Tragisk bonusson och en häxa till biomamma!
Den här blir en lång historia...
Min sambo fick veta att han skulle bli förälder en vecka innan födseln för ca 13 år sedan efter att ha varit på semester i sin ena förälders hemland.
Han tog sitt ansvar så gott han kunde genom att skicka så mycket pengar och han bara kunde samt att bjöd hit mamman och barn lite då och då samt hälsade på så ofta han kunde och hade råd. Tyvärr så fick han ändå inte en bra kontakt med sin son då de bor i olika länder samt att mamman har under perioder försvunnit med barnet utan att min sambo hade en aning om var de var tills han anmälde henne till det landets tingsrätt... ja en lång historia av tjafs, rättegångar och advokater med mera. När barnet blev lite större kunde min sambo ta hit honom själv ett par gånger om året, vilket gick bra till en början men sedan började mamman igen tjafsa om pengar och då förbjöd hon sonen från att åka hit i perioder.
Nu till dagens läge:
Sedan jag träffade min sambo (6 år sedan) så har jag försökt att vara stöttande och aktivera mig de få få gånger sonen kommer hit. Trots att han inte kan ett ord svenska eller för den delen engelska så har det fungerat någorlunda bra när han var mindre. Men som ni säkert förstår så blir det mycket svårare ju äldre han blir, och min sambo kan självklart kommunicera med honom på den nivån han kan av sin förälders hemspråk.
De stora problemen började dyka upp för oss när vi skulle få ett gemensamt barn då mamman blev helt skogstokig och inte ville att sonen skulle komma hit om inte min sambo gav henne mer pengar, så hon fick det men hon vägrade ändå att han skulle komma och hälsa på oss. Så den sommaren hade vi bokat upp oss på semester utan sonen och skulle åka 2 dagar senare då vi fick ett samtal om att hon kan skicka ungen NU.
Självklart så bokade vi upp till honom också så att han skulle kunna följa med och min sambo betalade biljett hit och sedan de extra pengarna för semestern,,,,, men då dök inte ungen upp!! och jaa så ha det hållt på fram och tillbaka. De gångerna sonen varit här nu när han är äldre har varit helvettes liknande, han gnäller och vill ha sjukt dyra saker annars gråter han, han skriker och gnäller över maten etc etc.... jag kan som sagt inte kommunicera med honom så jag står hjälplös medan min sambo tycker det är är sjukt jobbigt då han tar hand om en nästan tonåring han inte känner så väl...
Nu har vi bokat upp oss på en rejäl resa över jul och nyår då sonen skulle fira jul med sin mamma. Den här resan går inte att ändra på eller lägga till då det är väldigt speciell rutt vi ska göra och allt är betalt och klart, och den kostade mycket mycket pengar. Men nu så klart så ringer hon nu och säger att han visst ska komma till oss då hon vill själv resa iväg. Känner mig så taskig men den ungen kommer inte hit denna jul, tyvärr tänker jag inte ställa in min drömresa och heller inte ta med honom. Jag helt ärligt skiter i nu om min sambo har kontakt eller säger upp kontakten med denna avkomma för att jag är så trött på den behandlingen vi har fått.
Ungen kommer hit och tror att han ska få både Ipad , dator och telefon,,,helt sjuka förväntningar som han har samtidigt som min man skickar till hans mamma ca 5000 sek varje månad.
Ja ja inte ungens fel men vi ska heller inte behöva trampas på när vi gör allt i vår makt!!
