lyckeliten22 skrev 2013-11-19 12:06:52 följande:
Tack gör sitt svar! Är det verkligen så? Att man aldrig är redo för att bli förälder utan att man växer in i rollen? Han har aldrig skrikit på mig sen jag berätta om graviditeten, han är inte sur för hur jag känner. Han säger bara att han inte är redo att bli pappa. Van har till och med skojar om att jag kommer vara tjockis på studenten ;)
Javisst är det så. Det är så ofattbart stort att bli förälder att man inte kan känna att det någonsin egentligen passar in i livet. Det finns självklart de som väntat i många år på att få barn och känner att de är redo och längtar. Sedan blir inget som man tänkt sig i alla fall. Man får ta en dag i taget, och man lär sig efter hand vad som passar det egna barnet, den egna familjen, och hur man fungerar som förälder.
Barn är inga aliens, så för de allra flesta går det jättebra när barnet väl kommit. Låt honom vara delaktig, följa med på ultraljud mm och det blir lite mer verkligt. För män brukar det annars vara så att barnet inte finns förrän det är fött, medans för kvinnan finns det från att man blir gravid. Det är svårt för en man att förhålla sig till en gravid mage som till sitt barn.
Att han säger att han inte är redo beror säkert också en hel del på oro ifall han verkligen klarar av uppgiften. Det kommer han göra! Unga föräldrar har många fördelar jämfört med äldre föräldrar.
Om han till och med kan se framför sig att du är gravid till studenten och skojar om det så tror jag att han egentligen är redo, men han vågar inte erkänna det, ens för sig själv. Lycka till!