vad som gäller och får då helt enkelt ta konsekvensen av att fjompa med maten.
Det har faktiskt blivit bättre :)

Sätt tydliga regler, jamsa ALDRIG med en lögn, berätta innan vad som händer om man inte äter sin mat till exempel för då blir det inte lika lätt för barnet att ljuga om att man är hungrig för då ligger trots allt valet på honom själv.
Sen om det är jätte illa och han mår dåligt av detta själv kan det ju vara läge att låta honom prata med någon, kurator eller barnpsykolog?

Lycka till TS!

Tror jag blir tokig snart, min 6åriga bonus tar kål på mig!

INNEHÅLL