place

Äldre 14 Dec 10:10

105 svar

HJÄLP! Min 12 årige son utesluts i skolan. Vad kan jag göra?

Har en 12-årig son dom går i 6:an. Han är just nu under utredning hos BUP för svårigheter som han har i skolan, såsom Koncentrationssvårigheter, impulsivitet. Han upplevs som "stökig" och att han stör klassen. Han går ut mycket ur klassen För att han inte klarar av att sitta och fullfölja sina uppgifter. Detta har pågått i en tydlig skala sedan 4:an. Skolan har Inte agerat som man ska i dessa fall och rektor hävdar att han inte alls har några problem. Han är bara bortskämd. Incidenten som var droppen för mig var under luciafiranden. 6:orna har som tradition att ha luciatåget i skolan. Sonen har uteslutits ur övningarna för att han störde. Hans klasslärare lovade mig han skulle få vara med på luciatåget Ändå, de hade pratat och de kom överens om att han skulle klara av det. Dagen innan lucia kom han från skolan och var otroligt ledsen och grät och grät. Det visade sig att rektorn hade beslutat att Han inte alls skulle få vara med, att han även portades från all luciaktivitet för han med stor sannolikhet skulle störa aktiviteten. Att en skola en gör så här finns inte i min värld som pedagog. Deras roll är att stötta och motivera en elev som har svårigheter att trivas I skolan. Att ha samma rättigheter som resten av eleverna är en av de männskliga rättigheterna som finns. Min fråga är.....varför ska min son uteslutas och portas från en av skolans aktiviteter när de vet vilka svårigheter han har? Jag har funderat på att anmäla detta till BO via skolinspektionen. Är det någon här som har gått igenom samma sak eller gjort en anmälan av dess slag? HJÄLP! Behöver guidning

Fjärilslarv

Äldre 17 Dec 11:57

#91

ledigidag skrev 2013-12-17 10:05:58 följande:

Fast personer med t ex ADHD, kan visst lära sig, visst träna, visst uppföra sin bättre osv. De kan lära sig precis som alla andra barn och diagnosen får ALDRIG användas som ursäkt.

Vad det handlar om, är att de behöver rätt verktyg för att kunna göra det, samt rätt rutiner mm. Verktyg och rutiner som passar dem. Det är inte alls givet att den här pojken ska vara med i Luciatåget om han inte fixar det. Det gör mer skada än nytta att "alla ska vara med på allt" eftersom det förstör för andra barn och riskerar att leda till att toleransen för barn med diagnoser blir ännu mindre. Däremot måste man hantera problemet på rätt sätt. Skolan hanterade det fel här, att säga en sak till pojken och sedan göra en annan, var givetvis helt fel. ALLA barn hade blivit arga och ledsna av det.

Jag ser två möjliga alternativ i den här situationen:

1) Han får vara med, men ha en vuxen bredvid sig som direkt avlägsnar honom om han börjar störa.

2) Han får andra arbetsuppgifter under Luciatåget (t ex duka i klassrummet som någon föreslog).

Jag kan tillägga att hade pojken varit 6 år eller dyl, hade jag inte reagerat lika starkt på hans beteende. Många barn i den åldern kan inte kontrollera sig eller förstå konsekvenser särskilt bra, i synnerhet inte npf-barn. Men pojken är 12 år. Snart ska han börja högstadiet. Om 6 år är han myndig. Har han sådant problembeteende att han inte kan styra sina reaktioner alls, behöver han hjälp nu. En 12-åring SKA inte kunna trasha ett helt Luciatåg, så är det bara. Om det bara handlade om mindre störningar, eller om han bara var hälften så gammal - visst.

Tydligen inte på familjeliv haha.
killen har inte diagnosen ADHD han ska utredas för det.

ledigidag

Äldre 17 Dec 12:18

#92

Tanta skrev 2013-12-17 11:03:42 följande:

Jag har inte orkat läsa igenom hela tråden men skäms över vad en del skriver av det lilla jag läst!

Skolan kan inte bara säga en sak o sedan göra en annan, Alla barn hade blivit arga o besvikna om att först få vara med o sedan inte.
Skolan är skyldig att hjälpa till o göra det bästa av situationen! Sedan inte sagt att han skall vara med i Luciatåget. Utan man kanske får lösa det på annat sätt, med andra uppgifter eller dylikt!

Att säga att bara för att man är 12 år skall man klara av att detta o inte störa få utbrott är helt tokigt, barn med dessa typer av problem vet mycket väl vad som gäller men klarar inte alltid av att hantera det - är ju det som är själva handikappet!!
Har själv en son som fick utbrott ändå upp till årskurs 6 i skolan, ändå hade han resurser från årskurs 2, liten klass från årskurs 4, många som jobbade med honom o försökte ligga steget före men lyckades inte alltid.
Så att säga att man kan sätta en ålder på när dom kan börja hantera lära sig stopp tänk kör går inte, alla barn är sin egen personlighet med egen uttryck för ADHDn, som jag klart misstänker att detta barn har.
Uppfostran, man kan inte uppfostra detta utan man kan hjälpa o stötta, fixa så dom utvecklas o lär sig att hantera olika situationer mm. Dom kan o vet vad som är rätt o fel men kan inte stoppa sig själva!

Min son hade problem åt andra hållet han gillade inte att vara med på sådana här saker som lucia mm o tvingades han vara med så att han fick utbrott, så där fungerade det alltid med att han fick andra uppgifter - han fick vara delaktig med att hjälpa till men slapp vara med på sådant där det fanns risk att hamna i centrum o synas! Viktigt att man bara inte säger att dom inte får vara med utan man måste ge dom andra saker som är deras ansvar om dom skall uteslutas o berätta klart o tydligt varför. Dom är inte dumma i ... vet o förstår sina egna brister vid den åldern!

Enligt skollagen så är skolan skyldiga att hjälpa barn med problem även utan diagnos!!

Vad jag menade var att han borde ha fått hjälp eller verktyg för länge sen, om han alltid har haft dessa problem. Många med npf-diagnoser fixar inte det som andra fixar, men de kan fortfarande träna och lära sig. Hur ska TS son klara tonåren om han har så stora svårigheter att han inte kan kontrollera sig alls? Detta handlar inte bara om Luciatåget.

Litet My

Äldre 17 Dec 13:24

#93

iknasi skrev 2013-12-16 09:09:32 följande:

Jag blir ledsen och arg på samma gång hur äldre människor gör på detta viset mot både barn/ungdomar. Inget barn har valt att få en funktionsnedsättning oav vad. Att folk skriver ger honom chanser ect? En person ex med adhd tänker inte alls på det sättet att hon/han får en chans utan styrs av sina impulser och då behöver man ha olika strategier för honom när dessa situationer uppstår. Adhd kan variera inviduellt hur stor grad man har ex koncentrationsproblem.

Att utesluta någon från en aktivitet gör ju inte saken bättre snarare tvärtom. Verkar som att både rektor och lärare tar den enkla vägen av bekvämlighetsskäl, verkar tyvärr vara många skolor/lärare som inte orkar ta tag i problemet för barn som har stort behov av hjälp och det är väldigt sorgligt för barnen.

Jag hade gjort en anmälan då det är en diskriminering att utesluta någon för att den stör pga en funktionsnedsättning. Nu är jag inte jätte påläst gällande vad diskriminerings lagen säger, men kränkningar, förolämpningar ect ..
Såhär får det ju verkligen inte gå till, lycka till TS !!:)

Instämmer till fullo,

På sonens skola där det finns ovanligt många barn med diagnos i hans årskull får de ändå med alla med olika knep, en del har en lärare/fritidsfröken brevid sig, andra har en som står en bit bort så när barnet känner att han/hon inte klarar mer kan han/hon ganska omärkbart gå dit. Ofta står de barnen ganska långt bak eller långt ut på sidorna. De har lyckas väl bara genom att planera innan, och då har flera av de barnen varit iblandade i ganska allvarliga incidenter innan. Ingen har uteslutits, i år var alla de barnen som har diagnos med (luciatåget är valfri) vilket var jättekul att se.

Lili78

Äldre 17 Dec 13:46

#94

Litet My skrev 2013-12-17 13:24:05 följande:

Instämmer till fullo,

På sonens skola där det finns ovanligt många barn med diagnos i hans årskull får de ändå med alla med olika knep, en del har en lärare/fritidsfröken brevid sig, andra har en som står en bit bort så när barnet känner att han/hon inte klarar mer kan han/hon ganska omärkbart gå dit. Ofta står de barnen ganska långt bak eller långt ut på sidorna. De har lyckas väl bara genom att planera innan, och då har flera av de barnen varit iblandade i ganska allvarliga incidenter innan. Ingen har uteslutits, i år var alla de barnen som har diagnos med (luciatåget är valfri) vilket var jättekul att se.

ja om Ts barn har verkligen en diagnos. I min dotters klass har vi två barn som har ADHD och det funkar bra med dem , men det fanns ett barn som var just bortskämd och ställde till för en hel del och förstörde för hela klassen . han tvingades till slut flytta till en annan skola efter fyra år. Klassen är mycket lugnare nu, trots de två barnen med diagnos.
Min erfarenhet är om skolan påstår att barnet är bortskämd ( som i TS fall) , så stämmer det för det mesta ( inte alltid så klart) .
Barn med diagnoser går o hantera , utan att de förstör för hela klassen HELA tiden.

blubbblubb

Äldre 17 Dec 16:18

#95

Rent spontant känns det ju naturligtvis extremt taskigt att ändra sig dagens innan lucia. Enda acceptabla förklaringen till det var om något nytt dykt upp som motiverade beslutsändringen. Däremot kan jag känna att delta i träningen till lucia, är en förutsättning för att delta i lucia. Och att problemet uppstod redan där. Har man problem att hantera träningsmiljön, låter det inte speciellt smart att hoppa direkt till uppträdandet.
( Ett barn som inte förstår matten, byter väl inte till svårare bok som lösning.)

Världen är ju inte så enkel att man har ADHD eller är ouppfostrad. Bägge är skalor, även barn med ADHD är mer eller mindre väluppfostrade.

Är man säker på att det handlar om gruppsituationen finns det ju mängder av tillfällen att träna det. Musiklektioner, gymnastiktimmen, fritidsaktiviteter osv. Man måste ju börja med något barnet hanterar och sen suggesivt öka svårigheten i takt med att barnet behärskar det hela. Den träningen måste ju sättas in i samma sekund som man kommer fram till att barnet inte behärskar luciaträningen.

Sen kvittar det egentligen om barnet har ADHD eller ej, i just denna situation.

Jag är dock lite frågande. Hur upptäcker man detta i åk 6. Lucia har man sen år 1 på förskolan? Förmåga att hantera liknande situationer måste ha funnits massvis med gånger.

Litet My

Äldre 17 Dec 16:55

#96

Lili78 skrev 2013-12-17 13:46:39 följande:

ja om Ts barn har verkligen en diagnos. I min dotters klass har vi två barn som har ADHD och det funkar bra med dem , men det fanns ett barn som var just bortskämd och ställde till för en hel del och förstörde för hela klassen . han tvingades till slut flytta till en annan skola efter fyra år. Klassen är mycket lugnare nu, trots de två barnen med diagnos.
Min erfarenhet är om skolan påstår att barnet är bortskämd ( som i TS fall) , så stämmer det för det mesta ( inte alltid så klart) .
Barn med diagnoser går o hantera , utan att de förstör för hela klassen HELA tiden.

Vad skolan yttrar sig om säger inte mycket, de brukar inte vara experter på NPF om man säger. Hur vet du att barnet i ditt barns klass inte hade en diagnos och bara var bortskämd?

augustisten

Äldre 17 Dec 20:10

#97

blubbblubb skrev 2013-12-17 16:18:14 följande:

Rent spontant känns det ju naturligtvis extremt taskigt att ändra sig dagens innan lucia. Enda acceptabla förklaringen till det var om något nytt dykt upp som motiverade beslutsändringen. Däremot kan jag känna att delta i träningen till lucia, är en förutsättning för att delta i lucia. Och att problemet uppstod redan där. Har man problem att hantera träningsmiljön, låter det inte speciellt smart att hoppa direkt till uppträdandet.

( Ett barn som inte förstår matten, byter väl inte till svårare bok som lösning.)

Världen är ju inte så enkel att man har ADHD eller är ouppfostrad. Bägge är skalor, även barn med ADHD är mer eller mindre väluppfostrade.

Är man säker på att det handlar om gruppsituationen finns det ju mängder av tillfällen att träna det. Musiklektioner, gymnastiktimmen, fritidsaktiviteter osv. Man måste ju börja med något barnet hanterar och sen suggesivt öka svårigheten i takt med att barnet behärskar det hela. Den träningen måste ju sättas in i samma sekund som man kommer fram till att barnet inte behärskar luciaträningen.

Sen kvittar det egentligen om barnet har ADHD eller ej, i just denna situation.

Jag är dock lite frågande. Hur upptäcker man detta i åk 6. Lucia har man sen år 1 på förskolan? Förmåga att hantera liknande situationer måste ha funnits massvis med gånger.

Nu vet jag inget om ts barn men mitt barn som är särbegåvad fungerar precis på det sätt du ifrågasätter. Han är tex väldigt musikalisk och fixar inte alls att öva tillsammans med de andra eftersom det blir så tjatigt för honom - därför får han ofta göra annat och vara med en stund på sista övningen innan ett framträdande. Det räcker gott.

På de vanliga mattelektionerna blir han otålig och störande, men får han svårare uppgifter och böcker fungerar det bättre - men då behöver han hjälp och genomgångar förstås, och det är svårt att få tid till.

Han går i ettan och räknar helst mellanstadiets matte och läser böcker som Narnia och Harry Potter, men han är omogen socialt och klarar inte alltid sociala situationer utifrån sin ålder. Det är inte lätt att vara intellektuellt "äldre" och storvuxen men socialt och impulsmässigt "yngre". Det leder lätt till självförakt och uppgivenhet.

Det är faktiskt ganska vanligt att skolan misstar väldigt intelligenta barn för att ha diagnoser eller rent av vara lågbegåvade då de inte motiveras i skolan och inte alltid har någon större drivkraft att visa vad de förmår. De blir uttråkade och stökiga istället. Och det förlorar alla på.

Dimisi

Äldre 17 Dec 22:24

#98

Fjärilslarv skrev 2013-12-15 17:40:40 följande:

inte när han är så pass gammal som 12 då handlar det om att ge honom chanser.

Ge chanser? Om Pelle har ett funktionshinder kan du ge honom 100 chanser - han kommer inte lyckas bättre på någon av dem om han inte har fått träning/stöd/medicin/strategier (eller något annat) som har fått honom att utvecklas till att kunna kompensera för sitt funktionshinder!

Vad är det som är så svårt att förstå i något så självklart???
Den enda förklaring jag kan tänka mig är att man inte tror att NP funktionshinder existerar överhuvudtaget. Då kan man använda argument som "man får lära av konsekvenserna" och ge folk chanser utan att hjälpa dem.

Dimisi

Äldre 17 Dec 22:34

#99

augustisten skrev 2013-12-17 20:10:40 följande:

Det är faktiskt ganska vanligt att skolan misstar väldigt intelligenta barn för att ha diagnoser eller rent av vara lågbegåvade då de inte motiveras i skolan och inte alltid har någon större drivkraft att visa vad de förmår. De blir uttråkade och stökiga istället. Och det förlorar alla på.

Håller med! Jag är själv lärare och vet vilken utmaning det är att få de särbegåvade att stå ut i skolsystemet. Och det är ju så extremt viktigt för Sverige som land att just de barnen inte förstörs under skoltiden. Det är ju de som ska lösa miljöproblemen, räkna ut hur man skapar fred, botar sjukdomar osv.

En del har både NPF och särbegåvning. Ett bra samarbete med föräldrarna är nog en förutsättning för att kunna lyckas.

blubbblubb

Äldre 18 Dec 11:10

#100

augustisten skrev 2013-12-17 20:10:40 följande:

Nu vet jag inget om ts barn men mitt barn som är särbegåvad fungerar precis på det sätt du ifrågasätter. Han är tex väldigt musikalisk och fixar inte alls att öva tillsammans med de andra eftersom det blir så tjatigt för honom - därför får han ofta göra annat och vara med en stund på sista övningen innan ett framträdande. Det räcker gott.

På de vanliga mattelektionerna blir han otålig och störande, men får han svårare uppgifter och böcker fungerar det bättre - men då behöver han hjälp och genomgångar förstås, och det är svårt att få tid till.

Han går i ettan och räknar helst mellanstadiets matte och läser böcker som Narnia och Harry Potter, men han är omogen socialt och klarar inte alltid sociala situationer utifrån sin ålder. Det är inte lätt att vara intellektuellt "äldre" och storvuxen men socialt och impulsmässigt "yngre". Det leder lätt till självförakt och uppgivenhet.

Det är faktiskt ganska vanligt att skolan misstar väldigt intelligenta barn för att ha diagnoser eller rent av vara lågbegåvade då de inte motiveras i skolan och inte alltid har någon större drivkraft att visa vad de förmår. De blir uttråkade och stökiga istället. Och det förlorar alla på.

Vad vänder du dig mot i det jag skrev? Om barnet inte behärskar luciaträningen och förväntas förstöra uppträndet och ändå vill vara med på det, måste han väl på något sätt tränas i att hantera situationer, eller?

Om barnet är särbegåvat, så kanske lämplig gruppträning är inom ett område där barnet inte är särbegåvat. Språk, sport, teater, eller vad de nu må vara.

Skillnaden är ju om barnet klarar lucia trots att han missat träning.Det kan gälla din son, men det kan ju också gälla ett barn som varit sjukt etc.

Skolan, kan säkert dra vilka slutsatser som helst. Föräldrar borde väl dock kunna se vad barnet är bra och dåligt på.

Lili78

Äldre 18 Dec 11:32

#101

Litet My skrev 2013-12-17 16:55:46 följande:

Vad skolan yttrar sig om säger inte mycket, de brukar inte vara experter på NPF om man säger. Hur vet du att barnet i ditt barns klass inte hade en diagnos och bara var bortskämd?

jag vet det , för att jag har träffat både barnet och mamman ett par gånger under fyra års tid, och man kan inte flytta på ett barn i Sverige hur som helst om det inte funnits massa möte med föräldrarna , socialtjänsten och massa utredningar på det. Så Ja hundra procent säker på Hen var bortskämt, tyvärr.

Litet My

Äldre 18 Dec 14:10

#102

Lili78: Man kan inte flytta ett barn som enbart är bortskämt, bortskämda barn brukar dessutom veta vilka de kan köra med och inte.

Maddi

Äldre 18 Dec 15:38

#103

De tycker jag är jättesvårt att svara på hur lärarna ska agera.Som andra skriver här blev personen utskickad ett tag för att sen komma tillbaka och koncentrera sig när jag gick i skolan, så de är inget nytt.

Det är fel att andra ska behöva få bli störd på lektioner och jag kommer själv ihåg hur störd jag blev när vissa störde på lektionerna. Samtidigt är det fel att skicka ut honom hela tiden också, han kanske måste försöka förstå och försöka uppföra sig ändå när dom stunderna kommer. Hitta ett sätt för honom att tygla sitt humör.

Om man vet om att man har en diagnos är det också lättare att arbeta med det, han är ju ändå så pass stor så han förstår ju. Ta t ex en väninnas barn sitter i rullstol, istället för att peppa henne till att klara mycket själv som hon faktiskt kan hjälper väninnan henne med mycket. Det blir fel.

Maddi

Äldre 18 Dec 15:48

#104

Ska förtydliga det jag menade. Det är lätt att gömma sig bakom en diagnos. Istället kan de bli att han har koncentrations svårigheter, istället för att ta tag i det.

Guy

Äldre 23 Dec 17:54

#105

Man blir rädd när man läser svaren här!

TS du kan skicka ett PM till mig om du vill. Jag kan ge dig lite tips!

HJÄLP! Min 12 årige son utesluts i skolan. Vad kan jag göra?

INNEHÅLL