Det är nog det värsta jag har vart med om. Det är över två år sen, men det känns som igår. Finns det någon mer här som har vart med om samma sak?
Jag tror att man behöver prata när man har vart med om något så hemsk, men jag kan inte. Inte med mina närmsta vänner ens. Det är så himla mycket som jag skulle vilja säga. Men det går bara inte.
Kanske ska tillägga att min syster begick självmord.
Någon som sitter i samma sits som mig?
Ja gör det 
Hej! Min lillebror tagit sitt liv också. ;(
Min bästa vän som var som en syster för mig gick bort för 4 v sen. Jag kan fortfarande inte ta in det, mår jättedåligt och varken äter eller sover längre.
Kommer nog känna såhär i många många år framöver. Kan inte tänka mig att jag någonsin blir glad igen. 
Hej! Min lillebror tagit sitt liv också. ;(
Min bästa vän som var som en syster för mig gick bort för 4 v sen. Jag kan fortfarande inte ta in det, mår jättedåligt och varken äter eller sover längre.
Kommer nog känna såhär i många många år framöver. Kan inte tänka mig att jag någonsin blir glad igen.
Beklagar sorgen! Min bror dog i våras och jag har inte så många jag kan prata med för dom förstår inte den smärta, sorg och saknad man går igenom. Det är det värsta som man kan vara med om och jag önskar inte min värsta fiende denna smärta jag har inom mig. Finns om du vill prata ♡
Jag har förlorat min lillebror i självmord 2008. Saknar ord över den smärta och saknad jag tvingas leva med., Men jag kan skratta från hjärtat idag. Fast livet blir aldrig densamma.
Min lillasyster tog sitt liv för drygt 6 år sen. Då 25 år gammal. Jag saknar henne varje dag och är oerhört ledsen att mina barn och hon aldrig fick träffas. Men jag är också väldigt arg. Arg på att hon inte fick tillräcklig och bra hjälp, arg på henne ibland för att hon gjorde "valet", arg eftersom mina föräldrar aldrig någonsin kommer närma sig att bli de personer de en gång var, att jag alltid kommer ha ett hål i hjärtat.
Jag gick hos psykolog från 14 dagar efter det hänt och 6 mån framåt. Vet inte om det hjälpt så oerhört. Tror man lätt sätter lite väl mkt tilltro i det. Men har börjat igen nu, inte enbart pga detta dock.
Men jag har en underbar make och fantastiska vänner att prata med när det behövs. Och idag är en av min systers bästa vänner en av mina bästa vänner så på något sätt har jag det stöd jag behöver för att ta mig framåt. Men aldrig blir man densamma som innan.
Jag förlorade min syster 21 år gammal, som lämnade efter sig en son på 3 år.. 
också självmord, detta hände i oktober.. Usch det är överjävligt och känns som att man aldrig kommer ta sig ur sorgen.. Fick panikångest som har blivit kontrollerbar äntligen.. Alldeles nyligen fick jag reda på att jag väntar barn som är beräknad till oktober detta året! Känns kul med barn, men samtidigt jobbigt den månaden.. Då det kommer ha gått ett år och att hon aldrig kommer få känna mina barn! Önskar det fanns tröst...
också självmord, detta hände i oktober.. Usch det är överjävligt och känns som att man aldrig kommer ta sig ur sorgen.. Fick panikångest som har blivit kontrollerbar äntligen.. Alldeles nyligen fick jag reda på att jag väntar barn som är beräknad till oktober detta året! Känns kul med barn, men samtidigt jobbigt den månaden.. Då det kommer ha gått ett år och att hon aldrig kommer få känna mina barn! Önskar det fanns tröst...
mig om du vill skriva av dig lite. :) Tack så mycket!
Försöker ta en sak i taget bara.. Idag kom en tuff dag igen, då urnsättningen är... Detta är det sista "avslutande".. Men jag orkade verkligen inte vara med. Det räckte med begravningen för min del.
Vilken saknad<3
Tack så mycket!
Försöker ta en sak i taget bara.. Idag kom en tuff dag igen, då urnsättningen är... Detta är det sista "avslutande".. Men jag orkade verkligen inte vara med. Det räckte med begravningen för min del.
Vilken saknad<3