Vad får er att sluta med alkoholen i tid?

Tror inte det faktiskt för min del.. Jag har en inbyggd "spärr" vad det gäller alkohol. När jag känner att jag börjar bli berusad, då slutar jag dricka.

Så jag kan säga att jag har aldrig varit riktigt full, eller haft blackout. 
Sen vad det beror på varför jag har svårt att släppa kontrollen är väl egentligen en helt annan historia..

Nej inte en chans.  Jag dricker oerhört sällan och för mig räcker det med 2 glas vin eller två burkar cider. Mer än så vill jag inte ha hur mycket alkohol som än finns och hur ledig jag än må vara. 

Alkohol är inte viktigt för mig så det ligger extremt långt ner på listan över nödvändigheter. Jag kan utan problem avstå utan någon som helst orsak dessutom. 

Nej aldrig. Möjligtvis om jag var med om ett stort trauma, typ om min familj dog, kanske. Men jag är inte förtjust i alkohol och dricker i princip aldrig. Igår tog jag ett glas champagne, första gången jag drack på typ 1,5 år.

Nej, därför att jag hatar att vara full och jag hatar än mer att vara bakfull, jag älskar alkohol och den lagom effekt man uppnår utan att bli kraftigt berusad. När jag har druckit för mycket känner jag mig alltid smutsig mentalt efteråt.

Nä det tvivlar jag på. Dricker inte mer på semestern än annars tex. Det är inte så att jag vill dricka bara för att jag kan. Är inte ens bakis idag av alla dagar på året. Drack långsamt på cider och skålade i lite champagne. Då festade vi ändå till 4 på morgonen utan att jag blev full.

När jag var ung och började dricka på fester konstaterade jag att jag verkligen gillade att vara full. När jag insåg det blev jag lite rädd för mig själv - antar att det ger större risk för att bli alkoholist? Så ända sedan dess har jag haft regler för mig själv. Dricker aldrig ensam, dricker bara på helgerna, dricker inte efter midnatt, lite såna regler. Och nu är jag snart fyrtio och blir bakis på ett sätt som jag inte blev när jag var ung. Så numera är det ren självbevarelsedrift att inte bli jättefull för då är jag helt sänkt i två dar efteråt. Dessutom har jag barn numera och då kan man ju inte bli full, när man har ansvar.

Mina regler är alltså inte till för att jag ska sköta mitt jobb eller ekonomiska skäl, utan för att jag gillar alkohol - både smak och effekt. Självbevarelsedrift.

Jag dricker sällan. Gillar inte att tappa kontrollen. Hade en period på ett par år då jag festade mycket. Varje helg, hela somrarna, veckor i sträck på festivaler och mc-träffar. Men man tröttnar. Har ingen benägenhet att få alkoholproblem helt enkelt. Nyförtiden dricker jag alkohol 3-4 ggr per år och då måttligt. Även de gånger jag verkligen försöker bli full så misslyckas jag. Får bara ont i huvudet och så går jag hem istället.

Nej, inte då. Däremot kanske om jag tappade omdömet och var under stor stress/press under en längre period - och i så fall för "att kunna slappna av". Jag skulle nog inte bli så full - jag gillar inte det.

För mig finns det en fysisk spärr när kroppen säger ifrån. Jag mår illa och får obehagskänslor. När jag var yngre var jag väldigt rädd att tappa kontrollen, det upplever jag fortfarande som obehagligt, men då var det en skräck. Det var nog tjugo år sedan jag var så full att jag inte hade kontroll över situationen. Salongsberusad är mer min grej.

Jag dricker i princip aldrig ensam, och jag dricker i princip aldrig mer än max tre glas vin - i samband med middag etc. Jag har själv svårt att förstå att man -inte- kan sluta i tid. Därmed inte sagt att jag inte förstår att man kan ha problem med det. 

Själv har jag aldrig varit riktigt packad ens, jag gillar inte att tappa kontrollen och har inga problem med att bara dricka ett par glas och sedan hålla mig till alkoholfritt på fester etc. Dessutom dricker jag alkohol kanske en kväll i månaden - max - så jag har en mycket begränsad konsumtion

Skulle jag vara arbetslös/ha väldigt mycket fritid skulle jag inte på nåt vis dricka mer alkohol utan göra nåt meningsfullt istllet. Skulle någonting hända i mitt liv som däremot fick mig att börja dricka skulle det nog vara så livsförändrande för mig att jag mycket väl skulle kunna börja missbruka alkohol, även om jag inte riktigt kan se ett sådant scenario framför mig.

Jag skulle kunnat bli alkoholist. Festade mycket och ofta förr. Jag var sen gift med en man som alltid dricker om han är ledig dagen efter och då gjorde jag också det. Men jag kände att det inte var bra för mig, såg fram emot helgen mest för den där vinflaskans skull. Tur vi skilde oss, jag har många alkoholister i släkten också. Numera dricker jag bara tillsammans med vänner 1-2 ggr i månaden. Mår betydligt bättre av det.

Nej, eftersom jag avskyr ruset jag får av alkoholen. Däremot så tycker jag att det är gott med drinkar. Men så fort jag känner att jag får ett rus så slutar jag oftast att dricka. Det kan hända att jag blir full, men det händer väldigt sällan max någon gång per år.

Svarade egentligen inte på frågan. Ja, för tio år sen skulle jag ha blivit alkoholist om jag inte haft jobbet att tänka på. Inte idag, men jag inser hur lätt det kan va att trilla dit.

Jag är ledig flera månader i sträck och har ändå gott om pengar. Jag kommer inte bli alkoholist. Det finns många saker att sköta i vardagen förutom jobbet. Dessutom är alkohol inte något nödvändigt i mitt liv.

Jag dricker kanske 2-3 glas vin varannan veckan. Jag dricker aldrig på vardagar, trots att vi ha en välfylld vinkällare i huset.. En av anledningarna är att jag tycker att fulla människor är obehagliga och äckliga.  Fulla människor TROR att dom är trevliga, medan dom egentligen luktar illa, är gapiga och allmänt frånstötande

När jag gick i gymnasiet festade jag ganska mycket på helgerna. Jag var oerhört blyg till vardags, så alkoholen gav mig mod att slappna av och ha kul, den gav mig en röst. På den tiden hade jag svårt att sätta stopp när jag väl börjat, hände några gånger att jag drack för mycket och "däckade". Men jag drack bara på fest, kände aldrig någon lust att dricka till vardags. 

När jag flyttade för mig själv började jag dra ned på drickandet rejält, mest för att jag pluggade och inte hade samma umgänge längre (något motsägelsfullt med tanke på studenters rykte, men sån var jag). Nu dricker jag i princip aldrig. Jag har för närvarande inget jobb, jag har minimalt med umgänge och tyvärr massor av tid för mig själv. Men jag har fortfarande ingen större lust att dricka. Tycker snarare att känslan av att vara berusad är lite obehaglig numera, som att man tappar kontrollen över sig själv. Jag dricker nu som mest lite starkvinsglögg runt jul och något mousserande vin på nyår, men det är egentligen allt. Har aldrig sett poängen med att sitta hemma själv och dricka sig berusad. I sällskap är det en annan sak, men av olika skäl har det inte blivit mycket sällskap på ett tag. 

Men jag får svara nej, jag tror inte jag skulle kunna bli alkoholist.

När jag var yngre så festade jag mycket. I snitt kanske 4 dagar i veckan och oftast rejält full. Men vid 25 så ledsnade jag på att vara bakis och började dricka mindre och nu så gillar jag inte att vara full. Jag kan ofta planera att jag ska festa ordentligt en kväll när jag ska ut med mina vänner men sedan runt kl 21-22 så vill jag inte ha mer alkohol och tar en lugn kväll ändå. Vet inte riktigt om det är själva fyllan eller baksmällan som jag vid den tiden försöker undvika, jag vill bara inte mer helt enkelt. Så nej, i dagsläget skulle jag inte bli alkoholist men jag var nog inte långt ifrån det för 10 år sedan.

Kan tillägga att jag gillar drinkar, vin och öl väldigt mycket så ibland kan jag bli irriterad för jag vill gärna ha ert glas vin till pga smaken men "måste" låta bli för att jag inte vill ha yrseln som kommer med den.

Jag gillar i stort sett bara vin och dricker det för det mesta till mat eller nån enstaka gång som en social grej. (Prata över ett glas vin är trevligt)

Mer än tre glas tycker jag är riktigt svårt att klämma i sig. Blir törstig och nästan illamående. Om man pressar sig igenom det där första motståndet kanske det blir gott igen men som vuxen har jag inte ens försökt.

Som student så var jag full några gånger. Inte några hemska fyllor med pinsamma grejer och minnesförluster. Men inte ens då kände jag någon längtan att dricka mer eller oftare än jag gjorde. (Det var inte fest varje vecka)

Jag tror inte det, jag är helt nöjd med att dricka med den frekvens jag gör. 

Jag tror att jag skulle kunna bli det, jag gillar tex att bli full även om jag bara dricker en gå¨ng i månaden numera (drack varje helg förr).