• Sunshine02

    Behöver hjälp angående utredning, autism och delad uppmärksamhet

    Hej!

    Jag behöver verkligen hjälp med en fråga för jag hittar ingen info kring det någonstans. Misstanken om någon form av "mild" autism har funnits länge ang. sonen, jag la det hela på hyllan för ett tag efter förra utredningen som visade på vissa svårigheter men då inte fick diagnos. Han var då 2,5 år. Nu har förskola även dom påtalat vissa saker, bland annat att lek med kompisar inte riktigt funkar (han kommer inte riktigt in i någon lek med andra barn eller endast kort stund) och lite med kommunikationen men som de inte riktigt kan sätta fingret på vad. Saken är den att det som förbryllar mig lite är att personalens största problem är nog att han söker uppmärksamhet/bekräftelse på allt, vilket han gör hemma hela tiden också. Som t.ex. om det säger till om ytterkläder på förskolan när de ska ut så berättar han "nu går jag och hämtar kläderna" "nu har jag hämtat dom" etc etc. Alla barn där söker givetvis bekräftelse/uppmärksamhet men de upplevde det annorlunda och mycket mer med min son.

    Han är också väldigt social och pratar hela tiden men det känns softa som han babblar på och inte lyssnar på vad jag vill säga eller svara. Har ett bra språk men har ändå svårt att berätta saker som man frågar och som kräver mer "fritt tänk". Sen är det mycket upprepningar, ekotal etc. Han kan svara på frågor och saker och ting man säger om det ligger i hans intresse just då men är det inget som han bryr sig så mycket om just då får man fråga/tjata många ggr innan man får svar.

    MEN, just detta med att han hela tiden pockar på uppmärksamhet på ett eller annat sätt, det kanske låter dumt men brukar/kan det vara så vid en mild form av autism?

    Han har även hyffsat god ögonkontakt även om den kanske inte alltid är så intensiv som jag upplever mer med andra jämnåriga. Han delar ofta uppmärksamhet kring saker, vilket han gör väldigt mycket att man ska kolla på vad han gör, vad han ser eller annat och känns ändå som han hyffsat ofta kollar tillbaka för att dela upplevelsen. Undrar samma där Brukar/kan barn med mild form av autism göra det?

    Vet inte hur jag ska tänka kring ny utredning, det är på sätt och vis på gång men vet inte om vi borde vänta längre eller inte. Samtidigt känns det nödvändigt att göra något åt det hela. Han är ca 4 år.

    Ibland har jag undrat om det inte rör sig om adhd istället, men lägger man ihop allt så känns det inte som att det rör sig om det. Har många rutiner för sig, närhet på hans villkor etc etc.

  • Svar på tråden Behöver hjälp angående utredning, autism och delad uppmärksamhet
  • blubbblubb

    Det är ju svårt att säga något när man inte vet hur förra utredning skedde och vad som sades av det. Min dotter är utredd på BUP nu och det sades tydligt när vi skulle återkomma för uppdaterad utredning. Du skriver att det största problemet din son har är att han vill ha bekräftelse. Det är tillhör ju inte alls symtomen på autism, även om det säkert finns barn med autism som har det. 

    Jag skulle nog i första hand rekommendera att du ber förskolan kontakta en specialpedagog som får komma tid och observera din son under några timmar och ge råd till förskolan hur de ska bemöta honom. Tala sen med specialpedagogen och fråga om de rekommenderar en utredning.

    Kan du ge exempel på saker som man frågar som kräver fritt tänk tillbaka?

  • Sunshine02
    blubbblubb skrev 2013-11-14 10:54:34 följande:
    Det är ju svårt att säga något när man inte vet hur förra utredning skedde och vad som sades av det. Min dotter är utredd på BUP nu och det sades tydligt när vi skulle återkomma för uppdaterad utredning. Du skriver att det största problemet din son har är att han vill ha bekräftelse. Det är tillhör ju inte alls symtomen på autism, även om det säkert finns barn med autism som har det. 

    Jag skulle nog i första hand rekommendera att du ber förskolan kontakta en specialpedagog som får komma tid och observera din son under några timmar och ge råd till förskolan hur de ska bemöta honom. Tala sen med specialpedagogen och fråga om de rekommenderar en utredning.

    Kan du ge exempel på saker som man frågar som kräver fritt tänk tillbaka?
    Ja det är så himla svårt att veta! Han kan mycket väl svara på frågor, vad han vill ha för mat, vad han vill göra ( hemma iaf) etc. men det är svårt att få till en dialog där man liksom "ger och tar" i en konversation. Blir ofta så att han bara babblar på utan att höra vad man säger, eller helt enkelt inte svarar. Men är det något han vill så vill han ha svar på en gång och kan inte vänta. Väldigt svårt att förklara det hela. Han har också mycket ekotal från film/böcker, upprepar sig själv mycket och kan fråga samma sak många ggr fast man redan svarat på frågan (ungefär som att han inte fått ett svar). Svårt överhuvudtaget att återberätta någonting när man frågar om något men kan då och då säga saker spontant som hänt men när man försöker föra en dialog kring det så har han redan bytt ämne igen.

    Svårt att säga om han söker bekräftelse eller varför men han talar hela tiden om saker "nu går jag och tvättar händerna" "nu har jag tvättat händerna".. osv. de upplever på förskolan de andra barnen vill ha uppmärksamhet men på ett annat sätt. Han mer talar om hela tiden vad som sker ungefär. Vill gärna ha vuxna i sin närhet på förskolan men drar sig ofta undan barnen. Lite bristande föreställningsförmåga men ber man han låtsas något så kanske han tar efter det, men kommer liksom inte på det själv. Han kan säga ibland till något barn om att leka något speciellt och så springer de till en plats, men sen kan han ändå gå därifrån efter 1 min och göra något annat. Det blir aldrig någon "riktig" lek med andra. Om än väldigt ytlig..

    Har mycket rutiner för sig och att saker och ting ska vara på samma sätt hela tiden. Vilket de också märkt på förskolan att han vill göra samma aktiviteter vid samma tillfällen och vill ha det på det sättet. Kopplar väldigt ofta också ihop saker och ting han kanske fått i ett speciellt sammanhang och förväntar sig då samma som gången innan. Han skapar sig rutiner, att han vill ha det på samma sätt kring VÄLDIGT mycket. Kan få stora utbrott om något sker på fel sätt, men kan lyckas avleda det. Hur som helst märker man han blir frustrerad när det blir "fel". Rutiner även kring maten etc. vill ha på samma musik varje gång han ska äta och vill alltid ha en viss färg på tallrik men kan acceptera att få en annan färg på tallriken om jag noga förklarar varför han inte kan få den färgen han ville ha.

    Märker en tendens till att ta saker och ting bokstavligt (däremot inte alltid). Enormt intresse för bokstäver och siffror men framförallt siffror. Räknar på flera språk.

    När han leker med mig så kan det se ut som t.ex. en "affärslek" utåt sett men leken sker i princip så samma sätt varje gång utan att direkt utvecklas. Utifrån hans ålder borde man kunna förvänta sig lite mer av leken. Hans rum kan stå orört i en hel vecka ibland och han endast kör med någon bil eller dylikt på diskbänken eller så.

    Finns mer än det här att säga. Ska träffa utredningsteamet snart igen för att prata igenom. Skrivit 8 a4 sidor så det finns en del att ta upp. Förra utredningen visade på vissa svårigheter med lek, repetativt beteende, rutiner och det kommunikation men inte tillräckligt för diagnos. Vissa av svårigheterna kvarstår på samma sätt precis som förra utredningen när jag läst igenom, men nu är han ju också äldre och det kanske på ett sätt blir llite mer tydligt. Men ja det är svårt, utåt sett ser han ut som vilket barn  som helst om man inte är med honom varje dag.

  • idétorka

    Jag har inte så mkt egna erfarenheter av autism, men när du skriver så slår det mig hur mina egna barn fungerar, speciellt min blivande 4-åring gällande att fråga och fråga och fråga. Man svarar exakt samma svar flera gånger och så känns det som att barnet inte hör.... Men jag har insett att det beror på att dom inte förstår.

    Om hon frågar om formulerar jag mig olika för varje gång, tills det verkar som att svaret uppfattats. Även om det känns som att mitt svar är enkelt och lättbegripligt från första början så går det ibland liksom inte in förrens jag sagt det på flera olika sätt. Allt har blivit lättare sen jag lärde mig översätta "va?" till "jag förstår inte"

  • Sunshine02
    idétorka skrev 2013-11-14 20:45:03 följande:
    Jag har inte så mkt egna erfarenheter av autism, men när du skriver så slår det mig hur mina egna barn fungerar, speciellt min blivande 4-åring gällande att fråga och fråga och fråga. Man svarar exakt samma svar flera gånger och så känns det som att barnet inte hör.... Men jag har insett att det beror på att dom inte förstår.

    Om hon frågar om formulerar jag mig olika för varje gång, tills det verkar som att svaret uppfattats. Även om det känns som att mitt svar är enkelt och lättbegripligt från första början så går det ibland liksom inte in förrens jag sagt det på flera olika sätt. Allt har blivit lättare sen jag lärde mig översätta "va?" till "jag förstår inte"
    Ja oavsett diagnos eller ej så är ju han också som andra barn är mest också. Däremot har det varit så mycket just kring samspelet i en kommunikation och det andra som jag skrivit om som gör mig fundersam. Jag har låtit det vila nu ganska länge men sen tog förskolan upp det. Kan också använda sig mycket av färdiga fraser från t.ex. böcker/filmer. Det är ganska komplicerat att beskriva allt tycker jag och ibland svårt att veta vad som beror på vad.
  • Dimisi

    Någon skrev att det inte ingår i diagnos-symtomen för autism att vara uppmärksamhetskrävande, men jag tänker att det där med att de alltid utgår från sig själva och inte kan förstå att någon annan kanske inte alls vill leka/göra/prata om samma sak ofta upplevs uppmärksamhetskrävande.

    Fram till vår son med autism och adhd var 5 år kunde han inte leka någonting själv. Han höll gärna på med små projekt, meka, gräva, klippa, limma, men behövde hela tiden hjälp med nya idéer som var svårare än vad han själv klarade av. Adhd:n gjorde nog att han var extra otålig, men just det där med att förvänta sig att alla runtomkring ska vara insatta i hans projekt och komma med hjälp när han behöver det tillhör nog autismen. Att vara med i hans projekt är dessutom inte särskilt roligt för någon, särskilt inte andra barn, för han kör helt efter sin egen plan. 

  • Sunshine02
    Dimisi skrev 2013-11-16 23:17:03 följande:
    Någon skrev att det inte ingår i diagnos-symtomen för autism att vara uppmärksamhetskrävande, men jag tänker att det där med att de alltid utgår från sig själva och inte kan förstå att någon annan kanske inte alls vill leka/göra/prata om samma sak ofta upplevs uppmärksamhetskrävande.

    Fram till vår son med autism och adhd var 5 år kunde han inte leka någonting själv. Han höll gärna på med små projekt, meka, gräva, klippa, limma, men behövde hela tiden hjälp med nya idéer som var svårare än vad han själv klarade av. Adhd:n gjorde nog att han var extra otålig, men just det där med att förvänta sig att alla runtomkring ska vara insatta i hans projekt och komma med hjälp när han behöver det tillhör nog autismen. Att vara med i hans projekt är dessutom inte särskilt roligt för någon, särskilt inte andra barn, för han kör helt efter sin egen plan. 
    Ja det är nog mycket på sättet du beskriver det. Nu har jag också försökt tänka på, på vilket sätt detta sker för att jag ska kunna ge en bra bild av det hela när jag träffar utredningsteamet. Han vill ju hela tiden ha uppmärksamhet på det sättet att man ska leka med honom, hjälpa till med något osv. och det är väldigt mycket att han hoppar från grej till grej. Ett exempel. när han ville ha mandarin och han lyssnade på musik. "mamma skala mandarinen" jag "ja jag hjälper dig snart ska bara sätta upp håret klart" (som jag höll på med då) "mamma skala mandarinen" jag "ja jag är klar alldeles strax", hinner knappt börja skala höj volymen, det är för tyst" "ja jag kan hjälpa dig med det men just nu håller jag på att skala.." "han "det är för tyst..".. Väldigt mycket att han avbryter en, tjatar och börjar man hjälpa med något så skulle jag redan ha hjälp till med något annat. Svårt att förklara. Fast det blir lite mer tjat än vad jag skrev här. Jag vet inte hur andra lever men jag har aldrig någonsin på tv, musik, dator osv. för min egen skull när vi är tillsammans. Det går liksom inte. Vill jag ibland lyssna på min musik så stänger han av den och kräver hans musik. ;) Och det handlar liksom inte om att han är bortskämd..

    Som sagt har han även bra språk (om man bortser från ekoali och upprepningar) men har ändå svårt att föra en dialog om det inte ligger i hans intresse som han vill jag ska svara på. Men försöker jag spinna vidare på något han tar upp, så byts ofta ämnet lika snabbt och det kändes lite som att han inte alltid var så intresserad av vad jag svarade. Det blir aldrig något direkt "småprat".
  • Blixa

    Din son låter så väldigt lik min (tror jag sagt det tidigare ;) ).

    Han var precis så när han var mindre. "Rapporterade" allt han gjorde till mig. Jag kommer ihåg att när storasyster hörde Kents låt "Jag kan inte ens stå om du inte ser på" på radio så sa hon att det handlade om honom.  ALLT skulle jag titta på och helst upprepa. Det dög liksom inte att jag svarade "mm" eller "okej", jag skulle svara med hela meningen; "Nu går jag och tvättar händerna" "Ja, nu går du och tvättar händerna".

    Jag vet inte exakt varför det var så, men jag tänker att det har någonting med självuppfattning och känsloreglering att göra. Att försöka att förstå sig själv i världen.    

    Som en liten tröst kan jag väl säga att detta lugnat sig betydligt. Sonen är 8 år nu och kan göra det mesta utan att jag tittar på. Det som är kvar är att han väldigt ofta vill att jag ska titta när han spelar Minecraft. Och ibland att jag ska spela Minecraft (d v s göra precis som han säger i spelet). Ofta tar han över efter mindre än en minut.

  • Sunshine02
    Blixa skrev 2013-11-18 08:58:47 följande:
    Din son låter så väldigt lik min (tror jag sagt det tidigare ;) ).

    Han var precis så när han var mindre. "Rapporterade" allt han gjorde till mig. Jag kommer ihåg att när storasyster hörde Kents låt "Jag kan inte ens stå om du inte ser på" på radio så sa hon att det handlade om honom.  ALLT skulle jag titta på och helst upprepa. Det dög liksom inte att jag svarade "mm" eller "okej", jag skulle svara med hela meningen; "Nu går jag och tvättar händerna" "Ja, nu går du och tvättar händerna".

    Jag vet inte exakt varför det var så, men jag tänker att det har någonting med självuppfattning och känsloreglering att göra. Att försöka att förstå sig själv i världen.    

    Som en liten tröst kan jag väl säga att detta lugnat sig betydligt. Sonen är 8 år nu och kan göra det mesta utan att jag tittar på. Det som är kvar är att han väldigt ofta vill att jag ska titta när han spelar Minecraft. Och ibland att jag ska spela Minecraft (d v s göra precis som han säger i spelet). Ofta tar han över efter mindre än en minut.
    Ja precis så, känns lite som att han rapporterar allt han gör/ser och vad som händer. Eller som sagt tjatar om saker han vill jag ska göra oavbrutet. Förutom att man inte får till riktiga dialoger kring ämnen "bara för att ha trevligt" och det här andra jag har nämnt så funkar ju språket precis som vanligt eller hur jag ska uttrycka det. Som att han kan säga vad han vill göra, fråga "varför" frågor och svara på alla vardagliga saker (förutom när jag måste tjata för svar).

    Vet också vi skrivit i samma trådar tidigare men har din son autism? När fick han diagnos i sådana fall? Tänkte på det här med att kräva uppmärksamhet på det här sättet, har du något tips på hur jag bäst ska uttrycka det i en utredning? För även om han kräver uppmärksamhet på sättet jag beskrivit och kräver svar, så kan han väldigt ofta strunta i vad jag svarar, det märks eftersom han då inte ger ett svar tillbaka, bygger vidare på det jag sagt utan det verkar helt enkelt då som han inte hör/struntar i det och börjar istället prata/fråga om något annat.
  • Blixa
    Sunshine02 skrev 2013-11-18 13:15:28 följande:
    Ja precis så, känns lite som att han rapporterar allt han gör/ser och vad som händer. Eller som sagt tjatar om saker han vill jag ska göra oavbrutet. Förutom att man inte får till riktiga dialoger kring ämnen "bara för att ha trevligt" och det här andra jag har nämnt så funkar ju språket precis som vanligt eller hur jag ska uttrycka det. Som att han kan säga vad han vill göra, fråga "varför" frågor och svara på alla vardagliga saker (förutom när jag måste tjata för svar).

    Vet också vi skrivit i samma trådar tidigare men har din son autism? När fick han diagnos i sådana fall? Tänkte på det här med att kräva uppmärksamhet på det här sättet, har du något tips på hur jag bäst ska uttrycka det i en utredning? För även om han kräver uppmärksamhet på sättet jag beskrivit och kräver svar, så kan han väldigt ofta strunta i vad jag svarar, det märks eftersom han då inte ger ett svar tillbaka, bygger vidare på det jag sagt utan det verkar helt enkelt då som han inte hör/struntar i det och börjar istället prata/fråga om något annat.

    Sonen har Asperger. Fick diagnos när han var sju år gammal. Tror inte att vi pratade så mycket om just det beteendet i urtredningen, då det värsta lagt sig vid det laget.
    Jag kommer dock ihåg att vi pratade om att han är dålig på turtagning, att vänta på sin tur. Han blir också "klängig" på mig om vi t ex är bortbjudna, kan absolut inte vänta medan jag pratar med någon annan. Tänker att det hänger ihop på något sätt... 
  • Dimisi
    Sunshine02 skrev 2013-11-17 13:53:00 följande:
    "mamma skala mandarinen" jag "ja jag hjälper dig snart ska bara sätta upp håret klart" (som jag höll på med då) "mamma skala mandarinen" jag "ja jag är klar alldeles strax", hinner knappt börja skala höj volymen, det är för tyst" "ja jag kan hjälpa dig med det men just nu håller jag på att skala.." "han "det är för tyst..".. Väldigt mycket att han avbryter en, tjatar och börjar man hjälpa med något så skulle jag redan ha hjälp till med något annat. 
    Exakt så ja! Det värsta är att man får prata så mycket själv, för att förklara vad man ska göra i tur och ordning, medan man hjälper honom. Det tar så mycket energi! 

    Fast jag håller med Blixa om att det blir bättre. 
  • Sunshine02
    Blixa skrev 2013-11-18 15:28:17 följande:

    Sonen har Asperger. Fick diagnos när han var sju år gammal. Tror inte att vi pratade så mycket om just det beteendet i urtredningen, då det värsta lagt sig vid det laget.
    Jag kommer dock ihåg att vi pratade om att han är dålig på turtagning, att vänta på sin tur. Han blir också "klängig" på mig om vi t ex är bortbjudna, kan absolut inte vänta medan jag pratar med någon annan. Tänker att det hänger ihop på något sätt... 
    Ni tänkte då på turtagning vad gäller kommunikationen antar jag? Det är inte som att sonen alltid pratar på men som sagt det är ju när det ligger i hans intresse som han kan lyssna på svaret och svara men inte så mycket omvänt. Så turtagning i kommunikationen är ju sådär men när det kommer till att t.ex. spela spel, stå i kö etc. sånt klarar han av. Sen  blir han förvisso förbannad om inte han vinner och säger då att man har fuskat och att han inte vill spela mer. Så han får för det mesta vinna i spel för husfridens skull. ;)
  • Sunshine02
    Dimisi skrev 2013-11-18 17:51:28 följande:
    Exakt så ja! Det värsta är att man får prata så mycket själv, för att förklara vad man ska göra i tur och ordning, medan man hjälper honom. Det tar så mycket energi! 

    Fast jag håller med Blixa om att det blir bättre. 
    Ja så du menar att det är lite samma sak som att han utgår från sig själv? Jag har ju som sagt svårt att förklara för någon annan med rätt ord vad det är som är annorlunda med detta.
  • Blixa
    Sunshine02 skrev 2013-11-18 21:48:31 följande:
    Ni tänkte då på turtagning vad gäller kommunikationen antar jag? Det är inte som att sonen alltid pratar på men som sagt det är ju när det ligger i hans intresse som han kan lyssna på svaret och svara men inte så mycket omvänt. Så turtagning i kommunikationen är ju sådär men när det kommer till att t.ex. spela spel, stå i kö etc. sånt klarar han av. Sen  blir han förvisso förbannad om inte han vinner och säger då att man har fuskat och att han inte vill spela mer. Så han får för det mesta vinna i spel för husfridens skull. ;)
    Nja, inte bara turtagning i kommunikationen... Håller med om att detta är svårt att uttrycka med ord!

    Mer att han är okänslig för om jag håller på med något annat/pratar med någon annan. I de lägena kan han inte alls vänta. Prata i telefon har nästan varit en omöjlighet för mig när jag är hemma t ex. Blir avbruten hela tiden.

    Stå i kö är inga problem. När det finns tydliga regler är det aldrig något problem med vår pojke.   
     
  • Sunshine02
    Blixa skrev 2013-11-19 08:33:12 följande:
    Nja, inte bara turtagning i kommunikationen... Håller med om att detta är svårt att uttrycka med ord!

    Mer att han är okänslig för om jag håller på med något annat/pratar med någon annan. I de lägena kan han inte alls vänta. Prata i telefon har nästan varit en omöjlighet för mig när jag är hemma t ex. Blir avbruten hela tiden.

    Stå i kö är inga problem. När det finns tydliga regler är det aldrig något problem med vår pojke.   
     
    Okej, då förstår jag. Då är det exakt samma med min son. Även om jag så talar med mitt jobb i telefonen och förvarnat innan. Avbryter då hela tiden och säger även att han vill prata. (i telefonen med mitt jobb) ;)
Svar på tråden Behöver hjälp angående utredning, autism och delad uppmärksamhet