Någon som känner igen sig? Har en fin,gullig o kärleksfull kille som tar allt för sällan initiativ till sex och inte allra minst till kyssar! Mest bara är trött och initiativlös men kramas och "pussas" väldigt mycket! Talar ofta om att han älskar och saknar mig. Någon i likn, sits?? Förvirrad
Jag kan sluta ta initiativ om jag blir nekad för många gånger. Det sätter sina spår och man vill liksom inte vara för på.
Nu tror jag inte det är så för er dock :) Men sånt är saker som kan spela in.
Har varit i den omvända sitsen, med en partner som gärna hade sex, men aldrig tog initiativet,, kunde vara kåt och sugen, men gjorde inte jag något så blev det inget, helt sjukt......
Tar du intiativ själv?
Nekad har han aldrig blivit,jo nån gång säkert..men då e d för att han nekat mig så många gånger genom att han e trött,har nån blåsa på snoppen el helt enkelt bara inte har nå lust typ. Jag har tagit initiativ vid bästa tillfälle, dvs han e pigg o man myser i soffan osv o har all världens tid! Men blir lixom inte mer än nån gång i veckan! Så trist! Första halvåret va d ju helt ok, inge (wow-flera gånger om dan sex), men han hade iaf suget i blicken! Nu 4 år senare e han ff lika snäll o gullig,säger ja e fin o kramas,pussas (men kysser ej) men iaf riktig myskille. Ringer ofta trots att han umgås me sina vänner,säger han älskar,saknar mig osv..alltså är precis som en pojkvän ska va..men ändå :-/ Vad är problemet?? Det är förvirrande o det tär!
Kanske är deppig för något eller något att tänka på då kan de nog bli så en period?! Annars kanske ni ska prova något nytt, någon leksak eller nått ni vill prova experimentera om ni kört fast i vardagen?
Känns som d e ja som e killen i förhållandet:-/ inge kul! Visst att man kan ha olika behov,självklart vi e ju alla olika..men man tänker ung(31år) frisk,lever tryggt stabilt liv me vänner o jobb..ska man inte vilja ha sex me sin tjej då som älskar o trivs med,även om han inte alltid har ork till en timmes älskog! Så vet han att ja älskar snabbisar! nästan bättre ibland! ;) o att ja verkligen har ett behov att att bli sedd(sexuellt) vara han nära,hångla o mysa HA SEX! Dom vanliga friska människor har! :-/ herregud va händer när han kommer upp till 40-45?? Är det slut helt på d roliga då..såna jobbiga tankar som dyker upp titt som tätt. El om vi får barn :-/blir det att vi då till slut lever som bror o syster?? Måste bara tillägga att nör vi väl har sex e det riktigt bra.han har ibga problem få upp den o behålla..det ör lixom vägen dit! Phuuu
Även om boven i dramat är det slentriana, så e han väldigt enkel o nästan lite pryd o försiktig,d e väl ja me kanske men han vet att ja "hänger på" om han vill pröva nå nytt,olika ställningar,sexiga kläder el så men han ger lixom inga såna hintar heller! Då känns d jobbigt för mig att komma me såna förslag när han ändå inte e ribtigt på. Han vet precis hur jag känner,pratat me han flera gånger om d. Och visat mig riktigt ledsen o orolig gällande det. Men han säger inte så mycke..mest att han antingen känner press( utan anledning) då ja ej e i närheten av nå sexmonster 
Eller så säger han att han e för trött!! Trots att det hela dagen funnits tillfälle till mys/sex! Phuu..Tack för att ni orkar svara på mina långa inlägg;) Känner mig rätt trött o förvirrad då det fått mig att länge tveka på mina egna känslor för han o mig! Tappar lixom själv suget. Orkar inte engagera mig längre :-/ mycket mycket trist! Då kärleken mellan oss e väldigt stark trots problem :(
Skaffa dig en älskare i stället......
Skulle kunnat vara jag som skrev de, känner igen mig i allt du skrivit... Min sambo har aldrig lust och tar inga initiativ alls, han nekar mig nästan till 90% av gångerna jag försöker få till sex :/ Vi har varit ihop i två år men det har varit så här under hela tiden, jag har dock reagerat på de mer efter att vi bestämde att vi vill försöka skaffa barn men han fortfarande inte har nån lust med sex.
Man tappar verkligen lusten att försöka och självförtroendet blir bara sämre och sämre...
Han har nagon venerisk sjukdom men vagar inte testa sig....du namnde nagot om detta.
Kanske prova något lusthöjande medel då? De finns ju olika på tex hälsokostbutiker.. Varför är han trött då? Dålig sömn? Vitaminbrist? Eftersom han klagar på att han är trött så ofta så är det nog det problemet ni ska ta tag i och sedan kommer nog det andra. Inte har väll hon lust att ha massa sex om man är för trött heller?
Jag är lite sådär som din pojkvän. Alltid sugen men det är liksom någon liten blockering för att ta initiativ. Har funderat på om det handlar om rädsla för att bli avvisad. Liksom känna sig fånig om det blir nej. Svår fråga. Men kan ni börja med kyssarna. Kanske kunde han få hemläxa att dela ut 5 kyssar per dag och sedan kanske kan ni höja ribban. Om inte han höjt sin "ribba" redan
jag har slutat tagit initiativ med min flickvän för sexet är så tråkigt och att hon och jag har slutat bry sig om oss själva så vi tränar inge mer, sitter bara och glo på tv och blir fula
Åh, suck, kunde varit jag som var TS. Min man är alltid på om jag tar initiativ, men han gör det ALDRIG! Sjukt tröttsamt att vara den som drar hela sexlivet liksom. Vi har pratat om det hela och han förklarar sig med att han är orolig för att vara för på.....hallå?!! Hur kan man vara för PÅ om man inte ens försöker ta initiativ ens var tionde vecka?!
Han verkar inte kunna ändra sig dock, har försökt i 4 år nu....
Ja herre gud så jag känner igen mig!! Jag tar initiativ flera gånger per dag, och han vet att skulle han ta initiativ skulle jag inte neka honom om det inte var så att jag låg i magsjuka. Ungefär så. Jag försöker på många olika sätt smyga in sexuella vibbar i vardagen, få till snabbisar före jobbet osv. Men det funkar inte. Nån gång i veckan har vi sex nu. Ibland 1 gång på 2 veckor. När det väl händer är det underbart, och han säger att han vill oftare. Men det händer liksom bara inte. Och jag blir mer och mer inåtvänd ju längre tiden går för att bli nekad 99 gånger av 100 är liksom inte roligt.
Men min kille var det så, första veckorna hade vi sex mest hela tiden, men sen kom vardagen, med jobb och vänner och sånt (första tiden råkade vi ha semester), sen blev det max en gång i veckan, för att rinna ut i inget alls. Jag blev nekad när jag tog initiativ, han skyllde på att han var trött och stressad på jobbet och att träningen tog all hans energi. Jag var ledsen, jag blev tjatig, jag frågade om han inte tyckte om mig/om jag var ful etc etc.
Vi är inte blyga för varandra, men han tyckte det var jobbigt att prata om det, vilket jag kan förstå ifall han gick igenom en period av stress och allmän deppihet, men vi lyckades prata om det en gång på chatten på facebook, när han var iväg på jobb i en annan stad. Han förklarade återigen att han hade en period av stress och trötthet, men inte att han var nere eller så, och att det inte på något sätt hade med mig att göra. (ska tillägga att han är väldigt pussig och kärleksfull och ställer upp till 100% vad det än gäller). Jag förklarade hur jag kände, att jag kände mig oattraktiv och blev väldigt ledsen när han avvisade mig.
När vi båda sagt vad vi ville ha fram så sa jag att jag inte tänker ta några mer initiativ, utan vi fokuserar på annat nu, eftersom han också sagt att mitt tjat gav honom prestationsångest.
Jag lät allt vara och efter bara ett par veckor så var det han som tog initiativ, sen hände inte så mycket mer efter den gången, och jag vågade inte ta några initiativ, var fortfarande rädd att bli avvisad. Till slut var jag tvungen att fråga igen vad som inte va bra, och då sa han att han tyckte att jag kunde ta initiativet, återigen förklarade jag hur jag kände, och han lovade att inte avvisa mig ifall han verkligen inte mådde bra alls. Tog ändå bra länge innan jag vågade ta nåt initiativ.
Idag är vi nog på väg åt rätt håll, fortfarande han som tar de flesta initiativen, och eftersom han jobbar i annan stad på veckorna så finns inte möjlighet till oftare än på helgerna och jag tror faktiskt det blivit nästan varje helg nu, efter att han visat intresse. Så denna helg ska jag nog våga ta initiativet själv :)
Jag tror det är viktigt att prata med varandra, även om det är jobbigt, men inte prata på ett pressande sätt. Och det kanske blir jobbigt om man sätter sig vid köksbordet och diskuterar det.
Vi var på fest för ett tag sen, och båda blev lite berusade, då va det också mycket enklare att prata, så då berättade jag saker jag gärna gör i sängen ;)
Man måste nog också acceptera att man har perioder då man inte har någon lust, och att faktiskt tänka på att det kanske inte är för sexets skull man är tillsammans, även om det är en viktigt del.
Samma här och jag är så förbannat trött på det. Det är alltid på hans villkor, när han vill för jag vill alltid men jag känner mig bara ful och äcklig. Riktigt ledsen. Konstig. Vad är det för fel på mig?