Vi planerar en 2a och går det som detb ska blir det 2 år mellan barnen. Hur tycker ni det funkar ni som har barn med samma åldersspann?Anledningen att inte vill vänta längre är att vi vill inte att 1an ska börja förskola innan, hon ska alltså vara hemma. Hur har det funkat för er?
Hej. Har 20 månader emellan mina. För oss var det perfekt. Nu är äldsta snart 2½ och enligt mig hade denna period varit "värre" för henne att få syskon.
1 år och 10 månader mellan barnen, lillan är 3 månader nu så jag kan inte uttala mig om hur det funkar på sikt.
Vara gravid med foglossning och ta hand om en 1.5-åring är fruktansvärt. När ett lyft in i bilen, upp i barnstolen, upp ur sängen eller vadsomhelst gör att man har ont resten av dagen, det är inte hållbart. Det blev mycket läsa bok eller se på film för att jag inte kunde leka, och var vi ute och barnet sprang iväg och jag var tvungen att jaga ifatt... ja du kan tänka dig.
Nu när babyn är född så funkar det ganska bra, men hade vi inte haft 15 timmar förskola i veckan hade det varit svårt.
Babyn får inte ro att äta ordentligt när storasyskonet är i närheten och oftast antingen härjar runt och skriker eller vill vara med och gosa samtidigt - vilket leder till en hungrig bebis som vill äta ofta men aldrig äter klart, och jag får inte möjlighet att ge storasyskonet uppmärksamhet utan avbrott hela tiden. Det dagarna vi har förskola så kan jag i alla fall se till att bebis är mätt när vi hämtar, och sen sover snällt i 2-3 timmar och jag kan vara en bra mamma till storasyskonet också. Dagarna vi inte har förskolan till hjälp hälsar vi ofta på farmor för att babyn ska kunna äta i lugn och ro vid något tillfälle i alla fall.
Slutsats:
Det funkar att ha barn med två år emellan, men skaffar man dom tätt för att det stora ska slippa börja i förskolan så biter man sig själv i foten. Man måste (i alla fall vi) ha avlastning genom antingen förskolan eller vänner/släktingar för att babyn ska kunna komma till ro och äta ordentligt och inte vara konstant gnällig och vilja småäta hela tiden, och behöver bebisen uppmärksamhet konstant så blir man en väldigt dålig (=ouppmärksam och tråkig) förälder till det äldre barnet
Vi har 19 mellan våra..
Kan säga att det har inte alls varit så jobbigt som alla sa att det skulle bli eller som jag trodde.
Dottern var tidigt med allt och hon hjälpte verkligen till här hemma med hemmet när hon själv ville och med sin lillebror... Helt underbar...Och är fortfarande.. De är som bästa kompisar... Är jätte stolt över dom..
Vi ska få en bebis till i april och jag är nästan orolig för att den ska bli utanför :P
Men vet att det kommer gå bra.. De kommer vara 4 och nästan 6 år :)
Det kommer allt gå bra.. Klart det är tufft men det klarar ni :)
Jag har inga barn men har själv syskon tätt. Till lillebror är det 1 år och 9 månader och sen är det 1 år och 10 månader till lillasyster efter det. Vi har alltid haft jättekul ihop och verkligen uppskattat att vara så nära varandra i ålder. Vi gick 3 årskurser i rad (lillasyster hoppade upp en klass) och har därför haft stor hjälp av varandra med skolarbete, plugg och liknande och det var lätt för mamma och pappa att hjälpa mina småsyskon eftersom dom var insatt i det då jag bara läst det året innan :) Vi har lekt mycket ihop hela uppväxten och nu när vi alla är vuxna är vi också på ungefär samma plats i livet med plugg/precis börjat jobba, köpa lägenhet, sambo etc och det är också väldigt kul att kunna dela sånna aktuella händelser.
Mamma hälsar att det var jobbigt när alla var i dagisåldern och det var 2 blöjbarn åt gången men sen har det bara blivit lättare och lättare och roligare och roligare. Att småbarnstiden går så fort var ett stort plus, man slipper börja om med blöja, vaknätter etc när det första barnet äntligen är klar med sånt. Alla semestrar/aktiviteter har passat oss eftersom vi varit i ungefär samma ålder (ingen tonåring som tvingas med till lekland på semestern, inga småbarn som tröttnar i bilen på bilsemester etc).
Vi har fyra barn och femte på väg. De är födda juni -05, juli-07, juni-09, okt-11 och femman beräknad till jan-14, alltså ca 2 år mellan varje. Ingen av barnen har hittills gått på förskola.
Jag tycker att det har gått bra med den åldersskillnaden. När tvåan var ett par månader gammal blev storebror svartsjuk en period men det gick över relativt snabbt. Ganska snart började de få mer nöje av varandra.
När trean och fyran kommit har det gått ändå smidigare för då har de äldre syskonen haft varandra att leka med. Jag tycker också man blir bra på att göra saker med en arm 
Så jag tycker att det positiva överväger det negativa men visst är inte alla dagar som en dans på rosor Det känns t.ex. som att man behöver plocka mest hela tiden eftersom man har flera små som inte är speciellt bra på att städa efter sig men desto bättre på att plocka fram..
Jag handlar, går på olika läkarbesök, bvc, mvc, öppet hus osv med 2-4 barn och har gjort hela tiden. Vid viktigare läkarbesök försöker jag lösa så att nån annan kan passa de andra barnen under tiden men eftersom vi sista åren snittar på ca 1,5-2 vårdbesök i veckan går det långt ifrån alltid att skaffa barnvakt. Oftast går det bara bra att ta med flera barn men ibland blir det svettigt.
Kan tillägga att våra barn alla varit busiga och vilda som mindre, de tre äldsta har numera lugnat ner sig litegrann. Visst är/har det ibland varit jobbigt med tätt mellan barnen men kan tänka mig att man har jobbiga dagar ibland oavsett åldersskillnad. Vi har aldrig ångrat att vi har relativt tätt mellan barnen och varit hemma med dem trots att det innebär en hel del jobb för oss föräldrar.
Sen är det väldigt kul att se hur mycket glädje de har av varandra. Den äldsta har redan efterfrågat fler syskon efter den i magen
Vi har 2.7 år mellan ettan och tvåan. Sen har vi 2 år precis mellan tvåan och trean. Jag tycker det funkat bra.