Båda studerar och gravid

Vad ska jag tänka på? Håller på med en budget där jag försöker få med alla utgifter jag kan komma på, men det är svårt om man inte riktigt har koll på allt.

@dagg03 Det är det du beskriver jag är så rädd för ska hända. Men jag vill heller inte behöva göra allt själv med en sambo som inte vill som jag just nu. Tänk om han inte ändrar sig? Visst har man ångest nu på hur allt ska lösa sig, men jag vill och tror att det kommer göra det. Vill bara få min sambo att förstå det med.

@Anonym (ensam och studerarande). Hur ser dina dagar ut? Hur får du det att funka? Vad för tips har du? Hur mycket kan skolan hjälpa? Du låter som en supermänniska. :)

www.konsumentverket.se/Vara-omraden/Privatekonomi/Kostnadsberakningar/Hushallets-kostnader/Barn-6-manader--9-ar/

Jag tror också jag är gravid.. Det är andra perioden som jag missat nu. trodde första bara var av stress men den är inte tillbaka än... ska testa när mannen kommer hem..

Vi är heltids studenter, 26 och 25 år gamla, men bara en och två terminer kvar.
För nästan exakt ett år sen missade jag en period men den kom efter 1 1/2 mån, pgs av stress. Men innan vi gjorde testet så bestämde vi hur vi skulle göra då och i framtiden om vi skulle misstänka graviditet igen. 

Är jag gravid så kommer vi inte göra abort. Jag vet att jag kommer bli glad och jag är redo. Mannen är tveksam till om han känner sig redo men stöttar mig i beslutet.
På ett år har hans inställning till det ändrats lite åt mitt håll, men jag är ändå fundersam på hur han kommer reagera. Det han mest är orolig för är det ekonomiska, att vi hela livet kanske kommer kämpa med det. Det är dock inte nått jag tror, jag tycker hans oro låter som om vi vore tonåringar som fortfarande bor hemma. 

Är jag gravid så kommer jag precis bli klar när barnet kommer. Han kommer ha sin sista termin.. Vad tror ni, kommer vi klara det?

Ett tips är att köpa begagnat. Jag har köpt allt begagnat vilket har inneburit att jag under barnets första levnadsår kom undan med ca 12000kr (inkl. Vagn). Allt man köper begagnat kan man ofta sälja till samma pris som man köpte det för. Man kan sälja av det så fort man inte använder det och investera i något nytt. Vi har inte gjort det än men om vi hade gjort det så hade vår kostnad blivit ännu lägre.

Mina dagar ser nog ut som de flesta andra föräldrars gör. Upp, frulle ut med hunden (ja, juste jag har en hund oxå :p), lämna på dagis, åka till skolan. Sen hämtar jag vid 15.30, ibland senare för att hinna handla osv. Parken, middag, nattning, egentid för mig och ibland pluggande. Det är klart att jag inte har råd med spontanresor osv, men på det sättet är det en fördel att jag är ensamstående - det finns så himla mycket hjälp att få! Många organisationer som stöttar. Skolan med, sonen är ofta med i skolan om dagis är stängt eller av andra anledningar. Idag har jag t.ex. fått en säck kläder av en lärare dessutom ;) Har även sökt sjukt mkt fonder, som jag fått beviljade!

Många i min klass, och i skolan överhuvudtaget är föräldrar och fe flesta faktiskt ensamma.. Det funkar och är inte alls ovanligt! Som nån skrev, begagnat! Det är inte farligt med begagnade kläder och saker, man kommer så billigt undan.

Jag tror på er!! :D

Jag ser inte problemet. Det är en cakewalk att klara sig så länge man prioriterar rätt grejer. Både jag och sambon studerar just nu och under föräldraledigheten hade jag lägstanivån FP och han CSN. Vi har aldrig någonsin behövt vara oroliga över ekonomin. Den enda uppoffringen som sker är att antingen en eller båda måste ta studieuppehåll ett tag för att vara föräldraledig, men det brukar som regel gå att ordna ganska lätt.

Hur långt gången är graviditeten? På kvinnoklinikerna brukar de erbjuda kuratorstöd för både en själv och ens partner, det skulle ju kunna vara ett alternativ att ni båda träffade någon utomstående och pratade om situationen. Vi velade ganska mycket fram och tillbaka, och ett tag så tänkte vi behålla och då ringde vi till barnmorskan och bokade tid och fick hem massa papper som man skulle fylla i och så. Det kan ju vara en idé att ringa och boka tid, sedan kan ni ju känna hur det känns. Ifall du inte är så långt gången så är det ju dessutom ingen stress med beslutet.. Ge det lite tid och låt det hela sjunga in lite hos din partner. Killen är ju inte riktigt i samma situation som tjejen är heller, på något sätt så tror jag inte min sambo insåg hur verkligt det hela var förrän det inte fanns någon återvändo. Då helt plötsligt började han visa känslor och tycka att det var jobbigt. Det kanske ibland tar lite längre tid för killen att förstå och att göra abort är verkligen inget lätt beslut. Utan det är något som man måste leva med. Om dessutom längtan efter ett barn finns där, så är det svårt att se någon mening med beslutet efteråt.

Men jag kände precis som du att skaffa barn ska vara en lycka som man delar tillsammans med sin partner, och jag förstår att du är orolig att han inte ska känna så. Hoppas verkligen att det löser sig för er och att ni kan fatta ett beslut som känns bra för er båda! 

Så många underbara svar. Så skönt att veta att det finns fler i samma sits som jag och har klarat det. Det betyder så mycket för mig att ni svarar och för varje svar känns det som om jag får lite mer kött på benen.

Jag hade tänkt köpa så mycket jag kan på second hand. Jag är inte den som bryr mig jättemycket, sålänge de ser tåliga och tvättade ut. Det brukar ju vara bättre om kläderna är tvättade några gånger med vad jag hört. Ska köpa en symaskin nu med och börja sy lite tygblöjor.(Om vi behåller barnet) Tänkte börja med engångsblöjor, men byta till tygblöjor efter en månad eller så. Tror jag tjänar in en del på det. (Har tvättmaskin hemma som tur är.)

@Tealhawk. Det vi är mest rädda för är ju ekonomin och stressen, men det kommer nog från alla människor runt om och samhället. Man har ju fått en bild av att man måste ha hus, bil och sparkapital för att ha barn för att det kostar så mycket.
När jag pratade med min sambo igår sa han att vi måste ha bil om vi ska ha barn. Tycker det låter lite dumt. Jag förstår honom lite, men det är ju massor av föräldrar som klarar sig jättebra utan.

@dagg03 Jag är i vecka 7 tror jag. Ska till barnmorska den 21 Januari, så då får jag förhoppningsvis reda på mer.

Haha. Jag har 2 barn och ingen bil fastän vi båda jobbar nu för tiden. Vi har cykelkärra som vi kör ungarna till dagis i.
Fast vi bor bra och centralt så bil behövs inte. Vi hyr bil ibland och åker hem i taxi när vi storhandlar. Vi åker tåg till tjocka släkten. Mkt lättare att sitta med småbarn på tåg än spänna fast dem i barnbilstolar i flera timmar.

Jag använder tygblöjor och det är suveränt! Det finns en "köp och sälj tygblöjor"-grupp på Facebook där man kan göra riktiga fynd. Det finns också en facebookgrupp där man kan få tips och råd gällande tygblöjor. På loppis kan man hitta kläder för 5-10kr per plagg. Har man egen tvättmaskin behöver man inte så mycket heller. Jag kommer gärna md fler tips om jag kommer på något :)

Jag är studerande i nästan samma ålder. Jag skulle definitivt plugga färdigt om jag var du. Ni kommer få det tufft om ni båda studerar och då tänker jag på studierna. Men det beror självklart på vad ni pluggar också. På mitt universitet känner jag ingen som har eller ska ha barn. Det är mycket plugg och högt tempo. Ni borde ta reda på hur de kommande åren på er utbildning kommer att se ut (bl.a. hur tidskrävande kommer det att bli att skriva examen? Min syster fick kämpa som en galning och mådde fruktansvärt när hon skrev sitt eftersom hon hade en femåring att ta hand om samtidigt, trots att hon fick mycket hjälp). Ska båda ta ut föräldraledighet? Då kan ni räkna med att era studier kommer att ta 4 år istället för 3. Det blir alltså fyra år av att leva på minimum, det är ganska länge. Det är inte garanterat att barnet endast kommer tillföra lycka. Belastningen och ouppnådda personliga mål kan tära på förhållandet. Ska bara en vara föräldraledig? Då kommer förmodligen du att drabbas. Och det kommer vara gosigt och roligt någon månad, sen kommer du vara så utmattad och hamna långt efter i studierna, kanske även tappa suget helt. Jag känner folk som har jobb och som blivit galna av att vara föräldralediga i ett år. Även de bästa paren drabbas av tjafs och oförståelse, missunnsamhet och liknande. Eftersom det helt enkelt är såpass tufft, för de allra flesta. Mycket lycka men även olycka, en härlig men också i vissa fall förödande mix. Detta blir extra påfrestande i situation där båda pluggar. Risken finns också att när du sedan äntligen är färdig med utbildningen, om ca fem år, så kan det råka bli ett syskon och det kommer ju kännas konstigt att abortera för ni har ju redan en sådan fin familj. Och då får du fortfarande inte komma ut i arbetslivet, fastän du är en bra bit över 30. Detta skulle skrämma mig i.a.f. Jag känner några tjejer från min gymnasietid som p.g.a av dessa anledningen fortfarande sitter i dåliga sits. Tufft. 

Den ekonomiska biten bör också tas på allvar. Många kan säga att det går, men hur bra går det? Gör inte livet tuffare än vad det är. Vi lever bara en gång. Barn kan göras upp till ca 45. Ekonomi och stress kring utgifter förstör många relationer. Det finns många studier kring detta. Skulle det inte vara fantastiskt skönt att först uppnå alla mål, få ett bra jobb och sen tillsammans ta beslutet att göra ett mycket efterlängtat barn? Så känner i.a.f jag och jag har ändå bara denna termin kvar och en sambo som jobbar. Det pirrar i magen när jag tänker på den dagen då vi kan börja processen och allting känns tryggt och rätt. Jag är otroligt stolt över att ha levt mitt liv på det sättet, det känns märkligt nog som en bedrift... Kanske eftersom det är så lätt att inte hålla sig till dessa mål.

Men vi är ju självklart olika, ville bara bidra med en annan synvinkel. Är ni två mycket positiva människor som inte gnäller så får ni ju betydligt mindre problem. 

Hur gick allt för dig? Behöll ni barnet? :) Kram