• anemon1

    Ni som växte upp med äldre bror - var det så här tufft som för vår yngsta?

    Har själv bara växt upp med systrar som inte var särskilt stöddiga och hårda, så jag lyssnar gärna på någon som har levt med en storebrorsa (med fysiskt övertag) och kan säga vad man kan räkna med och vad som är "konstigt". Jag måste nog säga att jag funderat sedan min son var i två-årsåldern då hans syster kom till världen. Det var så hårda tag nästa omedelbart mot henne, vilket vi antog var svartsjuka och försökte skydda så gott vi kunde. Sedan dess har det varit tufft för henne generellt sett, det är tjuvnyp, slag och taskigheter. Tycker att vi varit tydliga och observanta och t ex lagt undan saker som han får tillbaka först när han uppför sig schysst igen. Det har funnits stunder då jag undrat lite över hans förmåga att känna empati, men han är ju bara 9 år, så allt är väl inte helt komplett heller. Tyvärr blir det ju så att eftersom hans lillasyster är den som alltid får ta hans bråkigheter, så är det han som får tillsägelserna mest. Någon som känner igen sig från uppväxten eller som har samma situation? Det är så slitigt att hålla ordning på det här hela tiden.

  • Svar på tråden Ni som växte upp med äldre bror - var det så här tufft som för vår yngsta?
  • Seven Costanza
    TaSe skrev 2014-01-25 09:00:04 följande:
    Jag satte min son i kampsportsvärlden just för att han skulle kunna freda sig mot sin bror. Självklart jobbade vi med brorsan också, med hjälp av Bup bl.a.

    Men kampsport är det som har gjort skillnad. Min yngre son behöver inte ta stryk alls och den äldre har fått andra sätt att hantera ilskan eftersom det inte är värt att gå på brorsan längre.



    Okej ja det låter ju bra, men jag tycker inte att det låter normalt att syskon har våldsamma bråk där den yngre måste kunna kampsport för att klara sig.
  • TaSe
    Seven Costanza skrev 2014-01-25 10:38:22 följande:



    Okej ja det låter ju bra, men jag tycker inte att det låter normalt att syskon har våldsamma bråk där den yngre måste kunna kampsport för att klara sig.
    Nej, vi tyckte inte heller att situationen var normal därför gav vi båda barnen verktyg för sitt eget bästa.
  • En blå giraff

    Jag har två pojkar som är 2,5 och 6 år nu. Vi har bekymmer med att det är mycket hårda tag och tjafs mellan dem. Samtidigt så kan de leka väldigt bra och är kärleksfulla mot varandra också. Men lekarna innehåller ofta mycket fysiska moment, t.ex. att de brottas. Och det går lätt överstyr och blir slagsmål av det hela. Lillebror är mer retsam och stora pojken svarar genom att ge lillebror stryk. Vi försöker medla och gå emellan men det är inte alltid man hinner med. Har ju inte ögon i nacken heller. Tycker att lillebror skulle passa sig för att reta storebror eftersom det ofta leder till att han bli omkullknuffad eller får en smäll, men det verkar inte avskräcka tillräckligt. Ibland är också den lilla fysiskt elak, och t.ex. biter storebror.

    Vad jag vill säga är att du inte är ensam TS om att ha det tjafsigt mellan barnen. Vad som är normalt det vet jag inte egentligen. Tror ändå att en hel del retsamheter och slagsmål hör till om man har flera barn. Få syskon är nog alltid snälla och lugna med varandra.

    Man får väl försöka prata med barnen om det hela och det borde väl minska med åldern. Att de har egna rum och någonstans att dra sig tillbaka för att slippa från varandra tror jag är viktigt. Likaså att man särar på dem och gör saker med var och en.

  • anemon1
    Seven Costanza skrev 2014-01-24 21:53:09 följande:



    Om detta är sant är det ju för fan tragiskt. VEM sätter sitt utsatta barn på självförsvarsträning istället för att söka hjälp med det barn som inte kan bete sig?
    Missuppfattning, det var inte syftet. från början med denna kurs hon började på. Vi arbetar med honom varje dag för att få fason på honom. Men det blev ett plus att hon gick på kampsport. Det kan hon ha nytta av i övriga livet också.
  • anemon1
    Seven Costanza skrev 2014-01-25 10:38:22 följande:



    Okej ja det låter ju bra, men jag tycker inte att det låter normalt att syskon har våldsamma bråk där den yngre måste kunna kampsport för att klara sig.
    Det var förmodligen inte huvudsyftet för dem heller, men blev ett plus i kampen mot bättre uppförande gissar jag. Det är svårt att skydda och uppfostra med lika mycket kraft hela tiden.
  • anemon1
    TaSe skrev 2014-01-25 18:44:25 följande:
    Nej, vi tyckte inte heller att situationen var normal därför gav vi båda barnen verktyg för sitt eget bästa.
    Bra resonerat, man gör det man kan för att förbättra. Det är inga lätta saker, speciellt inte när den fysiska kapaciteten hos brorsan bara ökar hela tiden. 
  • Foxtrott

    Det låter som om ni har mycket svåra problem med det äldre barnet som ni måste ta itu med. Lillasyster ska inte behöva gå på självförsvarsträning för att klara sig undan fysiskt våld i sitt eget hem.

    Jag har flera barn, de äldsta är det tre år mellan, storebror och lillasyster. De yngsta två år mellan, även där storebror och lillasyster. Har inte råkat ut för er situation med något av barnen och har mycket svårt att tro att det du beskriver skulle vara "normalt" på något sätt. Naturligtvis tjafsar mina barn med varandra, och någon gång händer det att de slåss. Vanligen då det äldre barnet fått ett verbalt övertag och det yngre då förlorar fattningen och nyper till.

    Bup? Skolpsykolog? Hur beter sig sonen mot andra, är det endast lillasyster han ger sig på fysiskt eller är det även andra barn som är mindre som har utövar våld emot? Har han verkligen hållit på i sju år med detta?

  • anemon1
    En blå giraff skrev 2014-01-25 19:10:12 följande:
    Jag har två pojkar som är 2,5 och 6 år nu. Vi har bekymmer med att det är mycket hårda tag och tjafs mellan dem. Samtidigt så kan de leka väldigt bra och är kärleksfulla mot varandra också. Men lekarna innehåller ofta mycket fysiska moment, t.ex. att de brottas. Och det går lätt överstyr och blir slagsmål av det hela. Lillebror är mer retsam och stora pojken svarar genom att ge lillebror stryk. Vi försöker medla och gå emellan men det är inte alltid man hinner med. Har ju inte ögon i nacken heller. Tycker att lillebror skulle passa sig för att reta storebror eftersom det ofta leder till att han bli omkullknuffad eller får en smäll, men det verkar inte avskräcka tillräckligt. Ibland är också den lilla fysiskt elak, och t.ex. biter storebror.

    Vad jag vill säga är att du inte är ensam TS om att ha det tjafsigt mellan barnen. Vad som är normalt det vet jag inte egentligen. Tror ändå att en hel del retsamheter och slagsmål hör till om man har flera barn. Få syskon är nog alltid snälla och lugna med varandra.

    Man får väl försöka prata med barnen om det hela och det borde väl minska med åldern. Att de har egna rum och någonstans att dra sig tillbaka för att slippa från varandra tror jag är viktigt. Likaså att man särar på dem och gör saker med var och en.
    Ja, de vi tänker lika - och jag har hört värre historier. En bekant, vanlig svensson med ordnat liv och lugn och ro hemma, hade en fyraåring (som alltid till synes var så beskedlig och välmenande)  som utan förvarning och helt brutalt tog till gafflar för att "ha ihjäl lillebror" med hjälp av kompis. Föräldrarna var helt chockade, eftersom de insåg vad som hänt om de inte varit närheten. Jag tror man måste vara vaksam på känslorna hos barn, deras svartsjuka och avundsjuka kan vara helt över gränserna, de har inte en vuxens förmåga till att kontrollera och se konsekvenser. 
  • anemon1
    Foxtrott skrev 2014-01-25 19:31:13 följande:
    Det låter som om ni har mycket svåra problem med det äldre barnet som ni måste ta itu med. Lillasyster ska inte behöva gå på självförsvarsträning för att klara sig undan fysiskt våld i sitt eget hem.

    Jag har flera barn, de äldsta är det tre år mellan, storebror och lillasyster. De yngsta två år mellan, även där storebror och lillasyster. Har inte råkat ut för er situation med något av barnen och har mycket svårt att tro att det du beskriver skulle vara "normalt" på något sätt. Naturligtvis tjafsar mina barn med varandra, och någon gång händer det att de slåss. Vanligen då det äldre barnet fått ett verbalt övertag och det yngre då förlorar fattningen och nyper till.

    Bup? Skolpsykolog? Hur beter sig sonen mot andra, är det endast lillasyster han ger sig på fysiskt eller är det även andra barn som är mindre som har utövar våld emot? Har han verkligen hållit på i sju år med detta?
    Nej, så illa är det inte - du är en till som missuppfattat detta med självförsvarsträning. Jag tycker det är en bra träning överhuvudtaget. Det var inte huvudsyftet att försvara sig. Men hon har fått bättre självförtroende och kan ta honom bättre. Min son är helt ok med andra, det är syskonet han bråkar med. Jag är också som jag tror kommer av min otroligt lugna uppväxt, känslig för hårda tag och har svårt att förstå hårda tag mot syskon. Nej Bup och skolpsykolog är inte rätt. Jag vill mer höra hur andra har det, tack för att du delade med dig.
  • Iarwain

    Jag känner igen mig i många berättelser här. Min bror är tre år äldre, vi slogs mycket som barn. Jag minns bara hans våldsamheter mot mig, men min bror minns bara hur retsam och provocerande jag var. Idag har vi ett bra förhållande, men vi pratar inte alls om när vi var barn.

  • Florimell

    Skiljer ett och ett halvt år mellan mig och min bror. Han slog och mobbade mig hela uppväxten. Idag har vi en relation mest för våra föräldrars skull, jag hade helst velat slippa träffa honom och ständigt påminnas om hur jävligt det var. När jag började sjuan tryckte han ner mitt ansikte i maten i matsalen och skrattade åt mig bland annat...

    Usch.

  • En blå giraff
    anemon1 skrev 2014-01-25 19:33:06 följande:
    Ja, de vi tänker lika - och jag har hört värre historier. En bekant, vanlig svensson med ordnat liv och lugn och ro hemma, hade en fyraåring (som alltid till synes var så beskedlig och välmenande)  som utan förvarning och helt brutalt tog till gafflar för att "ha ihjäl lillebror" med hjälp av kompis. Föräldrarna var helt chockade, eftersom de insåg vad som hänt om de inte varit närheten. Jag tror man måste vara vaksam på känslorna hos barn, deras svartsjuka och avundsjuka kan vara helt över gränserna, de har inte en vuxens förmåga till att kontrollera och se konsekvenser. 



    En gång nyligen gick det överstyr hemma här och slutade med att storebror bet lilla i ryggen så att det blödde. Men då blev både jag och mannen så förbannade så stora pojken verkligen ångrade sig sen. Jag tror inte det kommer att hända igen att han biter lillebror på det sättet. Oftast är det inte slagsmål på sån allvarlig nivå. Mer knuffar och tjuvnyp. Det är ju otäckt om barnen slåss så att någon riskerar att göra illa sig riktigt (som situationen med gaffeln)
  • anemon1
    Florimell skrev 2014-01-25 20:06:39 följande:
    Skiljer ett och ett halvt år mellan mig och min bror. Han slog och mobbade mig hela uppväxten. Idag har vi en relation mest för våra föräldrars skull, jag hade helst velat slippa träffa honom och ständigt påminnas om hur jävligt det var. När jag började sjuan tryckte han ner mitt ansikte i maten i matsalen och skrattade åt mig bland annat...

    Usch.
    När jag läser sådant, tänker jag ibland på att vissa har så svårt att prata och all samlad ilska för allt möjligt, orättvisor, svartsjuka avundsjuka etc, måste projiceras på någon istället. Ibland har jag fantastiskt bra kontakt med min son, han berättar vad han tänker och känner - någon sa att det hör till 10-årsåldern de är på väg in i puberteten och vill vara små men ändå inte, det kommer ut på olika sätt hos olika barn.
Svar på tråden Ni som växte upp med äldre bror - var det så här tufft som för vår yngsta?