Min pappa på drya 40 år kommer snart att dö av sitt alkoholmissbruk! Han har ingen lever kvar och det är bara en tidsfråga. Inget man säger till honom hjälper, han förstår själv inte allvaret.. ändå var han för knappt ett årsedan inne på akuten för hans kropp kollapsade av all alkohol. Ändå bara han fortsätter och fortsätter.. är så arg, ledsen, besviken och maktlös....
Tror inte att han kommer sluta äta. Alltid vart glad i mat. Men han är dödsdömt pga alkoholen, till sommaren kommer han inte finnas mer om han tar en enda droppe till.. han dricker möngder dagligen.. även om han slutar är hans lever helt slut, finns inget kvar av den
Vet vad du pratar om...
Min pappa söp ihjäl sig när jag va 12 år. Idag är jag 34år. Kommer ihåg den dagen som det vore igår..
Sörjer att han inte finns idag o finns i mina barns liv.
Ja det gör så ont att mina barn kommer vara utan en morfar. Jag har två barn som jag vet han älskar! Har haft dom som en "morot" och bara få träffas i nyktert tillstånd men han struntar i allt och alla nu det är bara alkoholen som finns.. mina barn är så små så dom kommer inte ha något minne av sin morfar..
Kan du inte ringa socialen och förklara läget? Det kan ju bli tal om en LVM-anmälan om han är så pass dålig och gäller fara för ens liv.
/ Haft LVM
Hej TS,
min pappa var i samma läge som din i våras, med skillnaden att han är 67 år. Jag lyckades få ett LVM på honom innan vi visste exakt hur allvarligt det var och det blev hans räddning. Under de första två månaderna blev han sämre och sämre och kunde inte vara kvar på behandlingshemmet utan blev inlagd på sjukhus. Läkarna sa att han hade leversvikt med 0% chans att överleva. De sa att det handlade om dagar eller veckor, och om ett mirakel skedde kanske några månader men att han hade absolut noll chans att överleva.
I den tron levde vi till en dag i juni då pappa över en natt "vaknade upp". Han hade varit gravt alkoholdement av alla gifter som kroppen fick hantera när levern inte fungerade men från en dag till en annan svängde det. Pappa bodde på ett vårdhem i ytterligare några månader. I augusti flyttade han hem med massiva hemtjänstinsatser. I september sade vi upp alla sådana och nu bor han helt själv och klarar sig utmärkt. Visst, han har åldrats av denna pärs men han är frisk. Han äter antabus (vilket man visst kan göra trots dålig lever, däremot måste han vara väldigt försiktig med värktabletter) och inser att han fått en ny chans till livet.
Så, ge inte upp! Kämpa för att få in din pappa på behandling under LVM. Här nedan ser du kriterierna. Det verkar inte råda något tvivel om att han faller inom ramen för detta. Jag gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. Det tillsammans med hans levervärden räckte och från mitt samtal till omhändertagandet gick det inte ens två veckor. Jag räddade min pappas liv genom att vara jobbig mot honom och myndigheterna.
Det räcker med att det finns en bit stor som en tumme kvar av levern som är frisk för att det ska kunna gå vägen.
Lycka till!
Och jag förstår förstås alla dina känslor. Jag har varit arg och ledsen i många år, och sorgen och frustrationen under de månader vi trodde att varje dag kunde vara den sista var fruktansvärd. Jag förbannade att han tänkte dö ifrån mig, min bror, sina barnbarn. Att han supit bort fru och hem och tillgångar. Men det gav mig också kraft att kämpa för honom och hans sista tid. Vilket gjorde att den vård han fick räddade honom och vi har honom kvar. Kvar och nykter.
Ja, precis det jag sa innan! Håller med dig (Min oxå, men...) Det är bara köra på med LVM-grejen.
Man är råarg i början, idag är jag evigt tacksam.