Ska min son verkligen behöva leva i misär varannan vecka?

Du undrar vad du kan göra, samtidigt som du skriver att du inget kan göra då pappan i grunden är en bra sådan.

Det enda som finns att gör är väl att processa om boendet eller anmäla till myndigheterna om du anser att barnet far illa.

Handlar set mer om att bi har olika syn på värden i livet osv, är det väl däremot inte så mycket du kan göra mer än att försöka ge barnet det han behöver på dina veckor.

Och prata med pappan förstås gällande maten, handlar det om okunskap om näringslära eller att han vill att det ska vara enkelt? Föreslå att barnet får med sig en frukt till lunchmackan, det är ju enkelt om det är det det handlar om.

Annars kanske du kan lägga några frukter på barnets plats i skolan som han kan äta till lunchen? Skulle det funka?

Har barnet en ordentlig sovplats och förvaring för sina saker och lägenheten är ren är det väl inte så mycket du kan göra åt möblemanget.

Håller med! Dessutom tycker jag inte det är hela världen att sonen inte har tv varannan vecka. Tvärtom så tittar många barn för mycket på tv anser jag, så det är egentligen ganska bra att han slipper tv varannan vecka.

Jag tycker du kan prova en period och därefter utvärdera hur det går. Sonen kommer inte få men för livet av att leva på det sätt du beskriver under en period.

Att inte har tv är inget nödvändigt och nåt ett barn fixar att vara utan sen får barnet mer kvalite med pappan om inte en tv stör i bakgrunden så jag tycker det är bra att pappan visar att man i te måste ha tv för att leva ett bra liv, visst grönsaker är nyttigt men skicka med det om du inte är nöjd med det som ges hos pappan och lär barnet att lägga ned det själv i väskan innan han går iväg

jag och min bror har bott deltid hos vår pappa som inte alltid haft det så bra ekonomiskt. Han har många gånger haft en liten lägenhet där vi alla sovit i samma rum och på provisoriska sängar. Han har inte varit någon mästerkock alls utan det har blivit mest hel och halvfabrikat och han hatade själv grönsaker så det fick vi inte. Men han var bra på andra sätt. Han prioriterade alltid tid med oss när vi var där, vi lekte och spelade spel. Var ute på många äventyr i skogen bredvid huset och gjorde många andra saker som inte kostade något. Man lär sig av det, man växer. Alla har inte samma saker, alla har inte råd med allt men det kan vara ok och bra ändå. Han hjälpte en del människor som hade det ännu svårare än han själv och vi fick ibland vara med och se det. Det var bra. nyttigt som grönsaker. Han har först nu, som snart pensionerad fått ett heltidsjobb efter att ha jobbat som säsongsarbetare länge längre.

Han har aldrig köpt oss dyra fina presenter utan alltid billigare saker, men vi har alltid fått något. Det är inte levnadsstandarden som bestämmer hur han är som pappa utan så många andra saker.

Oh NOO han har ingen tv??!! Och det som är ett MÅSTE för att barn ska växa upp till bra människor(eller inte) Haha

Intressant hur alla nu blir så upprörda och tycker att TS överdriver, i vanliga fall när någon har ekonomiska problem på familjeliv är dom ju tydligen värdelösa och borde inte få ha barn.

Nej, det är inte ok att sova i ett hem utan möbler, sängkläder och annan nödvändig inredning. Det är inte heller ok att låta sitt barn leva på mackor, seriöst?
Nu bor TS i ett annat land men jag skulle i denna situation ha vänt mig till myndigheter för hjälp.

Fast är det inte lite att överdriva att kalla det misär att inte ha tv eller bara äta halvfabrikat? De har ett hem, de har dator, barnet får mat regelbundet...

För mig är misär något helt annat.

Det är inte skadligt för barnen att leva spartanskt under sina pappaveckor så länge de har mat, kläder och tak över huvudet. De bör dock aldrig behöva gå hungriga eller behöva leva på en kost som i längden skulle kunna resultera i bristsjukdomar eller dylikt. De ska heller aldrig behöva frysa eller ha för små eller fullständigt söndriga kläder. Och deras personliga hygien måste nå åtminstone nån sorts minimistandard.

Däremot bör de inte bo deltid hos pappan om han lider av psykisk sjuklighet. Han ska klara av och orka att ta hand om barnen känslomässigt. Vara en positiv förebild (som inte bara ligger i sängen och stirrar upp i taket dagarna i ända), kunna sätta gränser, lyssna på sina barn, krama dem och sånt.

Du måste försöka en bedömning av hans föräldraförmåga som det är nu. Hur verkar barnen må hos pappan och när de kommer tillbaka hem till dig i dagsläget? Har de själv några önskemål?

Vad säger landets lagstiftning? Har ni gemensam vårdnad? Finns det någon socialmyndighet man kan göra anmälan till om barn far illa?

Det är inte ts ansvar att stötta pappan i sitt föräldraskap. Om hon vill göra det ska det ske på frivillig basis för att hon vill det, har resurserna till det och att barnen gynnas av det.

Ni som påstår något annat eller försöker ge ts dåligt samvete är ute och cyklar. För det första är det inte hennes ansvar. För det andra är det inte ens säkert att pappan vill ha hennes hjälp. För det tredje kan det ju vara så att det är direkt skadligt att hon hjälper honom genom att det bara bidrar till att upprätthålla en dålig boendesituation för barnet längre än nödvändigt.

Det är liknande Sverige här, Soc finns osv. Vi har gemensam vårdnad men jag har haft mest av boendet då det har varit enklast så, plus att jag inte tycker vv är en bra ide för små barn. Men nu är sonen större och han vill ha vv. Och han har en inkomst, han kan verka normal ibland när han pratar med folk (han är dock inte helt okej i huvudet utan han är paranoid och vill konstant ha drama i sitt liv), han är inte aggresiv osv. De skulle ge honom vv om vi gick dit. Jag vet pappor som misshandlat sina ex som fortfarande har sina barn vh, så jag har liksom inget att komma med. 

Nej barn kanske inte behöver TV, och det handlar inte att han har det dåligt ekonomiskt. Han jobbar heltid och lägger inte pengarna på något, han är en stor snål sparare. Men mest är det maten jag är orolig över. Vi får väl se hur det går. Vitt bröd med korv känns dock inte som en vettig måltid för ett växande barn. Och sen att det är så olika standard i hemmen. Vi har ett jättefint hem som har fått mycket kärlek. Hans är liksom... kala väggar, inga möbler, ingenting! Förstår inte hur man kan leva så. Mår dåligt när jag tänker att min son ska bo så. Men jag får väl helt enkelt försöka kompensera på mina veckor.

Vadå maktlös? Hälftenboende är väl inget axiom och definitivt inget som har med föräldrarättvisa att göra. Hälftenboende skall till om det är till barnets bästa, inte annars!

Om du som förälder anser det inte vara förenligt med barnets bästa så stå för det! Sedan får en utredning visa vad som kommer fram där och hur domstolen ser på saken. Säg nej, om du är säker på din sak och låt pappan agera efter det ....

Massor av rum for en 5-åring att springa runt, sparka boll, hoppa hopprep, kora radiostyd bil, mm mm !

Ring till soc om du vill så var anonym och gör en oros anmälan om att ett barn far illa. Säg att du varit där på besök och sett hur illa han har det. 

Men herregud, jag känner massor med folk som har barn som inte har det så jättesnyggt hemma! Jag vet också föräldrar som inte har så jättestor koll på vad som är bra kost - men vet du; det går ganska så bra ändå!

Vad saknar pappan för möbler egentligen?
Är det ett krav att ha tavlor på väggarna?
Är det öht ett krav på att ha ett "fint" hem när man har barn? Vad innebär förresten ett fint hem; att det är städat eller att det finns mycket möbler? Måste möblerna vara av en speciell standard?

Det är du TS som har skaffat barn med den här mannen, o nu är han pappa till er son.
Om du är så orolig över sonens väl o ve hos pappan så gör som någon skrev; driv en rättsprocess om boendet o kanske vårdnaden.
Annars så får du vackert lämna bort sonen vv om nu pappan vill det, alternativt att du säger ifrån o ser vad som händer. Kanske blir det bråk o tjafs, eller kanske stämmer han dig istället? Eller kanske accepterar han det?

Men hur som haver så är det du som har valt att skaffa barn med denna man o han är således pappa till ert barn o ert barn har precis lika stor rätt att vara med sin pappa som han har att vara med dig.
Pappan o du är uppenbarligen olika, o det får du acceptera.