Anonym (Misslyckad)

Äldre 30 Sep 16:11

17 svar

Vad ska jag göra med mitt patetiska liv?

Jag är 25 år gammal och bor i en liten stad där alla vet vilka alla är. Jag är inte omtyckt i staden eftersom jag har gjort dåliga val i livet. Allt började när jag var väldigt ung och min far dog. Efter det så började mitt liv spåra ur, jag började umgås med fel slags människor och dricka alkohol. När jag blev 17 började jag med olika droger, jag rökte på varje dag och tog Subutex. När jag blev 20 år hamnade jag i fängelse i 3 år för våldsbrott och narkotikabrott, efter att jag kom ut ur fängelset började jag supa jättemycket. Jag drack varje onsdag, fredag och lördag och va ute med vännerna. När jag slutade med att dricka alkohol och ta droger hade jag inga vänner kvar, ingen av de äldre vännerna ( innan jag började med droger) vill ha med mig att göra. Nu sitter jag helt ensam utan någon att prata med, jag pluggar just nu så jag träffas människor i skolan, men de känns som jag är för trasig för att de vill prata med mig. Min mor bruka komma för att besöka mig eftersom hon tycker synd om mig. Jag är dålig i skolan får bara godkänt i kurserna, har aldrig varit någon smart människa utan mer åt de som är trögtänkta. Jag är desperat efter vänner och speciellt en flickvän som jag kan dela allt med. Men de kommer aldrig blir så iallafall så jag har gett upp hoppet av träffa någon utan är med inriktad på att jag kommer få spendera mitt liv i ensamhet. Jag har även börjat fly in i en drömvärld, där jag är en person som betyder något och som folk vill umgås med. Har ni några tips på vad jag kan göra eller ska jag ge upp allt?

Kjell2

Äldre 30 Sep 16:14

#1

Anonym (Misslyckad) skrev 2013-09-30 16:11:52 följande:

Jag är 25 år gammal och bor i en liten stad där alla vet vilka alla är. Jag är inte omtyckt i staden eftersom jag har gjort dåliga val i livet. Allt började när jag var väldigt ung och min far dog. Efter det så började mitt liv spåra ur, jag började umgås med fel slags människor och dricka alkohol. När jag blev 17 började jag med olika droger, jag rökte på varje dag och tog Subutex. När jag blev 20 år hamnade jag i fängelse i 3 år för våldsbrott och narkotikabrott, efter att jag kom ut ur fängelset började jag supa jättemycket. Jag drack varje onsdag, fredag och lördag och va ute med vännerna. När jag slutade med att dricka alkohol och ta droger hade jag inga vänner kvar, ingen av de äldre vännerna ( innan jag började med droger) vill ha med mig att göra. Nu sitter jag helt ensam utan någon att prata med, jag pluggar just nu så jag träffas människor i skolan, men de känns som jag är för trasig för att de vill prata med mig. Min mor bruka komma för att besöka mig eftersom hon tycker synd om mig. Jag är dålig i skolan får bara godkänt i kurserna, har aldrig varit någon smart människa utan mer åt de som är trögtänkta. Jag är desperat efter vänner och speciellt en flickvän som jag kan dela allt med. Men de kommer aldrig blir så iallafall så jag har gett upp hoppet av träffa någon utan är med inriktad på att jag kommer få spendera mitt liv i ensamhet. Jag har även börjat fly in i en drömvärld, där jag är en person som betyder något och som folk vill umgås med. Har ni några tips på vad jag kan göra eller ska jag ge upp allt?

Flytta långt bort?

John D

Äldre 30 Sep 16:19

#2

Fortsätt plugga och styr upp ditt liv!
Även om det tar tid så kommer folk att se att du ändrat dig och du kommer att "accepteras" in i samhället igen.
Och jag lovar dig, få saker är så respektingivande som någon som varit nere på botten men som tagit tag i sig själv och gjort något av sitt liv istället!
Kämpa på, det lönar sig!

Anonym (:))

Äldre 6 Oct 16:43

#3

Kämpa vidare! Gör en stor förändring! Flytta till en stor stad i Sverige eller varför inte utomlands, fantastiska Dubai eller bara KÖPENHAMN? Plugga, bli nåt, skitsamma om du bara får godkänt (det fick jag med;)! Heja dig! Heja heja! så bra du är som reder upp ditt liv! Låt din längtan efter flickvän sporra dig ut i nya livet! Ta hand om dig! Börja träna! Ha som mål att bli vältränad, frisk och flytta och ha en utbildning! Det fixar du!

Anonym (Go for it)

Äldre 7 Oct 18:35

#4

Du har världens chans att göra en stor ändring i ditt liv, när du faktiskt är medveten om vad du gjort och erkänt det för dig själv!

Jag hade en lärare i maskinteknik som var värsta spolingen när han var ung. Satt i finkan och slogs.
Nu förutom att han är lärare så jobbar han åt ett av Sveriges största maskinföretag och tjänar minst 60-70 lax i månaden. Reser världen runt. Är omtyckt och duktig.

Han gjorde följande : Tog vilket jobb som helst i en ny ort. Under tiden letade han efter ett jobb han skulle trivas med. Sparad lite pengar varje månad men levde ändå trivsamt.
Hittade en hobby och träffade nytt folk. Blev polare med dom.
Hittade ett jobb han trivdes med efter en tid. Blev duktig på det och avancerade upp i stegen.
Träffade sin nuvarande fru genom dom nya vännerna.

Idag är han gift med två barn. Arbetar med ett jobb han älskar. Tjänar bra som sagt. Har respekt av andra människor pga av sin kompetens och personlighet.
Kanske smått överviktig, men trivs nog jäkligt bra med sig själv.

Så det går. Lite jävlar anamma och tro så går allt!

Hitta en utbildning du tror du skulle kunna genomföra. Sök bidrag från CSN.

Jag flyttade fyra timmar från allt och alla jag växt upp med. Utan en krona i plånboken. Pluggade till Service tekniker i två år och levde enbart på studiebidrag. Bodde fint och hade 8lax ut i månaden.
Jag hade inte högsta betyg i allt. Går fint ändå.

Aldrig haft så roligt i mitt liv! Träffade också fina människor genom skolan som jag aldrig kommer glömma. Bla mitt ex som jag var ihop med i 3,5 år.

Anonym (Mia)

Äldre 7 Oct 18:55

#5

Håller med de som skrivit tidigare. Ge järnet i skolan, flytta och kanske gå på nån aktivitet där du kan träffa kompisar. Börja på gym eller spela nån lagsport. Vet inte hur det funkar i din kommun men när vi var nya i vår stad träffade vi många nya kompisar genom kyrkan men det är ju inte allas grej..Lycka till och ge bannimej inte upp! Go girl!!!!

SNAP

Äldre 11 Oct 20:21

#6

Misslyckad?

Du har tagit dig ur alkohol- och drogträsket.
Du har börjat plugga.
Du får godkänt i kurserna.

Jag tycker du är helt fantastisk!

Jag tror att problemet ligger i ditt sätt att se på dig själv. Börja ge dig själv cred för de stordåd du utfört (för det är verkligen stordåd, ingen som inte varit i din situation kan förstå hur stort det är att ta sig ur ett så pass destruktivt leverne). Du är en fantastiskt stark och beslutsam människa som kan åstadkomma vad du vill. Lägg all din energi på skolan, håll hårt i dina rutiner, ha fint omkring dig, var trevlig mot din omgivning och ha en öppen attityd, så att du faktiskt uppfattar när människor sträcker ut en hand eller söker kontakt. Risken är nämligen stor att du missar det annars, på grund av din skeva syn på dig själv.

Och glöm inte det viktigaste: du är värdefull, hur många dåliga val du än har gjort. Jag lovar.

SladdispåG

Äldre 11 Oct 20:24

#7

Kan bara hålla med de andra som skriver, du har ju redan lyckats!
Fortsätt bara, och flytt kanske får dig att våga skaffa nya vänner.
Kram!!

Energi1

Äldre 11 Oct 20:30

#8

Anonym (Misslyckad) skrev 2013-09-30 16:11:52 följande:

Jag är 25 år gammal och bor i en liten stad där alla vet vilka alla är. Jag är inte omtyckt i staden eftersom jag har gjort dåliga val i livet. Allt började när jag var väldigt ung och min far dog. Efter det så började mitt liv spåra ur, jag började umgås med fel slags människor och dricka alkohol. När jag blev 17 började jag med olika droger, jag rökte på varje dag och tog Subutex. När jag blev 20 år hamnade jag i fängelse i 3 år för våldsbrott och narkotikabrott, efter att jag kom ut ur fängelset började jag supa jättemycket. Jag drack varje onsdag, fredag och lördag och va ute med vännerna. När jag slutade med att dricka alkohol och ta droger hade jag inga vänner kvar, ingen av de äldre vännerna ( innan jag började med droger) vill ha med mig att göra. Nu sitter jag helt ensam utan någon att prata med, jag pluggar just nu så jag träffas människor i skolan, men de känns som jag är för trasig för att de vill prata med mig. Min mor bruka komma för att besöka mig eftersom hon tycker synd om mig. Jag är dålig i skolan får bara godkänt i kurserna, har aldrig varit någon smart människa utan mer åt de som är trögtänkta. Jag är desperat efter vänner och speciellt en flickvän som jag kan dela allt med. Men de kommer aldrig blir så iallafall så jag har gett upp hoppet av träffa någon utan är med inriktad på att jag kommer få spendera mitt liv i ensamhet. Jag har även börjat fly in i en drömvärld, där jag är en person som betyder något och som folk vill umgås med. Har ni några tips på vad jag kan göra eller ska jag ge upp allt?

Hej Anonym (Misslyckad)

Personligen läser jag mig till att du är allt annat är misslyckad. Du har, precis som alla skriver, världens chans att komma på andra banor. Kör hårt!

Anonym (Misslyckad) Trådstartaren

Äldre 11 Oct 22:46

#9

Tack för alla de fina svaren, det värmer att läsa dem och ge en hopp. SNAP jag vet att mitt sätt att se på mig själv är fel, men jag har alltid sätt på mig på de sättet. Jag har aldrig tyckt att något jag gjort i mitt liv har varit bra nog. Jag vet inte hur jag ska ändra det sättet, har du något förslag? Vad menar du med öppen attityd?

Anonym (Kämpa)

Äldre 11 Oct 23:36

#10

Ge inte upp TS. Jag själv har en liknande historia bakom mig. Helvete till liv, droger, alkohol, bråk ja listan kan göras lång. Slutade med allt och gick ner mig totalt psykiskt men efter ha legat på botten tog jag mig upp, var då 24 år . Började studera, var riktigt kass första året, knappt godkänd men gav mig fan på att iallafall klara skiten. Inte lätt när man har läs och skrivsvårigheter. Jag ville ge upp hela tiden. G blev tillslut MVG. Slutade med en examen i ekonomi och planerar en examen till är 30+ idag. Har ett jobb som ger mig en bra bit över medelinkomsttagarna. Fixade tjej, boende, sådana saker jag bara kunde drömma om(den stora nollan som alla såg ner på och ingen tjej ville ha). Kan jag så kan du TS. Det lovar jag dig. Ett råd. Glöm aldrig vem du varit/är för det är den personen som kommer se till att du inte tappar fotfästet. Ta grymt hand om dig.

LonelyWolf

Äldre 11 Oct 23:47

#11

Anonym (Misslyckad) skrev 2013-10-11 22:46:24 följande:

Tack för alla de fina svaren, det värmer att läsa dem och ge en hopp. SNAP jag vet att mitt sätt att se på mig själv är fel, men jag har alltid sätt på mig på de sättet. Jag har aldrig tyckt att något jag gjort i mitt liv har varit bra nog. Jag vet inte hur jag ska ändra det sättet, har du något förslag? Vad menar du med öppen attityd?

Först och främst grattis till dit du har kommit i dag

Bra jobbat.

Att det inte är bra nog är kanske svårt att jobba bort på kort tid, men ge det tid så kommer det att övergå till något mer positivt. Jag tycker att du börjar med att lova dig själv att göra en bra sak varje dag. En sak om är bra för just dig. Det behöver inte vara så märkvärdigt för det viktiga är att du gör det. Du gör något som är bra för dig för du har lovat dig själv att göra det. Det är en bra start för att höja sin självkänsla. Så det är inte själva grejen som är det viktiga, det viktiga är att du gör det.

Att flytta till annan stad tycker jag låter bra.

Anonym (Misslyckad) Trådstartaren

Äldre 12 Oct 15:41

#12

Anonym (Kämpa) skrev 2013-10-11 23:36:08 följande:

Ge inte upp TS. Jag själv har en liknande historia bakom mig. Helvete till liv, droger, alkohol, bråk ja listan kan göras lång. Slutade med allt och gick ner mig totalt psykiskt men efter ha legat på botten tog jag mig upp, var då 24 år . Började studera, var riktigt kass första året, knappt godkänd men gav mig fan på att iallafall klara skiten. Inte lätt när man har läs och skrivsvårigheter. Jag ville ge upp hela tiden. G blev tillslut MVG. Slutade med en examen i ekonomi och planerar en examen till är 30+ idag. Har ett jobb som ger mig en bra bit över medelinkomsttagarna. Fixade tjej, boende, sådana saker jag bara kunde drömma om(den stora nollan som alla såg ner på och ingen tjej ville ha). Kan jag så kan du TS. Det lovar jag dig. Ett råd. Glöm aldrig vem du varit/är för det är den personen som kommer se till att du inte tappar fotfästet. Ta grymt hand om dig.

Skönt att de gått så bra för dig:) Hur lång tid tog det innan du märkte att de blev någon positiv skillnad i livet? Flyttade du till en ny stad?

LonelyWolf skrev 2013-10-11 23:47:17 följande:

Först och främst grattis till dit du har kommit i dag Bra jobbat. Att det inte är bra nog är kanske svårt att jobba bort på kort tid, men ge det tid så kommer det att övergå till något mer positivt. Jag tycker att du börjar med att lova dig själv att göra en bra sak varje dag. En sak om är bra för just dig. Det behöver inte vara så märkvärdigt för det viktiga är att du gör det. Du gör något som är bra för dig för du har lovat dig själv att göra det. Det är en bra start för att höja sin självkänsla. Så det är inte själva grejen som är det viktiga, det viktiga är att du gör det. Att flytta till annan stad tycker jag låter bra.

Ska testa att göra en bra sak varje dag. Hur långtid tar de innan man märker någon på självkänslan? Jag funderar på att flytta till en ny stad, men först ska jag plugga upp mina betyg så jag kan komma in på någon linje:)

Anonym (Kämpa)

Äldre 12 Oct 17:02

#13

Jag bytte inte stad då jag bor i en av våra större städer. Dock bytte jag område och det hjälpte en del men jag glömmer aldrig vart jag kommer ifrån. Det tog tid innan jag själv tillät mig acceptera de positiva förändringarna, kanske 2-3 år. Har fortfarande svårt att andra klappar mig på axeln och säger en massa positiva saker till mig. Det är något jag jobbar hårt med i terapi idag. Men sedan skall man inte ta åt sig för mycket utav vad andra säger, både positivt eller negativt då jag lever mitt liv och dom sitt. Utveckling tar tid men det är värt resan

Anonym (Misslyckad) Trådstartaren

Äldre 13 Oct 13:34

#14

Anonym (Kämpa) skrev 2013-10-12 17:02:31 följande:

Jag bytte inte stad då jag bor i en av våra större städer. Dock bytte jag område och det hjälpte en del men jag glömmer aldrig vart jag kommer ifrån. Det tog tid innan jag själv tillät mig acceptera de positiva förändringarna, kanske 2-3 år. Har fortfarande svårt att andra klappar mig på axeln och säger en massa positiva saker till mig. Det är något jag jobbar hårt med i terapi idag. Men sedan skall man inte ta åt sig för mycket utav vad andra säger, både positivt eller negativt då jag lever mitt liv och dom sitt. Utveckling tar tid men det är värt resan

Hur lång tid tog det för dig att hitta "normala" vänner? Jag kan inte påstå att jag har försökt, utan jag pluggar bara resten av tiden spendera jag i min lägenhet. Riktigt tråkigt, men jag vet inte riktigt vart jag ska hitta vänner. Vart hittade du dina?

Anonym (Kämpa)

Äldre 14 Oct 17:31

#15

Det tog ett tag men kom ganska naturligt. La ingen tid på leta vänner utan
la all fokus på skola och träning istället. Nog aldrig sett så mycket film och
serier under den tiden. Träffa några genom komvux och gymmet och
sedan löpte det på. Visst var många kritiska till min närvaro i början då
mitt namn tyvärr var relativt känd i stan. Men med tiden och hårt arbete från
min sida så ändrade sig många. Allt kommer min vän, ta den tid du behöver

Anonym (Misslyckad) Trådstartaren

Äldre 16 Oct 15:21

#16

Anonym (Kämpa) skrev 2013-10-14 17:31:31 följande:

Det tog ett tag men kom ganska naturligt. La ingen tid på leta vänner utan la all fokus på skola och träning istället. Nog aldrig sett så mycket film och serier under den tiden. Träffa några genom komvux och gymmet och sedan löpte det på. Visst var många kritiska till min närvaro i början då mitt namn tyvärr var relativt känd i stan. Men med tiden och hårt arbete från min sida så ändrade sig många. Allt kommer min vän, ta den tid du behöver

Tack för de goda råden, nu känns det inte lika hopplöst:) jag funderar på att plugga klart Komvux sen flyttar jag till en annan stad för att plugga vidare. De sägs ju att det är svårare att finna vänner ju äldre man blir, men det beror nog på hur du är som person med. Jag kollar just nu jätte mycket på film och serie. Det är de ända jag gör och pluggar med.

LonelyWolf

Äldre 16 Oct 21:16

#17

Anonym (Misslyckad) skrev 2013-10-12 15:41:15 följande:

Ska testa att göra en bra sak varje dag. Hur långtid tar de innan man märker någon på självkänslan? Jag funderar på att flytta till en ny stad, men först ska jag plugga upp mina betyg så jag kan komma in på någon linje:)

Det behöver inte ta så lång tid faktiskt. Det hela handlar om att du ska vara snäll mot dig själv. Att du slutar döma dig själv om du gör något klantigt eller så. Prata illa om dig själv är historia nu för dig. Våga gör lite fel när du pressar dina gränser, för vad spelar det för roll om fem år.

Visst är det härligt med en vän som lyssnar på dig, inte dömer dig, ser det positiva i dig, en som du kan lita på, en som gör det ni har kommit överens om :) Och sån ska du bli mot dig själv. Så genom att lova dig en sak du ska göra och verkligen kommer göra det, kommer påverka dig väldigt positivt. Om du gör det du lovat dig själv, så kommer du märka att du är en som du kan lita på, du tycker att du är värd att göra det för. Sånt här kommer höja din självkänsla.

Så det handlar helt enkelt om att vara snäll mot sig själv. Sluta upp att trycka ner sig själv och säga elaka saker om sig själv. Göra det man lovat sig själv. För när du tycker att du är värd det här, så kommer andra också att märka att du är en människa som man behandlar med respekt.

Vad ska jag göra med mitt patetiska liv?

INNEHÅLL