Anonym (.) skrev 2014-01-11 10:48:15 följande:
Beklagar sorgen!!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Man blir glad igen, de kan jag lova dig! Jag har lärt mig att leva för min syster. Så allt jag gör, det gör jag för henne också. Typ som studenten, hon gick aldrig ur gymnasiet. Så jag gjorde det för oss båda.
Du kan säga till om du vill prata.
Tack!
Jag "gav upp" att försöka klara detta själv, ringde istället och bokade in en tid hos psyk. Jag måste få hjälp att bearbeta detta känner jag, för jag mår bara sämre.
Jag tror du har rätt inställning, ska också försöka tänka så - leva för henne!
Jag har pratat med henne så gott som varje dag i över 20 års tid, känns så tomt och konstigt utan henne.
Nu pratar jag nästan varje dag med en tjejkompis till henne som också mår dåligt över detta. Vi känner egentligen inte varandra så väl, men vi hjälper varandra nu.
