Är otillräcklig som mamma

Kände lite som du.. Sa upp mig från jobbet.. Nu har vi inte världens bästa ekonomi, men är tusen gånger lyckligare både min man och jag och barnen (har också tre barn).

Städhjälp och matkasse alt kortare arbetsdag?

Jobba 80% o är ledig en dag. Vissa saker som man tror är "måsten" är inte det utan kan vänta. Lev i nuet då du är med barnen och njut av det. Jag är ensamstående med två barn och hus som vedeldas. Jag fixar allt runt barnen och det är oftast kämpig och jag har varit i din situation då man bara är irriterad och arg även om jag älskar dem över allt annat. Till slut insåg jag att min irritation berodde på att jag lever i framtiden och ser allt som ska göras och ska planeras och måsten måsten. Jag valde att lugna ner mig, sluta ta ut saker i förskott och försöka njuta av nuet istället, inte helt lätt alla gånger. Jag försöker involvera barnen i tex köra in ved eller diska eller städa så vi gör det tillsammans. Nu beror det ju på hur gamla barn man har, mina är 4 o 6. Då kan man umgås o ha det trevligt men ändå tex få bort tvätten eller disken tillsammans. Men framför allt, ta mer hjälp av din man, ert äktenskap  blir ju inte heller bra om du mår så här. Ni kan väl handla varannan gång och laga mat varannan dag? Ni är ju två så se till att få hjälp av honom.
Hoppas det löser sig och att du får må bättre

Låter inte som ni har en jämn arbetsfördelning...? Logistik, planering o småplock räknas också!
I vår familj sköter maken sånt som kräver kortare framförhållning, typ städning o matlagning. Jag sköter ekonomin, tvätten, logistiken o de flesta inköp.

Glömde ju säga att vi ALDRIG har någon avlastning med barnen. Vi har haft dem borta två gånger över natten på 7 år. Detta pga en släkt som inte är så sugna på att hjälpa till.
Städhjälp och matkasse kan vi bara drömma om, vi har precis så det går runt varje månad. 

Ja, ibland snurrar ekorrhjulet bara på, framför allt när både barnen och vi varit sjuka och tvätt och städning har prioriterats ner. Dessutom har jag för mycket saker som jag inte orkat få ordning på samtidigt som dottern snart börjar krypa, så det är hög tid att få bra ordning.

Det jag funderar på är hur gamla barnen är? Vad kan de hjälpa till med?
Hur höga städkrav har du?
Har ni egen tvättstuga?

Varför inte försöka planera maten tillsammans med barnen för då kan du känna att du umgås med barnen även om du gör något nyttigt? De kan hjälpa dig vika tvätt eller åtminstone para ihop strumpor, det kan t o m en 2-åring börja klara om det gäller de egna strumporna.

Avsätt 10 minuter per barn och tillåt dig att bara vara med barnen. Det ger barnen oerhört mycket och lättar på samvetet.

Prata med sambon om hur du mår och försök tillsammans komma på kreativa lösningar.

Lär känna någon annan med barn som har långt till släktingar och avlasta varandra.

Vi har fyra barn tätt (2 år mellan alla) och också extremt sällan avlastning.

Man får välja vad man lägger sin energi på helt enkelt. Sen så behöver man enligt mig inte leka med sina barn, jag leker extremt sällan. Barnen kan däremot få hjälpa till med det jag håller på med, sen kan jag hjälpa dem så klart men då är det ofta "ja självklart kan jag hjälpa dig jag ska bara hänga lite tvätt först" min mamma har sagt att hon ofta förundras över hur bra mina barn är på att vänta på sin tur och det är nog dels för att de är 4 och dels för att jag insett att jag inte alltid kan släppa allt för att hjälpa dem i leken för då blir jag aldrig klar (behöver de toahjälp är det ju en annan sak).

Ofta slutar det med att de leker med/hjälper varandra.

Är jag hemma med barnen försöker ja att hitta på nåt kul per dag, någon utflykt eller så men lek är verkligen inte min grej. Spel, sport och utflykter gör jag men inte lek. Barnen verkar också helt ok med det här upplägget och låter mig vara effektiv när vi är hemma om de har något att se fram emot.

Deras pappa däremot leker gärna med barnen och har svårt säga nej så han får verkligen inget gjort när han är själv för barnen är på honom som iglar för att få honom att leka. Han tycker det är jobbigt att inte få nåt gjort medan jag där tycker han får skylla sig själv som inte lärt barnen att vänta och att han behöver få göra saker hemma.

Jag handlar också ofta med bara ett barn i taget eller möjligen två, riktigt mysigt att åka med bara ett barn och faktiskt ha tid att lyssna på all som surras och ändå få handlingen bortgjord. Just förena nytta ned nöje (eller skapa nöje i nyttan) tycker jag är viktigt för att hinna och inte bli tokig.

Hej!
Jag har också tre barn med två års skillnad (knappt). Jag förstår dina känslor. Jag räcker aldrig till. Och när man väl låter barnen spela lite på datorn, plattan eller tv:n, så får man höra att de inte borde. Det är den ENDA lugna stunden (eller om vi behöver göra nåt) jag och min man kan få när de är vakna. Det är tre MYCKET livliga barn och ibland vill jag bara sticka, hur gränslöst jag än älskar dem.
Vi har ingen avlastning, har haft en natt tillsammans borta på åtta år.
Vi jobbar heltid båda två och sedan har vi båda ålderdomliga föräldrar, gamla och sjuka så vi får hjälpa dem också.
Så trött på alltihop emellanåt, men vad skulle alternativet vara? Lägga sej ner och bara ge upp?
"Varför åker vi inte och badar oftare mamma?"
"Varför åker inte vi till Legoland?"
Med ekonomin strax ovanför vattenytan gör det ont. Med mycket att göra när vi väl är hemma gör det ont, men det måste faktiskt städas NÅN gång...och tvätten som alltid svämmar över måste tvättas...och vi måste faktiskt laga mat...
Personligen tycker jag det är katastrof att alla föräldrar i stort sett är tvingade att jobba idag.
Annars har man ju inga pengar att handla mat och kläder för...som man också faktiskt måste ha...särskilt som två av dem gör av med tre par gympaskor varje säsong och två par vinterkängor om året...
Sedan håller jag med nån ovan som sa att man inte måste leka med sina barn. De leker bra med varandra. Slåss bra också, men det är ju en annan sak..
Och att sysselsätta dem med något viktigt att göra är bra. Barn mår bra av att känna sej behövda!
"Hjälp mej att vika tvätten, så hinner vi mysa lite sen, kanske läsa lite i en bok!"
Även en femåring kan skära itu de för stora potatisarna som ska kokas.
Föräldrar av idag har nog alla dåligt samvete. Frågan är bara om vi borde ha det.