ska man själv avstå från alkohol för att stötta sin partner med problem

Det får man avgöra fall till fall.

Är det så att han inte pallar med detta, så har du inte många val kvar.

Att kommunicera om det är rätt bra, så får man se vad man kommer fram till i vad som funkar.

Har inte problem att avstå eftersom jag inte är beroende men däremot vill jag inte bli absolutist för resten av mitt liv eftersom jag kan uppskatta alkohol vid vissa tillfällen precis som de flesta andra människor gör. En kall öl när man grillar, ett glas vin till ostbrickan, glögg å pepparkakor vid juletid...

Jag hade inte druckit hemma om det inte var fest men på fester och utan honom hade jag druckit om jag kände för det.

Det som är bra är att din partner insett det själv och är beredd att göra någonting åt det, då ökar chansen att det kommer att gå bra.

När jag träffade min blivande sambo hade han insett att han hade problem med spriten, eller åtminstone att det i framtiden kunde bli det om han inte tog tag i det. Vi flyttade ihop och slutade helt enkelt köpa hem sprit, det löste sig av sig själv. Jag hade inga problem att avstå från sprit eftersom ett liv med någon som inte kan hantera spriten inte var ett alternativ för mig.

Så ja, jag tycker att du ska avstå. Det sänder dessutom signaler till din partner att du bryr dig!!!  I början kan man dessutom tänka sig för om man ska gå på fester, särskilt om det inträffar ofta.

Jag tänker tvärtom - eftersom partnern sagt att han inte skulle ha problem med att TS dricker, och som ju vill dricka, skulle jag anse det vara lite att dumforklara partnern; att man inte tror på vad han säger, och tror han kommer ha mera problem än han tror själv ,etc.

Visar det sig senare att det inte funkar att TS dricker, kan de ju i samforstånd omvärdera situationen.

Om detta ens blir en frågeställning istället för en självklarhet bör du se över din egen relation med alkohol.

Självklart kommer sambon framöver att behöva lära sig att ha alkohol i sin närhet utan att själv dricka, men att ens partner till en början (en längre tid) av solidaritetsskäl avstår ifrån alkohol torde vara en självklarhet. Som sagt, att du ens funderar på detta tyder på att du själv har ett osunt förhållande till alkohol.

Om man vill dricka och har en sambo som har problem med alkoholen så tycker jag man ska dricka. Jag tycker det är samma sak som om man själv bantar men ens sambo vill äta godis.

Jag tycker inte att man behöver bli absolutist bara för att man stöttar sin partner genom att inte dricka när man är i sällskap med varandra.

Köper inte ditt resonemang att man inte kan tänka i de banorna som jag gör utan att ha problem själv, jag har inte skrivit att det skulle gälla till en början utan i så fall ser jag det som ett livsval som även jag måste göra på grund av hans problem.

Om du tycker att det tyder på ett osunt förhållande till alkohol från min sida så antar jag att du själv är nykterist eftersom så många människor kan tycka om att ta en öl någon enstaka gång och säkert skulle ställa sig samma fråga som jag gör om de skulle hamna i samma sits...

Jag håller inte med dig och undrar om du kan föra fram några argument för din sak istället för att bara konstatera hur något är?

Som jag skrev tidigare; vi är nästan aldrig ifrån varandra så det skulle i så fall bli öl ca en gång per år och i min värld är väl det i princip samma sak som  att vara absolutist. Innan detta har jag kunnat ta en öl eller ett glas vin en eller två gånger i månaden,

Och om jag plötsligt istället skulle börja hitta på fler aktiviteter där jag kan dricka utan honom så tror jag att han skulle må sämre av det än vad han gör om jag tillbringar tid med honom som jag gjorde innan...

Jag njuter verkligen av både öl och vin i måttlig mängd och skulle verkligen tycka att det vore tråkigt om min partner hade sådana problem att jag inte längre skulle kunna njuta av ett glas när han är med (eftersom vi gör det mesta tillsammans). Så jag förstår din frågeställning. Men om det kändes som ett stort problem skulle jag nog också ifrågasätta mitt eget förhållande till alkohol. Det ska inte vara svårt att avstå.

Jag skulle fokusera på de ekonomiska vinsterna... Alkohol kostar ganska mycket pengar.

Lycka till! Hoppas att din partner kan bli nykter.

Men en öl en eller två gånger i månaden är ju nästan ingenting?? Vill du fortsätta att dricka i den omfattningen tycker jag gott att du kan unna dig att umgås med andra vänner en eller två gånger i månaden och dricka den där ölen. Tycker inte att din kille borde må dåligt av att vara utan dig de stunderna.

Tack för svaret! Det känns inte som ett jättestort problem men funderingen finns där....

Anledningen att jag skriver om det här är att jag inte har hittat något riktigt svar på frågan när jag har googlat. Det står så mycket om medberoende och jag vet egentligen inte vad det innebär, är det att man själv börjar agera som att man är den med problem genom att avstå från att träffa folk och undvika fester? För i så fall skulle jag ju fortsätta i det mönstret om jag så att säga gör hans problem till mitt eget genom att sluta dricka helt å hållet, eller är jag helt fel ute i mn definition av medberoende nu?

Nja, jag vet nog inte tillräckligt mycket om medberoende och har inte själv erfarenhet av att leva med någon som har missbruksproblem. Men om din partner VILL sluta dricka och du avstår från alkohol för att underlätta det för honom tror jag inte faller under kategorin "medberoende". Jag tror att medberoende mer handlar om att ta på sig ansvaret för andras problem, men det verkar inte vara fallet med dig (rätta mig om jag har fel)?

Om du dricker så lite som du skriver att du dricker kan jag inte ens se att det ska vara ett problem. Däremot är det såklart svårt att sluta dricka om man är i en miljö där andra ofta dricker alkohol, och kanske inte heller i måttliga mängder.

Det är din partner som har alkoholproblem inte du så varför ska du avstå? Jag har varit i din sits och jag avstod i två år "för hans skull". Så jävla tråkigt! Sen tar han sig ett återfall.. Senare träffar jag en vän som jag inte sett på länge och tar ett par drinkar. Killen blir skitsur och klämmer ur sig "Varför ska inte jag dricka? Du dricker ju." Han tar sig fler återfall och jag ger upp.. Han måste fatta att problemet är hans och han måste lösa det själv.

Det du kan göra är ju att se till att det aldrig finns hemma - många av oss har ju flera flaskor ståendes under en väldigt lång tid. Du nämner främst öl och vin, vilket ju går bra att införskaffa i mindre volymer och således inte behöver förvaras under en längre tid (till skillnad mot ex spritflaskor).

Så vill du kunna ta en öl till maten en fredagskväll - köp då hem enbart det du kommer dricka upp under kvällen. Samma gällande vin (finns ju småflaskor där med). Och känns av honom medan du dricker - fråga honom om det blir svårare att låta bli när du själv sitter där med en bärs t.ex.

Hej anonym medberoende.
Vill bara tipsa dig om en länk som kanske kan hjälpa dig lite i dina funderingar
www.al-anon.se/
Lycka till.

Jag hade valt att inte ha sprit hemma eller dricka den hemma eller överhuvudtaget tillsammans med min sambo. Om jag däremot själv hade blivit bortbjuden på middag hade jag inte sett några svårigheter med att tex. ta ett glas eller så med vännerna. Antagligen så hade jag själv dragit ner på mitt drickande för att kunna stötta min sambo, oavsett om han lyckas eller inte lyckas med det, det spelar ingen roll. För mig är det ett sätt att visa respekt för honom. 

Om jag var i din situation hade jag inte köpt hem mer alkohol än jag kunde dricka på en kväll, dvs vill jag ha vin hade jag köpt en halv flaska till maten. Det känns dumt att ha alkohol hemma i en sådan situation. Jag hade däremot inte avstått från att dricka, utan druckit som vanligt.

Men vad jag skulle göra är ingen universallösning, jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig.