sömn råd av BVC vad tycker ni?

Flickanokråkan: De flesta har ju sina stora barn på förskola (eller i skolan) minst 15/h vecka.

Jag håller med både dig och The doctor. Det är tyvärr så att många föräldrar förväntar sig ett sömnmönster som inte är särskitl vanligt för små bebisar, de tror att de ska sova hela nätterna eller möjligtvis bara vakna någon enstaka gång, annars är något fel. Men även helt normala, friska och sunda barn och familjer kan vakna ofta och sova oroligt, i synnerhet i perioder. En del barn är så känsliga för utvecklingsfaserna att den ena tar vid där den andra slutar, och man kanske inte alls hinner reflektera över de få nätterna som bebisen kanske sover lite bättre igen, förrän nästa strul sätter igång. Det är inte bara utvecklingsfaser som kan störa, det är tänder och en himla massa annat som händer under det första året vilket gör att det kan vara fullkomligt normalt och sunt att vakna och sova oroligt! Då är det givetvis inte ett jobb för en psykolog att slösa tid på att tala om för föräldrarna att så här beter sig bebisar, du får liksom acceptera läget. Jag kan också bli förbannad i synnerhet när det gäller behandling, metoder och i värsta fall medicinering av normaltillstånd! Att det ens kommer på tal att medicinera en 8-månaders bebis tycker jag är helt sinnessjukt.

Men jag tycker samtidigt att det TS beskriver låter väldigt extremt, alla har säkert olika gränser för vad de anser är normalt och inte. Men för mig låter det som att TS situation inte hör till normalvariationen. Endast utifrån det lilla hon beskrivit, ska tilläggas. Vi vet ju nästan ingenting om situationen i övrigt. Bebisen tycks sova alldeles för lite, och själv får hon bara 2 timmars sömn per natt?! Bebisen vaknar, men somnar inte om utan ligger och skriker, gnäller och bökar ibland väldigt långa stunder. Hon hinner knappt själv somna om förrän bebisen vaknar igen. Det låter helt klart som ett alltför påfrestande läge som enligt mig sannolikhet har någon bakomliggande orsak och då behöver man ju hjälp. Både för bebisens skull som ju helt klart verkar må väldigt dåligt och troligtvis får alldeles för lite sömn, och för hennes egen skull så att hon inte går under av sömnbrist och kanske tom riskerar att skada bebisen. Allvarlig sömnbrist kan vara mycket farligt. Jag tycker absolut att det är bra att sådan hjälp finns, förutom TS egen situation så tycker jag även att det är superbra att man idag har inkluderat anknytningens vikt i praktiken och tar med sådant i beräkningen, liksom förälderns psykiska mående. Precis som mat, lek och andra rutiner spelar in så spelar ju anknytningen också en stor roll.

Jag hoppas att TS kan få den hjälp hon behöver och att de hittar orsaken, för jag tycker som sagt inte att det låter som ett normalt sömnbeteende om detta pågått månad ut och månad in.

Beror väl på vad det är för ålder det handlar om. Sedan är det många som har sina barn endast 3 timmar per dag, och på den korta tiden hinner man ju knappt andas innan man ska hämta igen, hur ska man hinna ta igen sömn i det läget om man nu skulle behöva?

Själv tog jag igen lite sömn på kvällarna ibland, efter middagen. Då tog pappan hand om bebisen om hon inte låg och snusade vid mitt bröst medan jag vilade

Hur tycker ni som gärna vill trycka på att detta är fullt normalt och inte kan vara annat att BVC ska reagera i ett sådan situation?  Jag ser inte alls vari skadan ligger att erbjuda samtalshjälp här t.ex? Det verkar ingenstans som att TS är intresserad av att göra något som går emot barnets behov. Jag ser däremot hur det kan vara skadligt att skicka hem en förälder som sover 2 timmar per dygn med "det är normalt, STÅ UT!" och finns där en fysisk eller psykisk orsak är det väl bättre att utreda saken än att se på om man upplever att barnet inte får tillräckligt med sömn.

Absolut, jag håller helt med dig! Jag reagerade mest på att the doctor fick det att låta som att ett spädbarn skulle gå i terapi typ 'jaha, berätta hur du mår idag, lilla vän...'

Så jag ville bara förklara att ett spädbarnsteam kan ha mycket att tillföra vid problematiska situationer. Vi gick med vår son tills han var ca 1.5. Det kändes jättebra. Även om de iofs inte lyckades hjälpa oss med sömnproblemen... Men de 'upptäckte' att min man var deprimerad så han fick hjälp. Och de ville hålla lite koll på sonen eftersom de ansåg att han sov så lite att han riskerade att inte utvecklas normalt. Men i slutändan konstaterade de bara att sonen tydligen har ett extremt litet sömnbehov... :) sen tror jag att de ville ha lite koll på att jag inte skulle totalt kollapsa, vilket nog var ganska nära egentligen nu när jag tänker tillbaka... De pratade mycket om anknytning och trygghet och det kändes verkligen bra. Så det verkar definitivt som att anknytningsteorin vinner mark i praktiken.

Och visst skulle det vara lite resursslöseri om ett spädbarnsteam bara konstaterar att allt är normalt och att man bara har för höga förväntningar på sammanhängande sömn. Men i vårt fall har vi väldigt bra och kompetent BVC-sköterska som redan hade uteslutit allergier och noggrant gått igenom mat- och sovschema och andra rutiner innan hon remitterade oss vidare.

Och ja, medicinera ett spädbarn för att det ska sova bättre känns ju verkligen fel! Kanske kan det finnas fall där man anser att barnet verkligen tar skada av att inte sova och då kanske det är enda lösningen tillslut. Men man får ju verkligen hoppas att detta är extrema undantagsfall.

Jag läste fel, trodde att TS vaknade varannan timme - inte att hon endast sov 2h/natt.

Att använda metoder för att tvinga fram ett sovmönster som inte är naturligt för oss finner jag dock helt sanslöst, det gynnar sällan barnet att man problematiserar något så naturligt som flera uppvak under natten.

Mitt ena barn sov också som en kratta. Förkyld ständigt. Ett evigt jämrande och bökande på nätterna. Vi uteslöt komjölk. Det gjorde susen!! Äntligen slutade näsan rinna. Äntligen fick vi sova med endast ett eller två uppvak per natt. Alldeles alldeles underbart!

Men vad säger att en psykolog skulle ge dem sk metoder? Jag har sett på nära håll hur bra hjälp från psykolog kan hjälpa föräldrarna att kunna sova mer även om barnet är vaket etc. Att sova så lite är inte bra man måste få hjälp på ngt sätt som förälder.

Eh, ingenting?!.... TS tar däremot upp sömnmetoder i sin trådstart och frågar oss vad vi tycker.

Det händer mig också ibland Det jag tänker här skulle vara bra är att först utesluta allergier, se om det är något fysiskt som stör barnet. Se bara på alla här i tråden som berättar om hur mycket bättre det blev när de uteslöt mjölk t.ex. Oavsett hur ett normalt sömnmönster ser ut kan täta uppvak och speciellt oroliga uppvak bero på något annat än faser och utveckling.
I andra hand ser jag absolut hur det skulle kunna vara givande att prata med en sakkunnig person för att bolla alternativ och ventilera med mer.
Sen tänker jag på hur lite faktiskt TS sover per dygn, 2 timmar! Det finns säkert människor här som tänker "stå ut, jag klarade det, det är så det är att ha barn" men de flesta av oss är inte skapta för att sova så lite och alla kan inte "göra om" bara för att anpassa sig efter barnet. Jag hoppas att TS får hjälp innan hon som så många andra som vill leka martyrer även om det inte gynnar någon hamnar i depression eller i en än värre situation. Sömnbrist är farligt och i dessa fall är ofta det minst sämsta alternativet att se över barnets sömn. Sedan bör TS givetvis dela detta med sin partner om han finns med i bilden.

  
 

Det är fåtal kommentarer som svarar på frågorna jag ställde, mina frågor är inte besvarade. Tack till dom få som svarat! Nu lämnar jag denna tråd.

Ä

Förlåt ts om det blivit off topic ibland. För att svara mer direkt på dina frågor...

Sömnmetoder... Välj i så fall med omsorg något som känns rätt för dig och din bebis. Tassmetoden som någon länkade till är bra tycker jag.

Barnpsykolog... Kan jag absolut rekommendera! Jag tyckte det kändes jättebra. Givetvis gäller det ju att man får någon man trivs med och upplever som kompetent, annars är det vara att avsluta kontakten.

Sömnmedel... Skulle jag aldrig vilja prova. Om inte en skicklig barnläkare lyckas övertyga mig om att mitt barn faktiskt tar skada av sina sömnproblem...

Men först av allt... Uteslut allergier och överkänslighet som många föreslagit. Det kan mycket väl vara den snabbaste och enklaste vägen mot en förbättring.

Om du tycker att det är ett fåtal som har svarat på dina frågor så undrar jag vad du frågade..? Vad jag förstod så ville du höra våra tankar om er situation och den hjälp ni blivit erbjuden? Eller har vi så fullkomligt missuppfattat ditt syfte med tråden?

Jag måste säga att jag undrar samma sak som skogsvitter? Sedan vill jag säga att jag inte menar att du, TS, leker martyr.såg att mitt sista inlägg kunde uppfattas så, jag tycker att det är jättebra att ni försöker se alternativ till den situation ni är i nu.många i samma situation gör inte det då de inbillar sig att det inte kan vara annat än normalt och det ser jag inte gynnar någon.jag hoppas det blir bättre snart!

Och jag tycker att jag har svarat på dina frågor (på första sidan tror jag det var) men visst jag har också ställt följdfrågor om barnets sömn och undrat om du är ensam i detta eller om barnets pappa finns med i bilden.det är i all välmening och för att få en bredare bild för att bättre kunna ge svar men då du inte svarat på något av mina inlägg är det kanske där skon klämmer?