Hur mycket daltande är bra för barnen?

Jag ger mig inte på dig o blandar inte ihop dig ;)

Jag svarade på ett inlägg skrivet av dig där du skriver hur man bör göra som bonusförälder. Att man får lov att diskutera med föräldern men inte själv "ta tag i det" senare. Inte själv fostra... Sedan avslutar du med att ni gör så i er familj.. Det lät väldigt - mästrande.. Om det inte var menar så ber jag om ursäkt :)

Men det lät som om du ansåg att alla skall göra som ni gör o jag skrev att vi gör på ett annat sätt plus att det finns ännu fler som gör på fler sätt :)

Jag avslutade mitt korta inlägg med "Så gör vi i vår familj"  - menat att i andra familjer kanske man gör på ett annat sätt. Då ska man alltså få till svar "Ditt sätt eller inget"? Trevligt"..

som du skrev det så lät det mästrande, lite som att du skrev ts på näsan om hur den minsann ska fungera (som i din familj). du tycker ju att hon ska ha noll med barnets uppfostran att göra, så som ni går i er familj. det lät faktiskt inte trevligt utav DIG.

Om det var så du menade då är det ju bra :) Dock var vi ju flera som läste det annorlunda så din mening kanske inte framgick helt? Ibland är det inte helt lätt att få fram exakt det man menar i en text eftersom de som läser inte alltid uppfattar "tonen". Det har hänt mig flera gånger oxå - jag tycker jag är supertydlig i vad jag menar men det uppfattas helt fel ;)

Det händer mycket när man är borta någon dag... jag tror att dom flesta har läst trådens första inlägg fel, Jag skrev inte att det var daltande att hans dotter kom upp i vår säng, jag skrev heller inte att det skulle vara några problem med att o gjorde det. men när nattningarna inte har fungerat tidigare då föräldrarna legat och låtsas sovit i sängen och låtit barnet röjja runt tills hon somnar av utmattning ( kan ta en timme) man ligger alla tre i sängen, barnet brer ut sig och i princip puttar iväg oss från sängen. det var därför vi började låta henne sova i egen säng, så inte vår nattsömn ska bli rubbad och inte hennes egen. Hon vet att vi finns där för henne på nätterna och vi föser inte henne där ifrån. men hon sover heller inte bra hos oss i vår säng. Man märker tydligt att när hon vaknar på natten så vill hon veta var vi är, vill komma och få närhet men sen är det bra, då menar jag som så att man lika gärna kunde ha burit tillbaka henne till sängen igen när hon somnat eller att försökt leda henne tillbaka till sängen när hon kommer och att man istället lägger sig breve henne så hon somnar i sin säng igen. så det inte kommer tillbaka i rutin att sova i stora sängen. 
Jag förstår att alla familjer gör olika, för alla vi människor är också olika, men man måste också respektera att andra inte gör samma saker som en själv, för andra saker fungerar hos andra familjer. Man ska såklart se till barnets behov, i alla lägen! och det spelar ingen roll om det är bonus barn eller egna barn, barn är barn.
men det man läser här om att styvmorsan, bonusmamma, pappans tjej, ja you named it, inte har någonting att säga till om? är det så ni resonerar? Barn ska ha respekt och lyssna på andra vuxna, det är inte bara biologiska mamma eller pappa som bestämmer och det ska ett barn lära sig tidigt. på dagis är det dagispersonalen som bestämmer, och när bonusdottern är här så är det jag och pappan som bestämmer. Det har ingenting med mamma och pappa att göra. bonusdottern tycker mycket om mig, jag sätter gränser precis som vilken vuxen människa som helst.  När bonusdottern är här så tar både jag och min sambo lika mycket ansvar över henne, hon är ju med i vår familj. 

Du kan göra tillägg i trådstart. Läser man dina senare inlägg ser man mer vad du menar men i din trådstart verkar du ganska oförstående och många har nog bara läst trådstarten när de svarat. Sen undrar jag om inte ordet dalta kan vara fel ord i sammanhanget? Handlar det inte mer om att försöka ändra rutiner, att man hamnat fel, kan va svårt bryta.

Jag känner igen mig, har liknande fast min är bara ett år, hoppas verkligen vi inte är där fortf när hon är tre! Jag lägger helst tillbaka henne i sin säng när hon somnat men ibland är det enklast hon ligger kvar bredvid mig.

Det jag menar är ju överlag, föräldrar nu för tiden daltar mer med sina barn, sätter barnen på en pidestal och jag undrar om det verkligen är bra för barnen eller om det är för föräldrarnas skull. Daltandet har ingenting med nattningen o göra i vårat fall, jag uttryckte mig kanske inte tillräckligt i första meddelandet. 
man tycker ju det är så gosigt när barnet sjunger och leker med sina fötter, man njuter av att vara nära sitt barn, och vid nattning ser man det som en mysig stund. JA absolut, men till viss del. Man hjälper väl inte barnet att komma till ro genom att låtsas sova breve i sängen, så barnet kan göra en mängd andra saker bara för att inte sova. Det är väl föräldrarnas uppgift att hjälpa sitt barn så barnet kan komma till ro, få rutinerna att fungera så att barnet mer kan känna sig trygg.  Jag pratar inte om att barnet inte får komma upp i sängen på natten, det jag säger är att vaknar barnet på natten så finns det andra saker som man kan göra än att ta upp barnet i sängen. I mitt fall här hemma så är det ju mycket släpp på rutiner eftersom att vi bara har henne varannan helg, men det känner inte jag att det hjälper barnet ( misstolka mig inte, snälla. Jag är väl en vuxen kvinna och även fast jag inte har egna barn så kan jag väl ändå se vad just detta barnet behöver, ellerhur?) Eller är man helt oförmögen att se saker bara för att man själv inte är mamma? Jag tror att man som utomstående ( alltså inte är mamma eller pappa till barnet) har lättare för att se saker, saker som kanske gör det lättare för barnet. 
hemma hos oss blir det mycket daltande just för att vi träffar barnet så sällan, men det här daltandet kommer från pappans dåliga samvete att han inte kan ge sin dotter den tiden som han vill, hur som helst så behöver barnet hjälp att komma till ro, och jag ser inte att låtsas sova är ett sådant hjälpmedel. det är ett sätt för pappan att få vara nära sin dotter, men att det inte hjälper barnet. 
Treåringen behöver stor hjälp med att få ro, komma till ro och vara i ro. och jag ser ingen slags hjälpmedel med att låta henne somna in själv av utmattning.
Anledningen till att pappan sätter taggarna utåt när hans barn kommer på tal är för att han inser att jag har rätt, men att han själv inte kan tygla sina känslor. och hur vet jag det tänker ni säkert?? jo jag lever med honom, tror ni seriöst inte att vi samtalar med varandra? Han inser ju själv att alla hans pappakänslor går överstyr när han vill mer än vad han kan. 

Hur skulle du vilja att nattningen gick till då? Hur tycker du att pappan ska göra för att hjälpa sin dotter att komma till ro? 

Att man gör nattningen till en mysig stund tillsammans med barnet, man kan läsa en eller två sagor medans hon dricker sin välling, sen är det sovstund och då ska barnet ligga stilla och vara tyst, man kan klia barnet på ryggen tex. Protesterar barnet så skulle jag ha resonerat med barnet att ligger man inte stilla och försöker sova så går jag ut, då testar säkert barnet en så då får man gå ut en liten stund, sen komma in igen och förklara för barnet varför man gick ut. 

 

Funkar säkert jättefint på vissa barn, men endel barn funkar det inte så på. Man måste se till varje barns egna lilla behov, och bemöta dem så som de är skapta. Det kanske just är så hans dotter funkar, att detta är hennes sätt att få trygghet och särskilt viktigt när det bara är helgpappa.
Kallar själv mitt ex semesterpappa, för han har endast lovdagar, så jag är mycket på honom om att när barnen är hos honom så se till o va med dom! Hade hans tjej blivit frustrerad över det, så skulle jag ifrågasätta hennes syfte i det.

Jaha. Själv är jag inte förtjust alls i den sortens utpressning och har därför aldrig ägnat mig åt sådant.

alla är vi olika. men hur nattar du dina barn då? 

nu är vi där igen, varför skulle jag bli frustrerad över att han vill vara med sitt barn? 
 

Visst finns det de (speciellt separerade föräldrar) som sätter sitt barn på piedstal, absolut. Men de flesta gör nog det inte.

Mycket av det du beskrev är inte daltande, utan mer ett förhållningssätt och en sak till. 

Så kom också den meningen som verkar genomsyra många när det gäller barn, det verkar som att att sätta gränser och ha regler är det viktigaste när man ska vägleda ett barn genom livet fram tills de är vuxna. 

Gränser sätter man kring sig själv, regler är något man använder när det behövs, enligt mig i varje fall. En treåring bör lära sig att respektera andras gränser (det är en mognadssak hur de klarar av det), genom att, i den mån det fungerar, respektera deras gränser.

Regler behövs ofta inte, vanor kanske är bättre att använda.

Sedan måste man ju som förälder inse att ens barn inte alltid är änglar, när de gjort något dumt, så får man självklart ta det med barnet och hantera det så att det inte upprepas igen     

Jag gör samma, ligger bredvid tills hon somnat, kan ta lång tid ibland, särskilt om hon är övertrött. Har försökt med sjunga, läsa saga, men det kan bli värre. Jag vill att hon är still men finns gränser för vad man kan göra. Hon gillar inte att man kliar henne. De saker du nämner, är det vad du tror kan funka på barn generellt, eller vet du att det funkar på hans barn?

Vad gör han som är dalt i andra sammanhang?

Jag tycker att det låter så. Eftersom att det bara är frågan om helger. Vänd på det och svara på frågan varför du inte kan unna honom och dottern denna anknytning?(för jag ser det så, att det är deras sätt att knyta an).

Börjar hon inte bli lite stor för att snutta välling till sömns?
Tänk på tänderna.

Våra nattningar har bestått av ev bad, borstning av tänder. Sedan lägger barnet sig i sängen och vi sjunger en kort snutt för dem och säger natti och går ut. 
Det är en beskrivning av en av våra normala nattningar, är dom sjuka eller så, då får man naturligtvis ta det efter det. Då blir det kanske nattning i vår säng istället.
Men överlag så är jag emot de långa utdragna läggningarna där det ska läsas och klias osv. Det gör vi i så fall innan läggningen. 

Ts- Går det att prata med mamman?
I så fall kan du ju fråga henne hur hon gör vid nattning, vad hon tycker fungerar bäst.
Om du upplever att flickan är svår att få till ro så är det kanske bra att ha likartade kvällsrutiner hos båda föräldrarna. 

Det är ett minus när det gäller tänderna, absolut, men mitt barn gjorde det (och tänderna har han aldrig haft problem med).

Vi låg bredvid tills han somnade, det var ett väldigt bra sätt att få korta nattningar, han somnade ofta väldigt snabbt då, men å andra sidan så försökte vi aldrig få honom somna före det han var trött.  

Hon äter ibland inte så bra på dagarna så därför har nog vällingen blivit som ett kompliment endast kvällstid vid läggdags. Ja hade vi haft dom läggningarna så hade det ju varit grymt!! Hur gjorde ni när ni började med det? tänkte i början. hur gammal var barnen då och hur reagerade dom när ni gick ut? När vi får egna barn sen så ska jag absolut försöka med den metoden. 
Mamman går inte att prata med, så det är bara att glömma. knappt att pappan vill göra det heller....
Så som nattningen är nu, var den även när de bodde tillsammans. Men hon kanske har ändrat..