Vad är det värsta med att vara mamma?

Tröttheten! Att orken inte räcker till när man vill ha all energi till sina barn

Det värsta med att vara mamma är att man alltid förväntas vara glad och orka. Även nu då jag känner att jag helst av allt vill gräva ner mig någonstans och sörja ifred så förväntas jag likt förbannat orka och leka med mina barn. Jag vill gråta öppet, inte tvingas vänta till barnen lagt sig!

Det värsta med att vara mamma är att du inte kan bära hennes smärta! Att se hur ledsen och ont din lilla har det, inte kunna få transportera över hennes smärta till sig själv. Slippa se tårarna rinna längs hennes kinder. Visst måste ett barn ibland få ont, och visst måste hon få ramla och slå sig för att kunna förstå och sen upp och stå igen! Men när orättvisor kommer och tar över, då vill jag inte längre- bara ge mig och låt min dotter vara. Detta är det värsta med att mamma vara! Att inte kunna ta över!

Hej! Det värsta med att vara mamma är som jag känner min sits med tre barn i varierande åldrar och jag ensamstående med heltidsstudier att man inte räcker till, att man ständigt får stå för alla nej! usch  Två av barnen är under utredning på BUP och den minsta hamnar i kläm jämt då stora syskonen kräver massor av uppmärksamhet. Alla barnen har sällan umgänge med pappan. Så det värsta med att vara mamma är rätt och slätt att vara så ensam!

Det värsta med att vara mamma var att amma, att känna tomhet och sorg istället för kärlek och glädje och att gråta istället för att kunna njuta av att ha fått barn. Jag hade dessutom ett extremt hektiskt schema redan 5 veckor efter det att dottern föddes och har både jobbat heltid och skrivit mitt examensarbete samtidigt (vilket med facit i hand inte var så lätt). Jag tycker också att det är väldigt svårt att vänja sig vid att en annan liten människa ständigt är beroende av mig och har behövt små pauser från allt för att orka med livet som mamma. Nu efter nästan ett år börjar det bli bättre och jag börjar hitta balans i tillvaron och nu är jag äntligen föräldraledig och ska försöka njuta av att ha fått barn. 

Det värsta med att vara mamma just nu är att jag aldrig få sova ordentligt, jag har inte sovit en hel natt på ett och ett haft år! Har en liten livlig tjej på 15 månader som sover väldigt dåligt och har alltid gjort. Det tär verkligen på en att inte få sova. Jag är mammaledig och har varit under hela tiden då jag är arbetslös och hennes pappa har jobb.. Så det blir jag som tar nätter plus de tidiga morgona... Ibland tar pappan henne nån morgon på helgen och går upp så jag kan få sova lite extra men det är fortfarande jag som tar nätterna då jag vaknar bara hon rör sig för att kolla så hon är ok medans sambon inte märker något.. Lite orättvist att han kan sova så djupt och skönt medans jag vaknar flera gånger.. Det hade varit helt underbart att få vila ut ordentligt i 1 vecka och med en kompis, kan ju inte bli bättre!! Då hade energin räckt tills hon börjar sova hela nätter, när nu det blir?! Hehe

Det gör ont i hjärtat att läsa om hur jobbigt många av er har det, ibland måste man lyfta blicken o se bortom alla problem o hinder för att orka! Kom ihåg att mammor är vi hela livet! Ta vara på er själva så blir ni starkare som mammor!

Det värsta tycker jag är det dåliga samvetet och oron att man inte gör 'det bästa' för vår del har det varit mycket kopplat till mat, då båda har varit otroligt jobbiga med just ätandet, att då försöka laga näringsrika måltider varje dag när man vet att det kommer bli en kamp är jobbigt!  Så det värsta med att vara mamma är att laga mat till barnen (tycker ändå det är kul med matlagning)

Det värsta är psykiska stressen! Allt ska hinnas med och ibland hade det varit lättare utan en tjurig dotter... Eller när de är sjuka och livet känns hopplöst

Det värsta med att vara mamma är att tiden går så rasande fort, barnen växer upp så snabbt, så kort stund av ens liv, säger bara stanna upp och njut, var ålder har sin charm, jobbiga saker visst finns det det, vägs upp av alla kärlek, familen är det viktigaste som finns

Det värsta med att vara mamma är att tiden går så rasande fort, barnen växer upp så snabbt, så kort stund av ens liv, säger bara stanna upp och njut, var ålder har sin charm, jobbiga saker visst finns det men vägs upp av all kärlek man får tillbaka

Det absolut värsta med att vara mamma är känslan av otillräcklighet, att kanske inte alltid kunna vara där när det behövs som mest. Att inte förstå att man behövs.

Det värsta med att vara mamma är att inte ha bläckfiskarmar, superhörsel, megaenergi...
eller att helt enkelt inte riktigt räcka till så mycket som jag skulle vilja. 
Att helt plötsligt ha fått tentakler som gör att man har känslorna utanpå kroppen,
man känner då alla känslor lite extra mycket: är oroligt jättemycket men älskar också jättemycket.

Otroligt häftigt!    

Åh det värsta är när sonen har krupit ner i min säng på natten (utan att jag märkt det) och jag vaknar upp av att sängen och mina nattkläder är dyngsura...det bästa är när han har krupit ner i min säng på natten och vi vaknar på morgonen och inser att det är helg (sängen är inte dyngsur) och att vi kan stanna i sängen ett tag till, mysa och titta på bolibompa 

Det värsta med att vara mammma är den gnagande oron att något negativt ska hända min skatt.
Min dotter är snart 8 månader och oron smög sig på redan under graviditeten, växer bebisen som han/hon skall, är hon/han frisk etc. Nu oroar jag mig för att hon inte får i sig rätt mängd mat, för att hon är för varm/kall, varför hon inte sover, för att hon ska bli sjuk etc.

Och något säger mig att värre lär det bli. Dagisbassilusker, kompisar, pojkvänner, skolan, sena nätter etc.
Nu förstår jag varför mamma tjatade om att man skulle äta upp grönsakerna, ha på sig mössa, vara hemma kl 7 etc. Hon gjorde det för att hon brydde sig och ville mig mitt allra bästa. Man vill inte att något negativt ska hända det allra käraste man har, sitt barn.
Det går inte att skydda sitt barn från allt negativt. Livet har bra stunder och mindre bra stunder. Man får göra sitt allra bästa och när livet är tufft får man finnas där för dem och lyssna och stötta och när livet leker då får man glädjas och skratta tillsammans.
   

Det absolut värsta med att vara mamma är för mig att behöva leva med en ständig rädsla. När man är gravid är man rädd för att man ska få missfall.. När man ska föda är man rädd för att barnet ska skadas på något sätt eller vara sjukt. När man kommer hem från bb är man rädd för plötslig spädbarnsdöd och sedan fortsätter det, tyvärr.. Man är rädd för pedofiler, elaka barn på dagis/ skola, att dom ska vara med om en bilolycka, bli utsatta för våld eller bli våldtagna, ja listan kan göras lång men sist men INTE minst så är man rädd att någon ska krossa deras hjärta. Jag har ju själv 5 barn i åldrarna 19år- 10mån, så jag har fått lära mig att sprida kunskap och skapa ett förtroende för att därigenom hoppas kunna förhindra några olyckor. Men man kan ju inte Linda in barnen i en madrass och gömma dom hemma. Jag tillåter frihet under ansvar och har inte kvävt dom med alla mina rädslor men jag är otroligt rädd om alla mina älskade underbara barn som ju betyder ALLT för mig.