Barn som känner sig oälskat och åsidosatt
Jag och barnets far är skilda sen flera år, där pappan har en ny familj och jag är själv. Vi har barnet lika mycket och barnet avgudar sin pappa och sin lillebror. Barnet tycker om sin bonusmamma men de har fortfarande efter flera år inte kommit varandra nära trots att hon funnits i hennes liv sen hon var liten.
Den senaste tiden har det varit ganska turbulent med mycket känslor där min dotter känner att den nya familjen är viktigare för pappan och att pappan inte har tid för henne. Pappan lägger mer eller mindre skulden på mig då jag har all tid i världen för vår dotter då jag lever själv men han har ju fler att ta hänsyn till då han har en ny familj. Men att bilda en ny familj är ju ett val han har gjort, inte jag.
Att dottern inte kommit sin bonusmamma närmare beror dels på att dottern inte lätt släpper någon inpå livet men också på det val familjen gjort. Dottern är enbart pappans ansvar, någon som helst egentid med bonusmamman har under dessa år aldrig funnits, inget engagemang alls. Som mamma gör det mig så ont att min dotter inte känner sig som en självklar del i pappans familj.
Jag känner mig helt maktlös och har ingen aning om hur jag ska få min dotter att må bra. Både pappan och bonusmamman är bra trevliga människor men de ser inte att valen de gör påverkar dottern.
Jag vet egentligen inte vad jag vill med tråden mer än att skriva av mig, och har någon varit med om samma och kommit tillrätta med det så får ni mer än gärna skriva några rader.