• Callina

    Mammor med tonåringar?

    Hur funkar det egentligen? Jag själv har bara söner och är lite fascinerad av relationen mamma/tonårsdotter. Jag har gjort ett blogginlägg som känns för långt att länka här så jag länkar till bloggen. Skriv gärna en kommentar vad Ni tycker och hur Ni har det, kanske hur Ni hade det som tonåringar själva? Har det ändrats? Eller är det jag som haft en dålig relation till min mamma fast jag inte förstått det riktigt?

    fyrtiotaggare.blogg.se/

    Tack på förhand och god fortsättnin.

  • Svar på tråden Mammor med tonåringar?
  • lövet2

    Jag har ju hunnit vara med om 4 tonårsdöttrar hittills. Nej, under tonåren var jag verkligen inte "världens bästa mamma". I stället har de i tur och ordning hunnit frigöra sig från mig alldeles väldigt brutalt i bland. De har ägnat sig åt att hitta fel på mig, mina kläder, mina åsikter, min matlagning och precis allt. Sedan har de kommit ur den där fasen vid 18-19 år, och först då har vi kunnat bli något som liknar vänner. Då har de också kunnat se det som något bra, att jag inte försöker se ut och bete mig som en tonåring själv ...

  • La Lola

    Jag blir nog aldrig utnämnd Världens bästa mamma av Alma.
    Om jag så lyckades plocka ner månen till henne så skulle det vara fel måne.
    Hon är aldrig nöjd. Verkligen aldrig.


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • MammaLotta44

    Skönt att höra från dig Lövet2 att det vänder nån gång.. Har en 17 åring tjej, 18 i september. Hon är allt annat än rolig just nu. Tjurar vid varje motgång och är len som ett lamm när hon vill ha nåt... Vissa dagar känner jag mig inte vatten värd faktiskt..fast jag vet att jag är hennes stora trygghet så det är väl därför jag får ta precis allt. 

    Min man (ej hennes pappa) säger att de har såå mysigt när jag inte är hemma, då passar hon på att vara trevlig och gullig minsann ;-D /

    Ibland funderar jag på hur tusan jag ska orka igenom denna period..pust...

    Lotta

  • fluu

    Jag föraktade min mamma under nästan hela min tonårstid. Nu när jag själv fått barn har jag fått en stor respekt och förståelse för henne. Nu(och delvis då också) kan jag se hur mycket rätt hon ändå gjorde och jag känner en stor ödmjukhet inför att hon inte typ dödade mig.
    Vi har ingen nära relation, vi är inte riktigt "sådana", men nu kan jag verkligen känna att jag älskar henne och hur glad jag är över att hon aldrig lagt sig i mitt liv.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
Svar på tråden Mammor med tonåringar?