bonussonen vill inte komma om vi inte flyttar...

Det här är citat ifrån ts inlägg alltihop. Du tycker att det låter som en kärleksfull förälder? någon som bryr sig om bonusbarnen? någon som älskar barnen som haft henne som bonusmamma sen nästan 8 år tillbaka?

 

Jag ska berätta för dig att när jag var liten så växte jag upp tillsammans med en styvmor. Hon slogs aldrig, hon sa heller inget elakt direkt till oss men hon visade med dolda kommentarer, attityd osv att hon inte bara inte gillade oss utan att hon helst inte ville ha oss där alls. Vi bodde avsides från hennes barn, min lillasyster grät sig till sömns för att  hon var rädd för att sova ensam i mörkret. hon ansåg säkerligen att vi var bortskämda och om vi vågade säga något så klagade vi. Pappa insåg aldrig att vi led för att vi ville att han skulle vara lycklig. *Min lilla syster samlade mod till sig och flyttade ut när hon var 10 pr, då hade hon stått ut med psykisk misshandel sen hon var 5 år. styvmamman var supertrevliga mot alla utåt, hemskt manipulerande och kunde ge pikar mitt framför alla men bara den det var menat till förstod det.

 

Ts låter det bekant?

 

Tycker ni att det är något som hjälper situationen att strida med ett barn? Att skylla ifrån tårar som bortskämdhet? Hur skulle det vara om pappan faktiskt tog sig tid till att lyssna på sina barn och vad de har att berätta? Tycker du att det är friskt att bo med någon de inte vill bo med? Ts säger ju så själv, att sonen inte ville bo med henne. Han vill inte att de ska vara tillsammans, är inte det något som pappan bör ta hänsyn till då? Går inte hans existerande barn framför en partner?

 

Det skulle de alltid gör hos mig, men TS är så att hon tillochmed med säkerhet säger att hon blir vald över barnen, inte med de orden men när frågan vad säger pappan: Ja, vad kan han säga...att hans son får väl låta bli att komma.

Är inte det hemskt?

11 åring styr en familj.

ja, vad ska han säga.. att hans son får väl låta bli att komma..

han har reagerat tdigare men vi vuxna lyssnade inte på honom

hur kan du förstå honom? han är den enda som har eget rum? tycker det skriker bortskämd lång väg..

Trodde de va vuxna som bestämmer och tar beslut i en familj och så vitt jag vet så betalar 11 åringen inget i hyra

dom har vånings säng men den gillar hon inte för hon måste ju ligga högst upp så hon grinar varje kväll

dom klagar till mamman att dom tycker att pappan lyssnar för miycket på mig och inte står upp för dom

att alla har dansat kring honom.

för denna pojke är så bortskämd

jag och sambon blir särbo? för det skulle nog bonussonen önska..

Fått ångra mig bittert nu men för sent då man inte kan dra tillbaka tiden..

ett barn på snart 9 år borde utan problem kunna sova i en våningssäng. Jag tror det hela handlar om att hon vill styra oxå hon ser hur storebror gör..

 jag börjat tröttnat på hur barnen kör med vuxna och dom vuxna går efter deras pipa.

Men att se på film och spela tv spel är det enda han vill göra och har alltid gjort...

topprida de vuxna?

Jag och du tolkar situationen helt annorlunda. Jag ser det som att set är små stackars barn som tvingats leva med en mobbande vuxen hela sitt liv. Och nu samlar sonen äntligen mod till sig att ställa ett ultimatum för att kunna få flytta ut, eller få pappan att lämna henne.

 

Tänk att inte kunna känna sig hemma eller älskad alls i en familj, i sitt eget hem. Att konstant bli sedd som bortskämd, krävande,  osv. Ts älskar nog sitt eget barn och pappan, jag tror hon tycker att barnen är ohyra som följde med på köpet när hon fick mannen hon ville ha. Det gör mig rädd att hon är ensam hemma med dem så många dagar.

 

håller med om att pappan bör vara hemma mer, och öppna ögonen!

Jag ska berätta för dig att när jag var liten så

Jag mår riktigt dåligt att höra någon uttala sig så om barn, om det sen är TS som är dålig på att uttrycka sig så är det ju bara bra för då är det bara jag som överreagerar!

Som jag misstänkte.

Hur förklarar du att EN person på 11 år har ett eget rum medan samtliga andra får tränga ihop sig och kommer fortsätta tränga ihop sig även efter tillökning i familjen om denna person inte har en särposition i familjen?

Bortskämd är vad jag kallar det när man DESSUTOM klagar då.

Ohyra???

Nu får du ge dig. För varje inlägg ökar du. Snart är TS belsebub själv. Det verkar ligga privata erfarenheter som gör att du förväxlar TS situation med något i ditt liv och att dett gumlar ditt omdöme.

11-åringar ska inte ställa ultimatum. Om de ändå gör det är det FÖRÄLDRARNA som behöver se över sina föräldrainsatser.

JA, pappan bör öppna ögonen och se att det är HANS ansvar att ta alla de "tråkiga " sakerna med sina barn i stället för att lämna över dem på TS. Det är pappans sak att ta emot sitt barns reaktion när allt inte blir som i fantasin där allt blir precis som man vill bara man flyttar.

Så du tycker på fullt allvar att man talar så om sina bonusbarn såsom Ts gjorde?

Och svara på varför Ts och pappan fortfarande bor ihop när sonen inte vill det?

 

När man tar upp allt det negativa är det väl fullt normalt att låta negativ. TS säger ju på olika sätt att ett av barnen vill bestämma och spelar upp när han inte får det, vilket väl är orsaken till att han har förmåner ingen annan i familjen har. Snett tycker jag.

Du ber mig om svar utan att ha svarat på mina frågor.

Vi vet inte om han vill det. "jag och sambon blir särbo? för det skulle nog bonussonen önska.."

Det är också sådant människor som är slitna av konflikter och som känner sig otillräckliga/misslyckade/ledsna kan säga. TS säger att hon "börjat tröttnat". Verkar som hon har lagt in år av sin tid med mager utdelning. Så kan det gå när en föräldern lämnar över föräldraansvaret på någon annan än en förälder.

Jag tolkar det som att han har ett eget rum för att hon vill behålla husfriden i den mån som det går, så att pappan ska tro att hans son får allt han vill. Dessutom så är den sonen äldst så det är inte konstigt att han har eget rum.

 

Jag har aldrig mött ett barn som vill bestämma förut Ett barn som trivs med sin familj och tycker om och respekterar sina föräldrar kommer aldrig bete sig så som du beskriver, alltså så är det något fel med hur familjen behandlar honom.

Jag hade en helt underbar styvfar, jag hade aldrig bråkat med honom eller tyst klagat på något.

Du får nog bege dig till närmaste skola om du aldrig mött ett barn som vill bestämma förut. För en del är det en åldersgrej, medan andra bara är lite bossiga. Sedan är en del inte alls så.

Ja, allt TS gör eller vill göra är av "fel" anledningar...Eget rum för killen, egen övervåning för båda de äldsta barnen...

I stället för att tolka kunde du fråga TS, eller nästa TS för denna har du och några andra jagat iväg vad det verkar.

Vi får väl enas om att vara oense då, men jag tror du tolkar in mycket själv ifrån andra erfarenheter. kanske är du själv bonusmamma och känner dig träffad?

Hursomhelst så har jag sagt det jag vill säga, skulle önska att jag hade pappan eller barnet att tala med här, eller biomamman för den delen.

Man kan inte vara oense om att det inte finns några barn som vill bestämma, utan man kan bara ha fel på den punkten. Om du inte har egna barn borde du prata med någon som har barn eller jobbar med barn.

Du har inte annat än hamrat på TS, men frågorna och därmed den konstruktiva dialogen vill du spara till alla berörda utom TS.

Jepp. Känsliga rummet på FL där man ska hjälpa människor som tar upp sina känsliga problem...

Nej, jag känner mig inte träffad. Det som är sant om dig blir inte automatiskt sant om andra som inte ser saker på samma sätt som dig.

Ja, men då lyssnade du och såg till dina barns behov? Genom att ena fick somna på soffan t.ex? I mitt fall hade vi den enorma turen att det löste sig med jobb för min del och att vi genom kontakter fått hyra ett underbart hus där alla trivs. Självklart har inte alla den turen. Men tycker att i TS fall så försöker hon inte ens lösa situationen. Vi kämpade länge med pengar vi med. Så där är nog de flesta av oss lika.