• Anonym (yat)

    Varför har jag mer problem med mina styvbarn än mina egna?

    Är styvmamma åt 3 och bio åt två, men har problem att ta del av deras upplevelser (styvbarnen) så som för mina egna. Har problem att känna samma empati, sorg, glädje och samvete som för mina egna. Fast att jag har mina styvbarn 50-50... Med upplevelser menar jag, att bli stolt över och få tårar i ögonen över uppvisninngar de är med i etc. Empati, samvete och allt det där menar jag att jag ex vis mår mindre dåligt över att de blir ledsna efter man har sagt ifrån, att jag inte får akut dåligt samvete när någon kompis el dyl varit elak så som jag kan få för mina egna. Men jag har känslor, empati, samvete etc för mina styvbarn, bara inte alls lika mycket. Jag känner att jag lätt kan sätta styvbarnen på plats för det ska de banne mig bara ha efter att varit så ego gällande många saker, så som att inte dela med sig, ha det bästa etc. Med mina kan jag bli lite mer ödmjuk samtidigt som jag kan bli mycket strängare mot mina egna. Jätte invecklat, jag vet..., även för mig. Men om mina styv sätter den attityden till att de tänker minsann inte dela med sig eller att de typ inför mina bio säger att det här är  min plats för det har pappa sagt, och så är det inte ens så. Då kan jag känna nej nu jäklar ska du sättas på plats, medan om det var mina egna bara hade sagt ifrån och sen kanske tyckt det var varit en petitess. Vill verkligen inte känna såhär
  • Svar på tråden Varför har jag mer problem med mina styvbarn än mina egna?
  • Anonym (nn)

    Som nån annan sa, bonusbarnen har ju en mamma också, förstår inte din man det? Om nån av hans barn blir avis måste han förklara förklara förklara. Dina barn har bara ett hem?

  • pluvdo
    Snigeln skrev 2013-11-13 07:12:52 följande:
    Jag har en bonusdotter och 3 barn tillsammans med maken. Jag tänker att om man skulle känna exakt likadant och lika starkt för bio- och bonusbarn så beror det inte på en utmärkt relation till bonusen, utan på att det är något fel i relationen till biobarnen.
    Men först skall jag gå in i garderoben och säga pisspotta... men säg det inte till mamma.
  • Anonym (yat)

    Mina barn har bara ett hem, ja. Deras pappa försörjer dem inte på något vis. Allt hänger på mig.

    Jo han förstår det på ett sätt, men ni vet får jag "särbehandla" mina så får ju han, och då är jag rädd att han börjar så och sårar mina barn på köpet, då styvpappan är den enda referent till pappa de har. Manliga förebilden i vardagen osv.


    Anonym (nn) skrev 2013-11-13 12:12:53 följande:
    Som nån annan sa, bonusbarnen har ju en mamma också, förstår inte din man det? Om nån av hans barn blir avis måste han förklara förklara förklara. Dina barn har bara ett hem?

  • Anonym (Bonusmamma)

    Oj, vad det låter jobbigt att känna sådär! Jag är själv bonusmamma till två och vi försöker oss nu på vårt första gemensamma. Jag har inga som helst föreställningar om att jag kommer att känna likadant för alla barn. Inte heller tänker jag så, att alla barn här då ska få lika många julklappar och presenter på födelsedagen eller lika mycket kläder. Givetvis kommer det gemensamma barnet att få mer, eftersom han/hon bara får presenter och kläder i ett hem. Det är väl mest rättvist?! Här köper vi kläder till bonusbarnen, men när det gäller dyrare grejer som vinterskor och ytterbyxor säger jag ifrån. Min sambo betalar ju underhåll för sådana saker och det är mammans uppgift att betala för sånt.

    Försök inte göra situationen till någonting den inte är. Ta inte på dig ansvar som inte är ditt och som du inte vill ha. Kom ihåg vilka rättigheter och vilka skyldigheter du har. Allt du gör utöver det är bara bonus, men det är ditt eget val.
    Och det kanske viktigaste jag lärt mig (och det tog ett bra tag): Försök inte tvinga fram känslor som inte finns där. Det kommer enbart att leda till dåligt samvete för din del och du kommer med tiden att bli olycklig i ditt eget hem om du inte tar tag i saken. Du är DINA barns mamma, du har ansvar för DEM. Så länge du behandlar bonusbarnen väl finns det ingen anledning att må dåligt.

  • Anonym (yat)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2013-11-17 09:18:42 följande:
    Oj, vad det låter jobbigt att känna sådär! Jag är själv bonusmamma till två och vi försöker oss nu på vårt första gemensamma. Jag har inga som helst föreställningar om att jag kommer att känna likadant för alla barn. Inte heller tänker jag så, att alla barn här då ska få lika många julklappar och presenter på födelsedagen eller lika mycket kläder. Givetvis kommer det gemensamma barnet att få mer, eftersom han/hon bara får presenter och kläder i ett hem. Det är väl mest rättvist?! Här köper vi kläder till bonusbarnen, men när det gäller dyrare grejer som vinterskor och ytterbyxor säger jag ifrån. Min sambo betalar ju underhåll för sådana saker och det är mammans uppgift att betala för sånt.

    Försök inte göra situationen till någonting den inte är. Ta inte på dig ansvar som inte är ditt och som du inte vill ha. Kom ihåg vilka rättigheter och vilka skyldigheter du har. Allt du gör utöver det är bara bonus, men det är ditt eget val.
    Och det kanske viktigaste jag lärt mig (och det tog ett bra tag): Försök inte tvinga fram känslor som inte finns där. Det kommer enbart att leda till dåligt samvete för din del och du kommer med tiden att bli olycklig i ditt eget hem om du inte tar tag i saken. Du är DINA barns mamma, du har ansvar för DEM. Så länge du behandlar bonusbarnen väl finns det ingen anledning att må dåligt.
    Javisst är jag mina barns mamma, men samtidigt de andra lever med mig varannan vecka och något jag tagit på mig som jag måste investera i, så är det. Man kan inte hålla på vara petig på vad som legat i magen och inte. MEN såklart kommer jag aldrig, och tänker aldrig, sluta vara mamma till mina egna barn!! Där kommer jag för all framtid att finnas villkorslöst.
  • Anonym (undrande leena)

    jag undrar, om man nu "naturligtvis" känner mer för ett biologiskt barn än ett barn som inte är en eget?


    Hur fungerar det då med adoptivbarn? För de är ju inte ens biologiska.. Kanske har de kommit in i ens liv när barnet är några år, precis som en eventuell bonus gjort.

    Är man då lika stolt och känner samma känslor som för en bonus, eller ännu mer känslor trots att adoptivbarnet är icke biologiskt?

    Jag själv är både bonus- och biomamma. I och att mina "bonusbarn" funnits i mitt liv i 13 år, sedan de själva var väldigt små, känner jag faktiskt ingen skillnad. Kan bli lika stolt, glad, arg oavsett om det är min egna unge eller min "bonusunge"....

  • Ann Cistrus
    Anonym (undrande leena) skrev 2013-11-30 11:57:39 följande:

    jag undrar, om man nu "naturligtvis" känner mer för ett biologiskt barn än ett barn som inte är en eget?


    Hur fungerar det då med adoptivbarn? För de är ju inte ens biologiska.. Kanske har de kommit in i ens liv när barnet är några år, precis som en eventuell bonus gjort.

    Är man då lika stolt och känner samma känslor som för en bonus, eller ännu mer känslor trots att adoptivbarnet är icke biologiskt?

    Jag själv är både bonus- och biomamma. I och att mina "bonusbarn" funnits i mitt liv i 13 år, sedan de själva var väldigt små, känner jag faktiskt ingen skillnad. Kan bli lika stolt, glad, arg oavsett om det är min egna unge eller min "bonusunge"....


    Jag tror man tar till sig ett adoptivbarn på ett annat sätt eftersom man då också har ett föräldraansvar och därmed lika mycket att säga till om som en biologisk förälder. Ett adoptivbarnär ditt barn även efter en skilsmässa, något som ett bonusbarn inte är. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Anonym (undrande leena)
    Ann Cistrus skrev 2013-11-30 13:25:54 följande:
    Jag tror man tar till sig ett adoptivbarn på ett annat sätt eftersom man då också har ett föräldraansvar och därmed lika mycket att säga till om som en biologisk förälder. Ett adoptivbarnär ditt barn även efter en skilsmässa, något som ett bonusbarn inte är. 
    Jo, så är det ju. Det jag funderade över var när någon i tråden skrev att man inte har samma känslor i o m att bonusen inte är biologisk. Därav min tanke med adoptivbarn. Adoptivföräldern är ju vårdnadshavare men fortarande inte biologisk förälder, och därav borde inte dessa "naturliga band" då finnas. Om det nu är så att man känner en viss känsla för ett biologiskt barn och något annat för icke biologiskt. 
  • Anonym (Bonusmamma)
    Anonym (undrande leena) skrev 2013-12-01 12:08:37 följande:
    Jo, så är det ju. Det jag funderade över var när någon i tråden skrev att man inte har samma känslor i o m att bonusen inte är biologisk. Därav min tanke med adoptivbarn. Adoptivföräldern är ju vårdnadshavare men fortarande inte biologisk förälder, och därav borde inte dessa "naturliga band" då finnas. Om det nu är så att man känner en viss känsla för ett biologiskt barn och något annat för icke biologiskt. 
    Konstig sak att fundera kring. Ett adoptivbarn ÄR ju ens EGET barn, precis som biologiska barn. Därav känslan "Det här är MITT barn", en känsla man inte har för sina bonusbarn...
  • Anonym (undrande leena)
    Anonym (Bonusmamma) skrev 2013-12-01 13:59:56 följande:
    Konstig sak att fundera kring. Ett adoptivbarn ÄR ju ens EGET barn, precis som biologiska barn. Därav känslan "Det här är MITT barn", en känsla man inte har för sina bonusbarn...
    Jag tycker snarare att det är konstigt att någon annans fundering för dig är konstig. Det jag funderar kring kanske inte alls är det du funderar kring, det betyder inte att det är konstigt. Vi är bara olika.

    Ja, visst är ett adoptivbarn något som blir ens barn. Men fortfarande är det ju inte biologiskt. Och här i tråden pratades det om att vissa känslor bara kommer om barnet är biologiskt.
  • Anonym (Bonusmamma)
    Anonym (undrande leena) skrev 2013-12-01 16:02:14 följande:
    Jag tycker snarare att det är konstigt att någon annans fundering för dig är konstig. Det jag funderar kring kanske inte alls är det du funderar kring, det betyder inte att det är konstigt. Vi är bara olika.

    Ja, visst är ett adoptivbarn något som blir ens barn. Men fortfarande är det ju inte biologiskt. Och här i tråden pratades det om att vissa känslor bara kommer om barnet är biologiskt.
    Okej, jag trodde vi pratade om skillnaden mellan egna barn och bonusbarn och de känslor man har för barn. Jag har viss personlig erfarenhet av adoptivbarn och har därför svårt att se skillnaden i känslor för ett adoptivbarn och ett biologiskt barn. Men som du sa, alla är vi olika...
Svar på tråden Varför har jag mer problem med mina styvbarn än mina egna?