OK att dagispersonal namnar barnens kläder?

Jag skulle aldrig märka något utan att fråga först. Inte ens då, det kan föräldrarna fixa själva. Det som är omärkt läggs i en låda för föräldrarna att själva leta igenom. Har 25 barn och det är väldigt svårt att veta vems som är vems när man plockar ur torkskåpen.

Om något försvinner brukar jag alltid fråga om det är märkt. Märkta kläder brukar för det mesta hamna rätt tillslut. Omärkta kläder brukar inte ha samma tur.

Måste hålla med om att om man är så lat att man inte själv märker sina barns kläder så får man väl skylla sig själv om dagis personalen gör det!

Herregud! Jag hade blivit tokig! Ska man namna andras grejer så gör man det med tex frystape! Jag är väldigt noga med att märka barnens kläder, men gör det på ett diskret sätt då jag gärna vill att fina märkeskläder ska kunna säljas vidare. Väldigt miljövänligt är det, speciellt slitstarka ytterkläder som kan användas av fem- tio barn till, i den ålder då de växer fortare än de sliter.

Nej, givetvis inte ok. Kallas åverkan i brottsbalken.

Däremot helt ok att lägga sakerna i en upphittat-låda eller liknande samt kräva av föräldrarna att de ska namna (eller på annat sätt märka) sina barns saker.

Handlar inte alltid om lättja, kan vara ett val. Det enda som försvann under 5 år på fsk var strumpor och vantar för oss.

Helt rätt tycker jag! Men så är jag också en sådan som namnar. När jag var liten sydde min mamma namnlappar i alla mina kläder. Jag är glad att jag kommer undan med att skriva på en lapp.

Min dotters fröknar är fantastiska pedagoger som faktiskt lär henne sådant vi inte hade kunnat. Vill att de ska kunna fokusera på det istället för att hålla reda på massa onamnade kläder.

Jag kan tycka att det är dumt av föräldrarna att inte märka sina barns kläder. Detta är dock inte ett skäl för personalen att egenmäktigt börja skriva på andras egendom.

Två fel gör inte ett rätt.

Lite utanför ämnet: vi har varit med om att en annan förälder märkt vår dotters jacka med sin dotters namn... Jackorna var likadana. Vi hade en diskret märkning på den där lappen i nacken, de hade för vana att dekorera hela jackans rygg (på insidan) med dotterns namn. En dag förväxlades jackorna när barnen skulle hem, och ni kan ju gissa hur vår dotters jacka såg ut när de bytte tillbaka nästa dag...

På dotterns dagis märker de med namnet på en bit maskeringtejp, eller målartejp eller vad det nu heter, på väl synlig plats (gärna ryggen där barnen inte kan nå att pilla bort det). Signalerar klart och tydligt att plagget inte var märkt tydligt nog och hjälper dem hålla ordning på småttingarnas kläder, men det är samtidigt på intet vis permanent. Personligen tror jag också att det fungerar som namnlappar åt de studenter och vikarier som alltid verkar vara där.

men va? varför gör man så? 

Jag tycker att om man som personal märker barnens kläder så försöker man uppfostra föräldrarna vilket inte ingår i vårt uppdrag. Däremot kan man tipsa om lättare sätt att märka så det går bort om man vill sälja vidare osv. det brukar komma ut reklam från namnlappar.se osv som vi kan sätta upp. 

en bra grej, det känns mer ok. och gör det ännu mer INTE okej att märka med en fet tuschpenna som vissa gör

Skiter man i att namna får man väl skylla sig själv om kläderna hamnar fel. Men det är fel av personal att märka! På dotterns dagis lägger de onamnade kläder de inte vet vem de tillhör i en korg och så får päronen själva gå och leta. Bra lösning!

När jag gick igenom "vems"-korgen så var typ hälften vårt och nästan allt var märkt. Personalen hade dock inte orkat leta efter märkningen. De verkar tycka att allt ska märkas synligt på utsidan. De har märkt en galonjacka också (som var märkt på tvättlapen) genom att skriva stort på insidan av ryggen. 

Det är ju tråkigt. här har personalen sagt att märkningen helst ska sitta på någon tvättlapp eller väldigt synligt på annat ställe på insidan av plagget, där läser de och lägger på rätt hylla.

Märkningen är på tvättlappen eller på den där lilla namnlappen som ofta sitter i kläderna. 

Då borde de ju inte missa den kan man ju tycka.

Absolut inte.
Vad händer om kläderna senare ska säljas eller ärvas av ett syskon?