• Anonym (Tyngd far)

    Oplanerad graviditet , kris

    Har 3 barn sedan tidigare, alla väldigt tätt.
    var mer eller mindre överens med min fru om att det räckte så.

    för nån vecka sedan visar det sig att hon är gravid, igen.
    Ett 4:e barn. Min känsla för detta är att jag inte känner att
    jag räcker till för dem tre småbarnen vi har nu och att jag 
    känner en stress över detta. Jag älskar mina barn över allt
    annat! Men jag önskar inte ett 4:e barn. Vi är båda överens om
    att vi båda är ansvariga för att ha missat att skydda oss när vi
    haft sex. Ja, jag förstår att barn kan vara konsekvensen av sex.

    Min fru känner oerhört starkt för denna nyss påkomna graviditet 
    och det känns helt orimligt för henne att ens tänka abort.

    Jag känner som jag gör, men säger samtidigt att OM vi behåller barnet
    så kommer jag inte hata utan att försöka ge bästa möjliga förutsättningar 
    för att allt ska bli så bra som möjligt. MEN, på frågan om jag vill behålla det nu
    dvs abort  eller inte så säger jag abort.

    Bara vetskapen om detta gör att min fru känner att hon inte har något
    egentligt val då hon inte vill "köra över" mig i detta beslut och hon är 
    följdaktligen väldigt ledsen. Vår komunikation har hamnat i ett stando
    där vi dels försöker agera normalt för dem andra småttingarna men så fort dem
    somnat blir allt krystat. Jag vill inte tvinga min fru till något hon inte vill men måste
    ju få säga vad jag KÄNNER... jag är inte säker på att hon ser rationellt på det hela
    då det finns andra bakomliggande orsaker i våra liv som helt klart skulle fungera 
    lättare utan ett till barn just nu.
    Har t.om sagt att vi kanske kan vänta tills om några år och då skaffa en 4:a, planerat.

    Jag är rädd för att min fru kommer känna sig tvingad och göra abort för att sedan skuldbelägga
    mig och inte kunna vara runt mig. jag älskar min fru över allt annat. Det gör så ont i mig att se
    henne ledsen när vi pratar om detta och jag önskar verkligen att omständigheterna varit annorlunda
    så att jag hade känt annorlunda inför detta. 
    Gör hon abort vill jag vara med henne och stötta henne och sörja med henne, men hon säger själv
    att hon tror att hon skulle känna skuld och bitterhet gentemot mig.

    Hur går man vidare i detta? hur tar man sig igenom detta tillsammans...?
    Några andra par som haft liknande erfarenheter?

  • Svar på tråden Oplanerad graviditet , kris
  • Fribajsaren

    Har ni husdjur?
    Om du har tre barn nu och två husdjur så kan du kanske avlida ett av husdjuren och på så sätt få mer tid för ditt fjärde barn.


    Dock är jag starkt emot detta då jag älskar djur mer än människor!

    Tack för mig!

  • NinnaSE

    Har varit i samma situation, vi bokade tid hos en kurator på kvinnokliniken. Det gjorde väl inte allt glasklart men gav oss hjälp att komma till ett gemensamt beslut. Lycka till!

  • Anonym (Gravid)

    Jag förstår att du känner dig stressad. Men nu är hon gravid och jag kan säga som så att jag själv är gravid. Klart får jag vissa stunder kalla fötter inför det hela. Då allt inte är stabilt i vår vardag just nu. Men jag kan inte tänka mig att göra abort. För tro det eller ej så känner en kvinna starkt för det lilla själet redan sen dag 1. Jag gjorde abort en gång flera år tbx. Vi var nygifta men fortfarande för unga och min man hade egen firma som han kämpade med att få upp och jag var endast 21 och han var 24. Han ville då som dig då ''inte tvinga mig till abort'' men jag kände på mig att han inte tyckte alls det var rätt tidspunkt och det fick mig att ta beslutet till abort. För jag kände mig så ivägen för honom. Men efter det så mådde jag så dåligt i i ett halvår drömde jag varje natt att jag var gravid och blev ledsen när jag gick på stan och såg mammor med sitt barn. Idag är jag gravid och det första jag kände efter mitt + var ångest över ett syskon innan det som jag dödat. ett äldre syskon som idag hade varit så glad över att få ett till syskon. Jag känner sån skuld och har lite svårt att helt glädja mig över denna graviditet utan att känna jag vände mitt andra barn ryggen. Så om du verkligen kan, så snälla försök att se över situationen och verkligen acceptera hennes val och vara ok med det. För det gör verkligen Jätte ont att ta sitt eget barns liv.

  • Anonym (skilsmässobarn)

    jag är det 4:e barnet till mina föräldrar och pappa flyttade ut när jag var 4 år. det är 2 år mellan varje barn. nu på senare tid har jag fått höra att mamma faktiskt var gravid med en 5:e men att pappa då hade önskat abort eftersom han tyckte det var för många barn redan. vet inte hur du ska göra i din relation men även om du vill vara snäll mot din fru så måste du också tänka på hur framtiden kan bli om du verkligen inte orkar med fler barn. det känns som att ni måste välja mellan pest eller kolera nu för vad ni än väljer så kommer den ena känna sig obekväm med beslutet och det kan leda till stora konflikter i framtiden. försök komma fram till gemensamt vilken situation som skulle fungera bäst för er båda och försök se till att ni verkligen lyssnar på varandra och sätter er in i den andras situation så gott ni kan.

  • Challe N

    Vi blev oplanerat gravida med fyran. Bokade tid för abort som vi avbokade och jag kan intendent ord beskriva hur tacksam jag är för det idag!självklart är det ert liv, svårt att råda andra.. Men så var det för oss. Vi trodde inte det skulle passa, fel tidpunkt och inget som vi tänkt. Men bättre kunde det inte bli visade det sig!

Svar på tråden Oplanerad graviditet , kris