Hur kan jag hjälpa min son att få flytta???

Säker kan man ju aldrig vara men jag vågar nog påstå att sonen kommer att få bo hos  sin mamma! En 12-åring är fullt kapabel att inse konsekvenserna av en flytt. Uppenbarligen så vill han ju ändå bo med henne. detta kommer att väga tungt i rätten!

Och barn är väldigt bra på det där med anpassning......ju yngre desto bättre.En flytt behöver inte vara speciellt traumatisk. Och här finns ju både släkt och vänner vilket är ännu bättre!

 

Att enbart skylla på långsamt rättsväsende och pappan här är inte helt rättvist. Du är själv delvis skyldig till situationen genom att du inte drog igång processen innan du flyttade.

Om du vet att pappan kommer blåvägra är varje dags du inte drar igång processen till tingsrätten en dag längre utan beslut. Du bör alltså nu direkt fixa en stämning så att processen med utredning mm kommer igång.

Det stämmer inte alls det du skriver.

Men snälla nån! Jag har ju själv varit mitt i detta!

Att en rätt skulle döma mot en 12-åring som uttrycker en önskan om att få bo hos sin mamma istället för hos sin misshandlande pappa är långsökt.....ska nog till vääldigt mycket för att de kommer att anse de bättre för 12-åringen att stanna hos sin pappa.

Men vi får se, kanske ts kommer att hålla oss uppdaterade! 

TS: Du kan yrka på ett interremistisk beslut till tingsrätten. Då kommer det bestämma något tillfälligt inom ett par veckor. Men då barnet har en fungerande miljö nu med skola mm ska det väldigt mycket till att de ska bli ett annat beslut än att barnet stannar hos pappan till soc gjort sin utredning klar.

Självklart lämnade jag in stämningen i samband med att jag flyttade men kunde ju inte göra det innan jag fick jobbet...och olika advokater sa att det kommer inte ta särskilt lång tid...och så ska det behöva ta upp till 1 år?

Jag kommer hålla er uppdaterade på vad som händer men just nu händer inte ett SKIT därav min frustration!

Vänta på att en utredning ska starta om 4 månader...va?

Börjar också undra om du "anonym barnet då?" är far till mitt barn... han har lika mycket "rötter" med mig som sagt var och jag har aldrig slagit honom iaf. 

Nej, 12-åringar har inte det perspektiv som krävs för att förutse sin framtid avseende boende, men de har rätt att framföra sin åsikt i en boendeutredning. Barnets bästa kan betyda ngt annat och det är det tingsrätten skall besluta utifrån. Inget barn skall behöva ta ansvar för att välja mellan sina föräldrar, inte ens tonåringar. Och det är ju det (barnets bästa) familjerätten skall utreda då, före februari!
Och ja, allt tar tid om föräldrarna, de som har det egentliga ansvaret, inte kan enas.

Om den ena föräldern bedömts vara boendeförälder trots att den misshandlat barnet så blir ju förstås frågan vad den andra föräldern har gjort?
TR dömer utifrån vad som är bäst för barnet.  

Nej "anonym versus" vi blev dömda fortsatt gemensam vårdnad med vv boende efter misshandeln. sonen bor hos pappan i väntan på utredning och dom på nuvarande situation.

Hoppas att allt ska bli bra för ert barn!

har själv en 13åring och han har fått välja i flera år vart han vill vara. han bor hos mig och åker till sin pappa när han själv vill. varför ska vi föräldrar välja över barnets umgänge? vill att hans umgänge ska vara en possitiv grej inget som man tvingas till.
så stå på dig och även ditt barn ringa efter hjälp. kuratorn i skolan, ring och prata med familjerätten. ge honom numret så kan han ringa själv och fråga vad han ska göra. du ringer också och kämpar för att HAN ska få som HAN VILL!