Barnmorska kommunicerar endast med Mamman?

Nej hon vill att BM ska tala med BÅDA blivande föräldrarna.
Dom blir nämligen föräldrar tillsammans.

Det känns onekligen dumt att ignorera pappan.
Involvera honom istället, det är ju även hans barn, inte mer än rätt att båda får möjligheten att ta ansvar för vad som komma skall.
Dvs hålla koll på möten etc.

De kan de väl göra ändå eller, hålla koll på möten och ta ansvar? Men att tiden bestäms med patienten i fråga är inget konstigt. 

Har även läst igen den här tråden nu, tycker inte att storyn ändras så mycket, snarare att det tillkom saker men det kan det väl göra. Men jag kan se vad du menade. Men du har en fruktansvärt aggressiv attityd mot TS och även mig. Så det här med tolerans och inte klara av kritik verkar ju inte vara din starka sida heller. Jag kan förstå om du blir irriterad av eventuella personangrepp men hela ämnet verkar provocera dig. Jobbar du inom mödravården? Jag menar att bara för att du inte upplevt några problem och att du har funnit en harmoni med BM och Make osv så behöver det ju inte betyda att alla gjort det. Varför är det så provocerande för dig att TS upplever något annat och varför kan inte hennes upplevelse få vara rätt får henne? Nu säger jag inte att du är en av dem men Är så trött på dessa, oftast lite äldre personer här som är på dåligt humör och måste in och vara rent ut sagt elaka mot allt som de inte känner igen sig i. Därför säger jag ifrån.

Du får gärna förklara hur jag haft en aggressiv attityd mot dig, för jag har läst och läst och inte ser jag något som låter aggressivt. Om du hittar något som skulle tyda på aggressivitet mot dig skulle du bli helt chockad över vad ts skrev till/om mig isf. Nej jag har ingen som helst respekt för ts. Om någon börjar svara mig elakt så får de tillbaka med samma mynt (dock inte personangrepp a la ts), så är det. 

Varför jag blir provocerad? Jag som är så gammal (32) har rest runt i världen rätt så mycket och sett, på nära håll, hur sjukvården ser ut i andra länder och då blir man lätt provocerad när folk här beter sig som bortskämda snorungar rent ut sagt. Vår sjukvård är bra men kan bli mycket bättre och det kommer knappast ske genom att resurser skall läggas på bm som nu (enligt ts) skall börja ringa patienter dubbelt, hon menar ju att bm skall kolla med mannen också. Istället för att fokusera på mamman som ju mödravården är till för, så ska dessa barnmorskor också se till att mannen inte hamnar i skuggan. Som sagt så har vi en fin mödravård här som dessutom är gratis men nog ska man leta och leta efter problem med ljus och lykta. Jag hade kunnat förstå ts om det rörde sig om föräldragruppen som ju är till för dem båda eller på bb, då hade jag kunnat förstå henne om hon blir sur över att pappan blir undanskuffad, men på mödravården, näe där är mamman patient och fokus hamnar på henne. Att då kräva att bm skall stämma av tider men hennes man och ringa till honom när ts är sen blir bara absurt. 

Och ts ändrade sin story, om du läser så ser du att det i början handlar om tider som hon tycker att bm borde stämma av med mannen, det handlar om att hon tycker att bm borde ringa honom istället för till henne 4 gånger, sedan får hon förklarat för sig att det är hon som är patient och inte pappan och då heter det istället att pappan inte får ta del av något som rör bebisen. Isf, menar jag, att då är ju problemet att bm inte har någon hyfs som inte talar till dem båda när det rör bebisen, inte är det fel på mödravården för det. Men visst hade det kunnat bli en trevligare diskussion om inte ts hade gått loss som en rabiat fjortis, efter det är det svårt att uppnå en trevlig stämning. 

Vilket, BVC? Förskolan? Eller mvc?

Jag förstår vad du menar MollyMelon. När jag och min man var på vårt första möte på MVC var det som att han var osynlig. Allt hon sa var riktat till mig (T.ex. "Har du några frågor?"). Det gjorde min man väldigt omotiverad att gå dit igen, eftersom han kände sig helt utanför. När vi å andra sidan var på ultraljud var det en annan sköterska och hon pratade med oss båda, det var mycket bättre.

Jag skulle inte uppleva det som en förbättring om barnmorskan vid kontrollerna vände sig till min man, faktiskt. Det är jag som ska på kontrollerna, och det är viktigast att vi kommer överens om tider som passar mitt schema.

Att mannen kommer på kontrollerna är valfritt, men är inte kvinnan där finns det ingenting att göra. Jag är viktigare. Jag ska ha uppmärksamheten och det är jag som ska tillfrågas om när det passar med kontroller.

Ja, vi blir föräldrar tillsammans, men det är JAG som är patient. Kontrollerna är till för att kolla upp MIN hälsa och de handlar om hur JAG mår. Jag som patient har också rätt att ta alla MVC-möten och kontroller i enrum om jag skulle vilja. T.ex. har jag valt att slänga ut min man en gång vid vaginalt ultraljud, eftersom jag inte kände mig okej med att ha publik. Jag valde också att inte ta med honom när jag pratade förlossningsrädsla, för det handlar om mina känslor, min kropp, min historik och i sådana samtal vill jag kunna uttrycka mig hur jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annans känslor, eller känna att jag sitter och pratar inför publik.

Mötena och kontrollerna ska passa mig, för de finns till för min skull. Om min man kan följa med är det en bonus, men det är inte nödvändigt. JAG är patient. JAG ska därför få frågan.

Oavsett vad det gäller, vill jag inte att vården ringer till min man för att diskutera saker eller tidsbokningar som gäller mig som patient. Jag är patient - jag bestämmer vem jag tar med på mina möten med vården och på vilka villkor.

Fast det börjar ju redan där. Sedan fortsätter det. På förskolan ringer man bara mamma, i skolan ringer man bara mamma när det ska fixas och ordnas. Att en pappa glömmer är helt okej men gud nåde en mamma som råkar glömma något. 
Jag ifrågasatte personalen när de BARA ringde mig om det gällde köp av någon jacka/plagg till förskolan, eller varför jag inte kom på något möte. När pappan någon ENSTAKA gång lämnade så var det bara gulligull med pappan medan mammorna blir bombarderade med skit. När jag frågade varför de inte ringde pappan så blev de paff och faktiskt var de proffsiga nog att ta sig en stooooor funderare. Efter det fungerade allt mycket bättre.

Så självklart ska man väl prata med de TVÅ som ska bli föräldrar. Som någon skrev, det är för att avlasta kvinnan. Man är ju två om barnet! 

Men om det inte skulle finnas ett barn i magen som ändå är centrum för den här verksamheten så skulle ju ingen behöva gå dit. Jag håller med om att mamman är patienten och det är väl ingen mamma som vill avsäga sig den rollen så, men jag jan förstå att man kan vilja ha en mer uppmuntrande roll från BM till pappan som lätt glöms bort. Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Det måste ju inte vara att hon talar till antingen mamma eller pappa, hon kan ju som sagt vända sig till båda för att prata om deras gemensamma barn, som ligger i mammans kropp.

Jag tänkte lite på samma. Första hälsosamtalet gick jag på själv, men inskrivningen kunde min sambo vara med. Både han och jag vill att han ska vara med och ta del av så mycket som möjligt. Han jobbar ofta borta men vi försöker få till tiden på måndag/fredagar så kan åka hem en dag tidigare. 

Jag tyckte vår BM var okej, men det är onekligen focus på mig som mamma. I vårat fall så planerar vi att jag ska vara hemma under sommaren typ 2 max 3 månader och sedan är det han som kommer vara hemma med bebis. Så mycket information gällande barnet är på sätt och vis nästan viktigare för Honom! 

Jag tycker det är synd att det är så låst, förstår att BM inte ringer till honom "bara så där" men om ni säger till och lämnar hans nummer så bör det ju inte vara några problem? 
Fungerar det inte trots sådan kommunikation så håller jag med till fullo. Dom bör ju snarare vara uppöveröronen lyckliga att papporna vill engagera sig och ha så stort ansvar även gällande graviditeten!!!   

Så sant! Det borde verkligen välkomnas.