Dottern har hörselnedsättning ;( hjälp ;(

Min dotter föddes med hörselnedsättning på båda öronen, dock mer på höger öra.
Vi går till audiologen 2 ggr om året för att få svar på hur mycket nedsättning hon har, men får aldrig riktiga svar.

Vi har aldrig sett något problem med det.
Hon hör ju vad vi säger men inte alltid om någon pratar tyst.
När de sitter i ring på förskolan och sjunger så har hon lite svårt att hänga med i texterna, antagligen för att det e för mycket ljud runt henne, men hemma sjunger hon sångerna utan fel.
Hon har lite problem med talet men det behöver inte bero på det.

Tycker absolut inte att du ska oroa dig!

Ledsen att det lät otrevligt, men det känns inte riktigt som om du vill ta till dig det positiva i folks kommentarer vilket gjorde mig barnsligt irriterad.
Jag kan förstå att du blev ledsen av beskedet eftersom du inte visste något om det, men nu har du fått många svar som alla är helt eniga i att en ensidig hörselnedsättning inte innebär några större problem. Släpp alla dina funderingar kring att det inte skulle gå att "leva på som vanligt" mm och njut av din lilla dotter (och son) istället!

Men när du oroar dig för att hon ska känna sig onormal och att alla andra ska tycka det etc så säger du ju indirekt att hon är det, förstår du?

Jag glömde en sak, jag har det faktiskt ganska skönt när jag hör dåligt på ett öra då det är stökigt utanför lägenheten, då är det bara att lägga sig på den andra sidan och somna utan att störas:)

Fast ni som slår bort att ts dotter skulle kunna känna sig onormal... Jag har en nära vän med medfödd hörselskada. Hon har lidit enormt av att känna dig udda och utanför, hennes syskon som har samma skada har inte alls haft samma upplevelse (även en förälder har samma skada så det var verkligen ett normaltillstånd i familjen). Hon upplevde att omgivningen tog upp hennes hörselskada i helt orelaterade frågor (om hon var stökig, hamnade i konflikt med någon, missförstod något) och det var naturligtvis väldigt jobbigt. Att aldrig bara få missförstå utan att höra "Ja du hör ju dåligt". Det kan ju vara värt att komma ihåg att inte alla reagerar lika. Min väns syskon har som sagt en helt annan upplevelse och kände sig aldrig utanför eller udda. Ts, ni kommer att fixa det här, och när du landat i allt efter förlossningen så kommer det säkert att kännas mindre katastrofalt.

Tack för din kommentar! Jag se till att min tjej inte påverkas allt för mycket av detta! Och jag ber till Gud att hörsel inte försämras och att hon får behålla hörseln helt på de öra hon hör med.

[quote=71675353][quote-nick]Alltfördig skrev 2013-11-14 13:42:37 följande:[/quote-nick]Min lilla inte godkänd på hörseltesterna på BB.

Hej TS!
Jag heter Emma och har en dotter på 2 år som är döv. Jag förstår dina känslor, det var en stor sorg att få det beskedet, Lowa var bara 3 månader när vi fick reda på det men jag LOVAR dig att allting kommer bli bra och om några månader kommer du tänka tillbaka på hur du kände och tänka "om jag bara visste va bra det skulle gå"

Jag svarar gärna på alla dina frågor och stöttar er gärna i detta. Det var inte längesen vi va där själva. KRAM!

Tack så hemskt mycket att du tog dig tiden att skriva till mig!

Jag skall försöka lita på de du säger.

Kram

Hej! Här får du ett inlägg från en som är medfött döv på höger öra! och har varit det i nu 24 år Jag föddes som sagt döv på höger öra, det upptäcktes då jag var fem år. Mina föräldrar var väldigt förtvivlade, oroliga och ledsna över detta. Men för mig som är född med detta så var det väl inga konstigheter direkt. När jag var liten så gick jag med i en förening för döva och hörselskadade, fick åka på en massa roliga läger där jag träffade en hel del nya kompisar som också hade hörselnedsättning och där en del av dem var helt döva. Jag lärde mig på det sättet teckenspråk. Jag tyckte det var jättekul att få träffa alla, när vi alla hade samma nedsättning så att säga. Samtidigt så gick jag i vanlig förskola och även sen skola (gick aldrig några hörselklasser) och i skolan hade jag väldigt många kompisar också, blev aldrig retad eller liknande för min hörselnedsättning, hade hörapparat ett tag men jag tyckte inte det var bekvämt så i femman slutade jag helt med hörapparaten. Det som var noga var väl att jag satt längre fram i klassrummet och gärna placerat till höger, så jag kunde höra alla på bästa möjliga sätt. Men upplevde aldrig i skolan att jag missade en massa för att jag är hörselskadad. Allt gick väldigt bra. Med åren sket jag i var jag satt placerad och det funkade ändå bra för mig i skolan. Har aldrig känt en "annorlunda" känsla för att jag är döv på ett öra, det är så naturligt för mig så det känns bara "som det ska vara" Det problem jag upplever är ju att jag har svårare att skilja ut vilket håll alla ljud kommer från. Kan tro att någon ropar på mig och står bakom men i själva verket står den framför mig. Det är lite jobbigt, att man står och kollar runt runt innan man ser var personen står ;-P Men inget som känns som hela världen heller. Sen är det svårare för mig, än för er med bra hörsel, att höra var en person säger då det är mycket ljud runt ikring. Då får jag anstränga mig mer än ni andra. Kan ha lättare att få huvudvärk vid mycket och konstant buller. Annars så tänker jag aldrig på det just så utan jag är ju född med detta och det känna inte på nåt sätt jobbigt. Och skulle jag inte berätta det för folk så skulle dem aldrig ens lägga märke till det Jag tror det kommer gå jättebra för er och du behöver ng inte vara orolig Jag förstår dock hur du tänker! Är det något du undrar över eller så är det bara fråga

Det här är förstås inte samma sak men min sambo har en bullerskada p g a sitt jobb. Om båda eller enbart ett öra är påverkat vet jag inte. Han har väldigt jobbigt att hänga med när det är mycket ljud omkring. Det är faktiskt jag som haft det värst att anpassa mig, har glömt bort det när vi varit många som träffats. Sambon brukade då strunta i att han inte hörde och prata med mig om det i efterhand. Nu när vi varit ett par i 13 år är detta med hörseln inget jag tänker på utan jag anpassar mig utan att reflektera över det. Vad gäller TAKK som är tecken som stöd, d v s man tecknar vissa ord och pratar samtidigt, använde vi det till våra flickor med autism för att stimulera deras språkutveckling och för att få dem att titta på oss då bristande ögonkontakt är vanligt vid autism. Flickorna har blivit hjälpta av det och pratar nu helt ok utom att ena dottern har problem att uttala "r" än. Ingen av dem har utvecklingsstörning så de går i grundskola. Sonen utreds och kommer troligen få samma diagnos. Även han är sen i talet så vi använder TAKK för honom också. Det är INTE samma som teckenspråk, googla på det så verkar det nog mindre skrämmande. Kommer ni få hjälp från habiliteringen? I så fall kan ni säkert gå kurs i TAKK där. Sök på Teckenhatten som är en bra bok om det, definitivt värd att ha i hyllan. Försök tänka att er dotter är ju samma underbara flicka oavsett diagnos eller ej och nu kommer hon och ni kunna få hjälp tidigt! Förstår din sorg, känner igen mig i den. Många stöttningskramar om du vill ha

TS
Vet det är en gammal tråd men...

Vill bara höra hur det går för er.
Har inte läst alla trådar ordentligen, bara skummat lite här och där.
Hann läsa lite om någon skrev om hörsel kan bli sämre med år.

Jag vill bara säga: OM barnets hörsel blir sämre o sämre ju äldre barnet blir = det finns hörselnedsättning i släkten (hos dig eller hos honom)
Annars är det en "skada" på gen som ger barnet hörselskada på en örat.

Barnet KAN gå på vanlig skolan utan problem, MEN alla skolorna har inte "rätt resurser" för barnet. tex hörselslinga runtom klassrum eller assistenten m.m..
En klass med 30 elever, barnet kommer att undra: Vad sa NN och fråga assistenten eller lärare som måste upprepa vad barnet sa.

Det som är bästa för barnet: Låt barnet gå på skolan där teckenspråket finns i undervisningen. Varför? då behöver de inte vara spänd och kämpa med att lyssna vad NN och NN prata om.
Istället kan man sitta slappa av o titta.
Men självklart är det du och pappan som bestämmer för ni känner barnet bättre än jag.
Ta kontakt med UH Föreningen för Unga hörselskadade (www.uh.se) prata gärna med dem om era funderingar.

LYCKA TILL!