• Alexis4

    Behöver råd utifrån era erfarenheter (autism?)

    Hej!

    Har skrivit här förut, men då oron är stor hos mig behöver jag få höra era tankar, ni med erfarenhet.

    Är mycket orolig för min dotter på ett år. Det som från början väckt min oro är hennes ointresse av att hålla ögonkontakt. Detta började jag notera då hon var fyra månader.

    Numera tar hon ögonkontakt ok på avstånd. Ät man nära viker hon undan med blicken. (Vrider bort huvudet). Hon ler, men skrattar sällan högt.
    Nät jag hissar upp henne i taket tittar hon oftast åt ngt annat håll. Står hennes syskon intill tittar hon gärna på dem och ler när jag håller upp henne, men inte på mig.

    Hon kan hålla upp saker och visa för mig. Dessa gånger tittar hon också på mig.
    Hon pekar sen en tid tillbaka. Mest pekat hon när hon är i min famn. Hon pekar på saker hon vill ha, men också på saker på avstånd, tex hästarna på ängen. Men när hon pekar stämmer hon mycket sällan av med min blick. Det är också något jag funderar mycket över.

    Hon äter själv med sked numera. Vill helst inte bli matad. Går inte själv ännu, men kryper och reser sig vid möbler.

    Hon är mammig. I synnerhet på kvällen. Då duger oftast bara mammas famn för att bli lugn. Hon visar att hon vill till mig genom att sträcka armarna mot mig, men tar långt ifrån alltid ögonkontakt dessa gånger.

    När jag lyfter upp henne i famnen tittar hon inte på mig, utan oftare på min bröstkorg... (En stark orosfaktor hos mig...)

    Hon tycker det är roligt om jag leker tittut med en av hennes nallar. Om jag själv gömmer mig är det roligt max två gånger. Hon tar sällan själv initiativ till den typen av lek...

    Hon lyssnar fint till sitt namn. Tittar upp då man säger det, men kommer inte om man ropar på henne och hon leker med ngt i annat rum.

    När hon leker är hon inne i sin lek och man själv sitter mest bredvid. Sällan ögonkontakt dessa gånger. Ibland får jag ngt hon har eller ibland visar hon upp ngt hon hittar. Tex en ny leksak.

    Hon kan ibland köra med brödernas bilar och låter med tungan.

    Hon förstår enstaka ord. Lampa, boll, sko, docka. Gör inget direkt på uppmaning. Ibland då man frågar bar hennes skor är tex kryper hon till dem och håller upp den mot mig då hittar den. Annars svårt veta hur mycket hon förstår. ( och hur mycket bör man räkna att det förstår vid ett år???)
    Hon säger själv lampa (ba-ba) och katt (kaaaa) och boll (buuu)Det har hon sagt läge, men det kommer inga nya ord... Inget ord för mamma eller pappa... Vet inte alls vart olika kroppsdelar är. ( kanske tidigt att kunna, men vet snart varken ut eller in..).

    Ska tillägga att hon förut skrek och krängde på skötbordet, men nu är hon lugnare där och kan kort stunder ta ögonkontakt. Går numera att leka med hennes fötter och ben. Det gillat hon.

    Hon kan ibland imitera då man pruttar med munnen eller räcker ut tungan, klappat händer. Men långt ifrån alltid. Imiterar inga ljud..

    Vad tänker ni med era erfarenheter då ni läser detta? Tacksam om ni orkar att svara. Oron är stor och det är svårt veta hur man ska förhålla sig runt den.

    Mvh


  • Svar på tråden Behöver råd utifrån era erfarenheter (autism?)
  • Mozzy

    Min dotter verkar "normal" men stämmer ändå in på de mesta med ditt barn. Jag hade långa diskussioner med bvc angående att hon inte tog ögonkontakt och jag var seriöst orolig att något var fel, bvc sa dock att det var normalt och efter några månader så började hon titta på mig. Dottern säger heller inte så mkt och är snart 15 månader, jag har inte funderat så mycket på det för hon uttrycker väl i sina kroppsrörelser vad hon vill eller inte vill. Då ska oxå tilläggas att jag är en sån som pratar nonstop så hon kanske är trött på mamma :) 

    Men om du är orolig, vilket du verkar, är det aldrig dåligt att prata med bvc och be dem att titta mer noggrant på ditt barn. De ser ju mängder av barn och borde kunna lugna eller berätta mer.  

  • Alexis4

    Tack för ditt svar! Tror vi hade kontakt i ngn tidigare tråd runt just detta med ögonkontakt .

    Mon oro finns dock kvar ordentligt. Hur mycket kan detta med ögonkontakt och socialt samspel skilja sig, men ändå vara inom normalspannet? Kanske en jättesvår fråga, men undrar så.

    Just detta med att hon inte är speciellt intresserad av att man busar med henne är en stor orosbit också...

    Pratar med Bvc men svårt få gehör för funderingarna.

    Mozzy: när din dotter leker, tittar hon upp mycket på dig då? Upplever att min lilla mest vill titta på det hon leker med...

    Bör man vara bekymrad över att en ettåring inte kan peka ut saker i en pekbok?

    Frågar jag vart bollen är i rummet kryper hon fram till den och håller upp, men tittar vi i en bok där det finns en boll och jag frågar, kan hon inte peka på bollen. Antingen pekar hon inte alls eller så pekar hon på ngt annat.

    Så tacksam för svar då det är många funderingar nu.

  • annak81

    Du kanske ska kontakta ngn specialpedagog istället. Kommunen har som har samarbete med förskolor och även om din dotter inte går på fskola så kanske du kan fråga kommunen om det finns ngn du kan rådfråga. Lr ta kontakt med bup.

  • Mozzy

    Ja det verkar bekant. :) Nu när du säger det kommer jag ihåg hur orolig jag själv var. Känns inte kul att din oro inte försvunnit utan snarare verkar ha ökat :(

    Jag försöker att inte tänka så mycket på saker hon inte kan och i stället tänka på saker som min dotter faktiskt kan utföra. Min dotter gick väldigt tidigt men som sagt säger fortfarande inte många, om ens några ord, jag kallas mamammamama eller bamamamama. Ibland låter det som att hon säger saker. Hon började på förskola i augusti och ingen där har sagt att hon på något sätt är annorlunda. Jag samlade mod till mig och frågade vid ett tillfälle om hon "var normal" och de liksom bara ryckte på axlarna. Alla barn är bra på olika saker och utvecklas olika var deras svar. 

      

  • Alexis4

    Ja, min oro finns tyvärr kvar.

    Mozzy: hur är din dotters ögonkontakt idag?

    Du skriver att hon inte pratar så mycket, men hur upplever du att hon förstår?

    Klokt av dig att fokusera på det hon kan. Tycker själv bara det är så svårt att släppa alla funderingar när de väl kommit.

    Tack för dina svar :)

  • ros2012

    Hej Ts! Angående ögonkontakt tycker jag att det varierar mycket från barn till barn. Alla barn är inte ögontittare. Jag har sett filmer på mig själv som ettåring, jag var mycket i min egen värld och tittade inte på andra som ropade mitt namn tusen gånger utan var helt tagen av mina leksaker. Frågade min mamma om hon var orolig för mig men det var hon inte för då hade man inte lika mycket kunskap om just det här att bebisar ska titta ofta på sina föräldrar, skönt. Idag är jag 30 år och tittar fortfarande inte så ofta i andras ögon när jag pratar med dem, har övat på att titta en liten stund. Måste tillägga att jag inte har någon diagnos och är mycket social och omtyckt av vänner, tror jag😃 Tycker om att vara och prata med människor men när jag pratar rullas ögonen bort eller ner till munnen omedvetet. Att kunna peka på kroppsdelar ska barnet kunna vid 18 månaders ålder så för din dotter är det ett halv år kvar tills dess. Jag är också orolig för min son som inte tar ögonkontakt från nära hål men enligt min mamma är han en kopia av mig beteendemässigt. Så alla med dålig eller undvikande ögonkontakt har inte autism. Det krävs mera svårigheter för att få diagnos.

  • Dimisi

    Varför är du så orolig? Skulle det vara en katastrof om det visar sig att hon har svårigheter inom något område? Hur kom du in på de här funderingarna?

    Det verkar vara ögonkontakten du reagerar på. Samtidigt beskriver du att hon sträcker upp armarna när hon vill bli upplyft, och det brukar ju inte barn med autism göra.

    Barn reglerar kontakt med blicken. Om någon är för intensiv i sina kontaktförsök vänder de bort blicken. Kan det vara så att du i din oro blir för intensiv? Det kanske är bättre att observera hur hon samspelar med andra, t ex syskon?

    Fast allra bäst är nog att inte observera och analysera alls, och istället njuta av småbarnstiden. Den kommer aldrig igen. Även om hon skulle ha "något" så verkar det vara för "milt" för att kunna diagnostiseras just nu. 

  • Alexis4

    Ögonkontakten var nog det första jag reagerade på. Att hon inte gillar att ligga och "prata" och samspela vid skötbord och i sängen på det sätt mina två äldre gjort. Det väckte min oro. Mycket.

    Nu finns oron kvar kring det och det faktum att hon fortfarande inte skrattar vid bus och lek. Händer bara enstaka gånger. Hon ler. Men korta leenden. Känns heller inte som om hon är speciellt intresserad av att vi busar/leker tillsammans...

    Visst är det dumt oroa sig och visst ska man njuta sina små, men när oron är så stor är det svårt att bara göra det.

    Tack snälla för era svar!

Svar på tråden Behöver råd utifrån era erfarenheter (autism?)