1 åring vaknar hela nätterna. Vad ska jag göra????

Vad har hon för slags säng? Vid ett års ålder började vår dotter hata spjälsängen men det tog oss tyvärr flera månader att fatta att det var det som var problemet. Antal uppvak minskade drastiskt efter att vi bytte bort den.

Självklart ska hon få sova mellan oss om det är det hon vill och även jag tycker att det är mysigt. Men så tänker jag på framtiden då vore det ändå skönt om hon kunde sova i sin egen säng. Men kommer det gå att ändra på när hon blir äldre då? 
Dom jag har pratat med säger att du kommer ni alltid att få ha henne i eran säng. 

Hon har en spjälsäng. Jag skulle inte kunna slappna av om hon hade något annat. Eftersom jag skulle vara rädd att hon skulle ramla ur. 

Vad har de du pratat med för erfarenheter av detta? Är det något de bara påstår eller har de faktiskt varit med om denna situation?

En av dom har en son som som springer in till dom hela natten och kan inte sova i sin säng och han är 3 år. Men du tror inte det är några problem? 

Nä, jag ser inget problem med en 3-åring som har behov av att sova med sina föräldrar.
Jag samsover med Hedda som fyller 5 i mars.
Jag tror att det blir vad man gör det till; ser man det som ett problem så blir det ett problem. Det är inget konstigt tycker jag att barn i perioder (korta eller långa) behöver närhet o vill sova med sina föräldrar. I vårt fall handlar det nog om gammal vana numer. Men det är ju få tonåringar som sover med sina föräldrar.

om det e möjligt ta bort ena sidan av spjälsängen sätt den kloss intill eran säng sen när hon vaknar sä är det bara till att sträcka in en hand å visa att ni e där

Bra fråga! Vår dotter sov helt i vår säng i 13 månader. Då provade vi med egen säng och det gick jättebra. Vår son började sova i egen säng tidigt men i känsliga faser har han sovit hos oss för att sedan utan problem sova i egen säng igen. Enligt min erfarenhet (och andra som jag har diskuterat med som har sovit tillsammans med sina barn helt eller delvis i perioder) har det inte varit något problem att introducera egen säng när barnet varit redo.

Som jag ser det är det inget konstigt att barn behöver närheten till sina föräldrar för att sova och somna gott i perioder också när de kommer upp i åldrarna. Vår 4-åring brukar vanligtvis somna utan att vi ligger jämte och har gjort så i alla år med undantag för i känsliga perioder. Kan tillägga med tanke på tidigare inlägg att han trots att han har trivts med att somna själv tidigt har haft uppvak. Så vitt jag vet finns det inga belägg för att ett barn som somnar själv också somnar om själv, bara tyckande. Behov och känslor försvinner inte med hur barnet somnar.
Just nu är han i en period där han tänker mycket på döden och vill gärna att vi stannar en stund efter nattning. Han kommer också och kryper ner hos oss ett par gånger i veckan även om han mestadels sover natten i sin säng när han har somnat. 6-åringen har också haft sådana perioder men vi gjorde ingen stor sak av det och som med lillebror låg vi jämte då och välkomnade henne till vår säng (då vi inte ser något problem) och jag minns inte senast hon knallade in till oss och kröp ner. Hon vill helst sova i sin säng och sitt rum och så har det varit länge och hon somnar utan sällskap men vi myser länge innan vi säger godnatt givetvis Det ena behöver ju inte utesluta det andra..
Jag tror att många oroar sig för detta i onödan, ser man det som ett problem så går det att göra något åt och det är ofta lättare om barnet är äldre och har större förståelse och kan kommunicera sina känslor. Sedan behöver man givetvis inte samsova om man inte vill det, vi tycker att det är mysigt och vi är lata så vi har valt den vägen för att tillfredsställa deras närhetsbehov när de har visat ett sådant istället för att  t.ex gå fram och tillbaka, stanna en stund och igen samma visa eller nåt annat som innebär en massa (enligt oss) onödig tid uppe när vi kunde sova..
Trivs föräldrarna och barnet med att samsova tycker jag man ska sluta se det som ett problem för att andra tycker att man "ska" en massa. Det är knappast skadligt med fysisk närhet så vari ligger problemet så länge det är trivsamt för alla inblandade?

MalinEddie, du är alltid så klok!

Tack för alla svar. Jag kommer i fortsättningen lägga henne i sin säng till natten eftersom hon inte kan sova i våran när vi inte är där (så fort hon vaknar börjar hon krypa så jag är rädd att hon ska ramla ner från sängen). Men vaknar hon på natt så hämtar vi in henne. Tids nog kommer hon kanske känna sig trygg i sin säng och då har hon möjlighet att sova där hela natten om hon vill. Man känner sig så dum att man ska göra så stor sak av det och helatiden tänka går det att ändra på när hon blir äldre. Vi tycker om att ha henne inne hos oss som det är nu så då får hon sova där och känns det jobbigt med tiden så får man ta tag i det då.

Tack,frökenelisabeth:)